BITTE ASSARMO: Julen är en tid för traditioner

Julen är här, risgrynsgröten är färdig att avnjutas och Jansson står i ugnen och sprider väldoft. Hos oss är det traditionell svensk julmat som gäller, med skinka och dopp i grytan, rimmad oxtunga, köttbullar och prinskorv, Jansson och olika sorters sill. Och så grisfötter, förstås. Kokta och serverade som aladåb, precis på samma sätt som mamma gjorde och mormor före henne. Om jag måste välja en enda favorit bland det svenska julbordets alla delikatesser så är det just grisfötterna. Det är bland det godaste jag vet.

Många klassiska rätter på julbordet, såsom skinka och grisfötter (och fläskkött överhuvudtaget), dopp i grytan och olika kålrätter har mycket gamla anor. Andra är lite nyare. Prinskorven tillkom i början av 1900-talet och Janssons frestelse lär ha skapats någon gång på 1920-talet. Julbordet ser också lite olika ut i olika delar av landet. På julbordet hemma hos morfar och moster i Kristinehamn, där vi alltid firade jul när jag växte upp, fick det varken fattas hemgjord värmlandskorv eller bruna bönor till det småvarma. Brysselkålen var också ett måste. Långkål och brunkål, däremot, var det jag själv som införde i vårt julfirande när sonen var liten.

Julen är den tid då människor blir som mest intresserade av de gamla traditionerna, inte bara när det gäller maten utan även andra saker. Kanske ställs det gamla änglaspelet fram, kanske hängs det flaggor i julgranen och kanske ställer man ut ett fat gröt till tomten när det börjar skymma på julaftons kväll. Och det är precis som det ska vara. Just nu på jul, och runt andra högtider, minns vi våra kära som gått före, och de sammanhang vi haft i livet, och då är det klart att vi vill anamma våra seder och traditioner.

Det är just för att ”vanligt folk” älskar sina traditioner som de stora mediehusen brukar kabla ut en massa pekpinnar om hur osvenska alla svenska traditioner är just till jul. Det tycks vara en av mediernas största uppgifter att upplysa svenskarna om att ingenting är svenskt, allt för att folk ska känna sig lite generade och korkade för att de brukar prata om sina traditioner som svenska. Men i år har det värsta tramset faktiskt uteblivit. Kanske har covid-19 tagit musten ur dem, helt enkelt. Kanske känner de själva en längtan efter just de traditioner som de annars normalt brukar beskriva lite nedlåtande från sina ergonomiska kontorsstolar på de fina redaktionerna.

Undantag finns förstås och ett av dem är – givetvis – Dagens Nyheter. Den självutnämnda fyrbåken för öppenhet, tolerans och godhet uppmanar oss att önska varandra God helg istället för God jul. Det är ”vänligare”, tydligen.

Hur uttrycket ”god jul” kan anses som ovänligt är för mig en gåta, men allt är möjligt i DN:s värld. Jag förmodar att den omtänksamme skribenten i DN helt enkelt ömmar så till den milda grad för människor som inte firar jul att tanken på hur oerhört kränkta de måste bli av en julhälsning är för svår att stå ut med. Dags att fostra svenska folket, med andra ord. Och för all del, DN:s toleransarmé får gärna önska sina vänner god helg om de hellre vill – det är ett gammalt och beprövat uttryck och på julkorten från förr är det inte sällan just denna fras som står skriven med snirklig stil.

Själv önskar jag god jul precis som vanligt, och en särskilt god jul önskar jag till alla äldre, som under coronaåret 2020 fått finna sig i att yngre och mindre utsatta grupper har härjat runt lite som de velat, utan några konsekvenser. Det är ju de unga som är vår framtid, brukar det heta, och hänförelsen över ungdomen tycks inte ha bleknat, trots att ungdomarna stått för de mest korkade och hänsynslösa beteendena under coronapandemin. Demonstrationer och manifestationer, studentfester och nattliv, medan de äldre fogat sig i restriktionerna och tagit det stora ansvaret. Man kan ju undra hur framtiden kommer att se ut när den yngre generationen har en så egendomlig uppfattning om ansvarstagande.

Jag vill förstås också önska en riktigt god jul till Det Goda Samhällets många läsare, som läser, kommenterar och ger ris och ros. Ni är en stor inspiration, och jag hoppas förstås att ni blir ännu fler under kommande år. God jul!

BILD: Julbord. Målning av Carl Larsson.

Bitte Assarmo