Mediebolagens bannlysning av USA:s president och hans supportrar ställer debatten om Public Service i delvis ny dager. Många har vant sig vid att tänka på statskontrollerad media som något dåligt, och om bara den försvinner kommer marknaden att breddas och yttrandefriheten stärkas. Men det kan bli precis tvärtom. Eftersom techjättarna inte bara kontrollerar de största sociala nätverken, utan även de dataservrar alla plattformar är beroende av, går inte ens den lagliga regeringen säker.

Medianätverket Parler är ett tydligt exempel. Nätverkets explosionsartade tillväxt de senaste veckorna, kan bara förklaras av att tiotusentals konton samtidigt stängts ner från Facebook, Twitter och YouTube, ofta av uppenbart politiska skäl för att bekämpa Trumpismen. Att gå vidare med att stänga ner Parler visade sig vara ungefär lika enkelt. Kanske räckte det med några telefonsamtal. Parlers grundare John Matze tror visserligen att han kommer att kunna öppna kanalen igen, men kanske kräver det att han raderar en del konton.

Sveriges regering erbjuder extraordinärt goda villkor för både Googles och Amazons dataservrar, med bland annat kraftigt subventionerade elpriser. Så att dessa företag skulle vara intresserade av att deplattformera Stefan Löfven är knappast troligt. Dessutom har vi en officiell värdegrund som stämmer väl överens med Mark Zuckerbergs. Men vad händer om Sverige får en annan regering? Om Sveriges statsminister en dag heter Jimmie Åkesson, eller om regeringen bestämmer sig för att prioritera andra utgifter än techbolagens driftskostnader? Eller om världens serverkapacitet en dag domineras av Kina, som har en ganska njugg inställning till yttrandefriheten?

Av beredskapsskäl behöver vi en statlig mediekanal, som står fri från alla mediabolag och alltid fungerar, även när det gäller serverkapacitet. Public service ser ut att fylla ungefär dom kriterierna, så att lägga ner bolaget bara för att dom använder en del skattepengar till att producera propaganda är kanske ingen bra idé. Istället borde man göra följande förändringar:

– Byt namn på Public Service till ”Husbondens Röst”, så att alla vet vad som serveras. Slopa alla objektivitetskrav. Låt dom presentera regeringens syn på saker och ting och ingenting annat. Oppositionen får hitta sina egna mediakanaler.

– Tillsätt chefsposterna politiskt med fyraårskontrakt, så varje ny regering kan bestämma vem som ska föra deras talan.

– Minska budgeten till en femtedel (eller mindre) och satsa enbart på nyhetssändningar, kompletterade med sändningar där exempelvis statsministern eller andra regeringsföreträdare talar till folket. Resten av tiden kan ägnas åt att livestreama från riksdagen.

– Avskaffa samtidigt presstödet, så övrig media känner sig fri att sköta den kritiska journalistiken. Man ska kunna ställa makthavare mot väggen, utan att behöva snegla på vem som garanterar driftskostnaderna.

På det sättet skulle vi få en svensk ”Pravda”, som inte sticker under stol med att den är just det. Kompletterad med en media som inte tjänar något på att stryka regeringen medhårs.

Den censur som utövas av techbolagen är svårare att komma åt. Man kan förstås göra som föreslagits i Polen, att förbjuda företag som Google att lägga sig i mediaaktivitet som inte bryter mot svensk lag. Men då svensk lag samtidigt kriminaliserar åsikter som skulle kunna uppfattas som kränkande av någon ”grupp”, kommer kanaler som SwebbTV ändå att leva farligt.