HITTAT PÅ NÄTET: Adolf Fredrik abdikerar

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA I december 1768 vägrade kung Adolf Fredrik att underteckna ett regeringsdokument i en protest mot sin begränsade makt. Den 15 december avsade sig kungen tronen i rådkammaren och abdikerade därmed formellt. Hans avsikt var att framkalla en urtima riksdag, för att därigenom få möjlighet att ändra författningen till kungamaktens fördel.

Den 20 december, sedan Sverige formellt hade saknat monark i fem dagar, gick rådet med på att utlysa en ny riksdag. Det gjordes också ett löfte om reformer i författningen. Adolf Fredrik gick då med på att återta sin abdikation. Vid den följande riksdagen 1769-70 förverkligades dock ingen av de utlovade reformerna, och kungahuset fick i stället nöja sig med att få sina skulder betalade och höjt apanage.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

När den 12 december var inne, följde kronprinsen sin fader till rådkammaren och uppläste på hans anmodan en skrivelse, vari Hans Maj:t hänvisade till kammarkollegii skildring av nöden i landet och till en mängd böneskrifter, som kronprinsen nyligen fått mottaga under en resa i Bergslagen. I anledning därav yrkade konungen nu på ständernas sammankallande så skyndsamt som möjligt. I annat fall – så slutade skrivelsen – ”nödgas jag härmed förklara, att jag i den händelsen avsäger mig en regeringsbörda, som genom otaliga nödlidandes tårar och ett dageligt rikets försvagande bliver mig alldeles odräglig”. Adolf Fredrik tillade muntligen, att han väntade svar senast tre dagar därefter.

Vad månde detta betyda? Det var den fråga, som de häpna rådsherrarne gjorde sig inför denna ovanliga kraftyttring av den svage Adolf Fredrik. När den utsatta tredagarsfristen utlupit, hade de enat sig om det svaret till konungen, att hans åtgärd att nedlägga regeringen var olaglig. Hans Maj:t hade nämligen mottagit sin krona av riksens ständer, och endast inför dem kunde han nedlägga den.

Denna framställning blev nu uppläst inför konungen den 15 december, då han tillsammans med kronprinsen infann sig i rådkammaren. Adolf Fredrik svarade genast, att han ej kunde uppfatta rådets yttrande annat än som ett avslag på sin begäran och i följd därav nu nedlade regeringen, till dess ständerna sammankallades. Med dessa ord steg han upp för att gå.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse här

Redaktionen