Nyligen grundades Svenska Kulturstiftelsen, en stiftelse som vill uppmärksamma vår svenska kultur och bidra till en levande, samtida svensk kultur som kan bära oss in i framtiden.

Det är ett oerhört välkommet initiativ, då svensk kultur sedan länge generellt är mycket styvmoderligt behandlad av just de människor och organisationer som säger sig företräda den.

Ett talande exempel på det är museernas utspel om ”paradigmskifte”, som det skrevs om för några år sedan, då Västerbottens museums VD Ulrika Grubbström gjorde klart att det var dags att ”släppa 1800-talsbondgården och fundera på om vi kan nyttja husen och berätta andra berättelser”.

Att det handlar om berättelser om människor med annat ursprung än svenskt kan man läsa sig till mellan raderna. Mats Persson, generalsekreterare för Riksförbundet Sveriges Museer, gjorde klart att ”fler människors berättelser behöver bli speglade på våra museer” eftersom vi blir allt mer ”globala” och Anders Lidström, styrelseordförande för Västerbottens museum, menade att museernas uppgift är att skapa utrymme för människor med ”rötter i andra länder”.

Så diskuteras det alltså bland kultureliten idag. Våra förfäder ska lämna plats för nya svenskar, och våra inhemska berättelser ska ersättas av deras. Det finns liksom inte en tanke på att nya svenskar skulle kunna integreras bra mycket bättre i Sverige om de fick ta del av vår kultur, istället för att vår kultur ska trängas undan och glömmas bort.

Det här är bara ett exempel bland många, men det visar mycket tydligt vilket viktigt uppdrag Svenska Kulturstiftelsen har. Den svenska kultureliten har satt sig över oss alla och jobbar så hårt den kan för att på olika sätt förpassa vår kultur in i glömskans värld. Det kan inte få fortsätta utan att vi gör något åt det. Och det är du och jag, vi alla, som måste göra jobbet. Våra berättelser behövs, så att vi kan lyfta vår kultur in i framtiden – utan att anpassa oss efter det som anses normbrytande och häftigt för stunden.

Därför efterlyser Svenska Kulturstiftelsen just din berättelse. Vad betyder svensk kultur för dig? Vad är det du älskar just med vår svenska kultur? Din berättelse kan handla om allt från slädfärden till julottan till hur hela familjen klädde upp sig för att gå i första majtåget, eller om, film, teater och litteratur. Men den kan också handla om något vardagligt, till exempel om maten som bjöds i mormors kök eller om när farfar lärde dig hur man hugger ved. Så småningom är det tänkt att berättelserna ska bli till en bok – vår bok, din och min – om den svenska kulturen sådan den upplevs av dagens svenskar.

Själv har jag redan bidragit med en berättelse om söndagspromenaderna som var kutym i mitt barndomshem. Det låter inte särskilt märkvärdigt, och det är det inte heller – men det är något jag förknippar mycket starkt med min svenska kultur. Begreppet söndagspromenad är för mig lika svenskt som köttbullar med lingon och gräddsås eller en röd stuga med syrenberså vid knuten.

Bland andra ämnen jag skulle välja att berätta om finns bergshanteringen i den bergslag där jag växte upp, och de spår den har lämnat efter sig till oss nutida människor. Varje gång jag besöker mina hemtrakter dras jag till de gamla hyttruinerna och gruvhålen, där så många människor arbetat och slitit. Genom outtröttligt och hårt arbete såg de till att familjen fick tak över huvudet och att barnen fick mat och kläder, samtidigt som de bidrog till samhällets utveckling. Det är gärningar som förtjänar att kommas ihåg, nu och i framtiden.

På stiftelsens Facebooksida läste jag nyss denna fina berättelse om upplevelsen av och kärleken till ett landskap. Och visst är landskapen en del av vår kultur! I den här berättelsen är det Småland som är skådeplatsen – kanske har du ett annat landskap som betyder särskilt mycket för dig? Kanske dras du till de värmländska skogarna, till Lapplands karga fjällvärld eller till den skånska myllan?

Vem du än är och vad du än älskar med vår svenska kultur så behövs din berättelse. Därför hoppas jag att du vill bidra med just din berättelse till Svenska Kulturstiftelsen så att vi bli många, många som berättar om vad vår svenska kultur innebär för oss. Vi behövs. Allesammans.