MOHAMED OMAR: Fasta i stället för fest – om de så kallade ”antirasisterna” får bestämma

Thanksgiving Day eller Tacksägelsedagen är en stor amerikansk höstfest som är välkänd hos oss tack vare skildringar i filmer och teveserier. I uppslagsverket Nordisk familjebok (Ugglan) från 1919 beskrivs den som Förenta staternas nationaldag:

Thanksgiving-day, ”tacksägelsedag”, nationaldagen i Nord-Amerikas förenta stater, firas genom gudstjänst i alla kyrkor. Presidenten bestämmer dagen, vanligen sista torsdagen i nov.

Den store svenske socialistagitatorn August Palm, kallad ”Mäster Palm”, förtog föredragsturnéer i Förenta staterna 1900 och 1906. I sin reseskildring Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika (1901) skriver han:

Den 27 nov. är en af de amerikanska national- eller högtidsdagarne; den benämnes tacksägelsedagen eller ”turkisdagen”, emedan man då allmänt äter ”turkis” (kalkonstek). Denna dag reste jag från Minneapolis och Minnesota.

Kalkonen är ett måste på tacksägelsedagens familjemiddag, ofta med en fyllning av till exempel äpplen. Men middagen består av fler läckerheter än fågelkött.

Svenskarna i Amerika var välintegrerade och firade tacksägelsedagen. I boken Praktisk illustrerad kokbok för svenskarne i Amerika, tryckt i Chicago 1899 på Svenska Tribunens Förlag, hittar jag detta förslag till Tacksägelsedagsmeny:

Frukost: Kalfkotletter; äggpannkaka; rostadt bröd; stekt potatis; rödbetor.

Middag: Skölpaddsoppa eller oxsvanssoppa; ugnstekt gädda, potatismos; selleri; kalkon; bakad söt potatis; bönor; tomater; lök; rödbetor; majs; blomkål; tranbärssylt; pumppie; äggkaka; glaeee; cake; frukt; nötter.

Qvällsvard: Kallskuren kalkon; vinbärsgelee; rökt lax och tunga; cake och frukt.

Efter dessa måltider torde festfirarna ha drabbats av ”tacksägelsekoma”.

Bokens förord är roligt. Där skriver de anonyma författarna så här:

Skall en kokbok, som är egnad åt svenskarne i Amerika, motsvara sitt ändamål, måste den icke blott beskrifva och förklara samt uppgifva hur matlagningen försiggår i Sverige, utan äfven lemna fullständiga uppgifter för tillagning af de amerikanska maträtterna, emedan årligen nya elever uppväxa och utbildas, hvilka äro i behof af allehanda råd och upplysningar inom kokkonsten, särskildt sådana som lämpa sig för den amerikanska matlagningen. Fordran på en för detta land ändamålsenlig kokbok är således ej obetydlig. Kan föreliggande kokbok blifva till ledning för nybegynnare samt upplifva minnet hos de i kokkonsten kunniga husmödrarna så är syftet med densamma vunnet.

Den första amerikanska tacksägelsefesten ska ha firats 1621 då engelska nybyggare, de puritanska så kallade ”pilgrimerna” som kommit med skeppet Mayflower året innan, åt en måltid tillsammans med landets indianer och tackade Gud för god skörd.

Puritanerna var stränga, protestantiska kristna. De var också flitiga och företagsamma och lade grunden för Amerikas välstånd.

Men tacksägelsefesten har sannolikt rötter längre tillbaka än Mayflower och resan till Amerika på 1600-talet. Överallt i Europa firas skördefester på hösten ungefär vid denna tid. I Sverige har vi till exempel Mickelsmäss den 29 september och Mårtensmäss den 11 november.

Idag har Tacksägelsedagen, liksom så många andra traditionella högtidsdagar, blivit en tvistefråga. Så kallade ”antirasister” vill ersätta dagen med en annan högtid som man kallar National Day of Atonement (nationella gottgörelsedagen).

Robert Jensen, professor vid University of Texas, föreslår till exempel att göra denna dag till en dag att känna skuld och ägna sig åt självsvält:

One indication of moral progress in the United States would be the replacement of Thanksgiving Day and its self-indulgent family feasting with a National Day of Atonement accompanied by a self-reflective collective fasting.

Ingen ”tacksägelsekoma” alltså!

Det handlar om att de vita ska göra bot för allt ont de gjort och gottgöra sina offer. De så kallade ”antirasisterna” vill liksom införa en ny sorts puritanism i Amerika. Men det är en religion som endast tillåter vita proselyter: whites only. Det är endast de vita som ska känna skuld för sina fäders missgärningar.

I essän ”Ten ways to make your Thanksgiving about social and environmental justice” (2016) menar Eve Bratman att dagen bör präglas av självspäkning:

Let’s face it: white supremacy is actually deeply embedded in Thanksgiving. . . . I want to make this Thanksgiving more deeply anti-racist, ecologically rooted, and anti-imperialist. . . . Consider a national day of atonement to mark the holiday. That might involve some fasting, instead of feasting.

Fasta i stället för fest! Men detta gäller alltså bara de vitas tacksägelsefirande. I en familj som består av både svarta och vita får de svarta frossa på kalkonstekar medan de vita barnen får sitta framför tomma tallrikar med skrikande magar för att verkligen påminnas om sin skuld och skam.

Med risk för att så kallade ”antirasister” som läser detta kan känna att de utsätts för ”mikroaggressioner” har jag valt att illustrera artikeln med bilder av lyckliga vita amerikaner som firar Tacksägelsefest.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar