BITTE ASSARMO: Jag vill inte bli duschad av män från kulturer där kvinnor behandlas som boskap

I Sandvikens kommun tvingas en 89-årig svensk kvinna acceptera att bli duschad av främmande män som arbetar inom hemtjänsten. Diverse uppsatser från olika typer av vårdskolor ger dock vid handen att hemtjänsten generellt har en helt annan inställning när det kommer till äldre invandrare, framför allt muslimer.

I uppsatsen ”Kultur och hemtjänst” framgår att hemtjänsten minsann inte är främmande för att låta vårdtagaren välja – om det är rätt vårdtagare, vill säga:

Informanterna uppger att många t.ex. muslimska kvinnor inte vill att manlig personal hjälper de med den personliga hygienen. När det gäller den personliga hygienen och andra vardagssysslor som den äldre invandraren inte vill ta emot från en manlig personal brukar informanterna lösa det genom att bara skicka dit kvinnlig personal.

Jo jag tackar, jag. Så enkelt kan det alltså lösas om viljan finns. Men det gör den tydligen inte när det gäller en 89-årig etniskt svensk kvinna. I alla fall inte i Sandviken.

I ”Sjuksköterskans möte med patienter som tillskriver sig islam” (Göteborgs universitet) betonar författarna hur viktigt det är att svenska sjuksköterskor har tillräcklig kulturell kompetens för att kunna säkerställa att muslimska patienter känner sig värdigt behandlade.

Det finns många fler exempel på uppsatser och essäer som betonar vikten av att invandrade äldre får en värdig omsorg där deras önskningar respekteras. Hur det känns för en äldre kvinna att tvingas klä av sig naken inför främmande män, och kanske i särskilt hög grad inför män från kulturer där kvinnosynen är en annan än hos oss, verkar dock inte intressera lika många. Men det borde ligga i allas intresse. Hur många av oss kvinnor vill bli tvättade och duschade av män, när vi blir gamla? Och, ärligt talat, hur många av oss vill att män från kulturer, där kvinnor behandlas som boskap, ska få utföra dessa intima sysslor? Jag vill det i alla fall inte, och det skäms jag fan i mig inte för att erkänna.

I regeringens betänkande av värdighetsutredningen 2008 står att läsa:

Många omsorgs- och vårduppgifter är av mycket intim karaktär och kräver respekt och tillit mellan personal och den enskilde. Att själv få bestämma vem som är ansvarig för den dagliga omsorgen och som därmed oftast sköter insatserna förstärker möjligheten till ett värdigt liv. Det kan handla om viljan att bli omskött av någon med samma kön, någon som talar det egna modersmålet eller bara någon som individen tycker bättre om eller känner större förtroende för.

Det här gäller – eller borde gälla – alla som har hemtjänst eller bor på äldreboende. Det säger sig självt att etniska svenskar har precis samma rätt som utlandsfödda att välja vem som ska hjälpa dem duscha, och samma rätt till personal som kan tala deras modersmål. Ändå vet vi av erfarenhet att språkförbistringen är enorm inom svensk äldreomsorg – och att det i väldigt hög grad är etniska svenskar som drabbas. Utlandsfödda har rätt till tolk om de inte förstår vad personalen säger, så varför ska etniska svenskar tvingas finna sig i att ha personal som varken kan förstå vårdtagaren eller göra sig förstådda?

Du som har en anhörig som har det som kvinnan i artikeln, ring, skriv, mejla, ring igen och ställ till ett helvete för hemtjänsten. Och ge inte upp. Om vi inte själva ser till våra intressen kommer ingen annan heller att göra det. Så här kan vi ju bara inte ha det längre.

BILD: Svensk kvinna blåser i näverlur på Råbergsvallen i Delsbo, Hälsingland 1950-tal.

Bitte Assarmo