MOHAMED OMAR: Rasismskräcken underminerar lag och ordning

En januarikväll förrförra året hade Sverige ett mindre George Floyd-moment. Två väktare avvisade en svart kvinna från T-banan som reste utan biljett. Kvinnan gjorde motstånd och började skrika. Scenen med två vita väktare som håller fast en svart skrikande kvinna spreds snabbt.

Gammelmedia hade redan berättelsen klar. Det var bara att lägga till de nya bilderna. Väktarna hängdes ut som rasistiska skurkar. Den svarta kvinnan var offret. Varför ställa frågor som riskerar att förstöra en bra story?

Kvinnan var dessutom gravid, vilket gjorde henne till ett ännu bättre offer.

Men nu har en av väktarna, Mattias Elb, kommit ut med en bok som berättar händelsen från hans perspektiv: Ordningsvakten – Minnet av ett mediedrev (2020). Jag har inte läst boken, men jag har tittat på intervjuer med författaren.

I en intervju på YouTube-kanalen Riks säger Elb något anmärkningsvärt. Hade det varit idag, säger han, hade han inte avvisat den svarta kvinnan. Han hade ”blundat och gått vidare”.

Inte för att det var fel att avvisa henne – hon tjuvåkte – utan på grund av konsekvenserna.

Rädslan för att anklagas för rasism riskerar att undergräva lag och ordning. Ser du ”gammelsvensk” ut måste du följa reglerna, men är ”rasifierad” kanske väktarna låter dig vara. För att det är en alltför stor risk. För att det inte är värt det.

Jag har själv bevittnat sådana situationer på bussen i Uppsala. Under coronatider går folk på i bak utan att behöva visa färdbevis. Men då och då sker kontroller. När någon ”nysvensk” ung man med aggressiv attityd börjar gräla, då ger kontrollanterna upp och går vidare. Särskilt om det är en grupp ”nysvenskar” med attityd.

Sker detta ofta? Finns det en ”strukturell antirasism” i svensk kollektivtrafik? Jag vet inte. Jag kan bara berättade vad jag sett. Jag har upplevt detta flera gånger. Men inte bara det. Före corona såg jag flera gånger hur ”nysvenskar” kunde gå ombord utan att visa färdbevis. Antingen gick de bara in eller så stod de och tjafsade tills chauffören tröttnade. Jag har flera gånger sett hur kvinnor i slöjor stått och argumenterat på helt obegriplig svenska tills chauffören gett upp och släppt på dem.

De kanske egentligen talar hyfsad svenska? De kanske bara spelar dumma för att få åka gratis? Det är frågor som är riskabla att ställa. Man kan anklagas för rasism. Chaufförerna vet att om de skulle säga till en svart, muslimsk kvinna i slöja med ett litet barn att gå av, kan händelsen lätt förvandlas till en rasistskandal av medierna.

De antirasistiska aktivisterna, ofta skattefinansierade, använder gärna ord som ”rättvisa” och ”diskriminering”. Deras aktivism leder dock till ett mer orättvist samhälle, där vissa, på grund av sin hudfärg och sitt ursprung, blir upphöjda till någon slags ”adel” som inte behöver följa samma normer, regler och lagar som ”gammelsvenskarna”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar