HITTAT PÅ NÄTET: Essingebroolyckan

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Essingebroolyckan inträffade den 24 november 1948 när en buss störtade från gamla Essingebron mellan Stora och Lilla Essingen i Stockholm. Vid olyckan omkom elva personer.

AB Stockholms Spårvägars trådbuss på linje 96 var på väg mot Stora Essingen strax efter klockan 8 på morgonen. Mitt på bron kolliderade den med en lastbil lastad med betongplattor som var på väg i motsatt riktning. Fälgmuttrarna på bussens högra framhjul grep tag i lastbilens högra bakhjul vilket gjorde att bussens hjul vreds till höger. Genast därefter grep bussens fälgmuttrar tag i främre fälgkanten på lastbilen vilket gjorde att bussens framhjul starkt vreds åt höger vilket gjorde att busschauffören förlorade kontrollen över fordonet.

Vid den kraftiga kollisionen slets lastbilen i två delar och det bakre hjulparet lossnade. Bussen girade vinkelrätt mot höger och kraschade in i det svaga broräcket. Under ett par sekunders tid stod bussen och vägde på kanten innan den ramlade över kanten ned i Essingesundet, 14,5 meter under bron.

Två personer blev vittnen till hur två av busspassagerarna kämpade för sina liv i vattnet. Den ene av dessa, försäljaren Börje Holm, lyckades de rädda medan den andre passageraren försvann i djupet. Undantaget Holm omkom samtliga passagerare. Räddningstjänsten kom snabbt till platsen och arbetet inriktades snart på att lyfta upp bussen från sundets botten på 17 meters djup. Med hjälp av en 15-tons pontonkran kunde bussen lyftas upp på eftermiddagen.

Gamla Essingebron byggdes åren 1928–1929 och hade 1948 en körbana på 5,2 meters bredd och gångbana på 1,2 meter.

Utdrag ur Svenska Dagbladets årsbok (händelserna 1948):

Polis, brandkår och ambulanser alarmerades omedelbart och stora skaror av nyfikna vallfärdade ut till olycksplatsen så snart nyheten om katastrofen hunnit spridas. Arbetet koncentrerades kring uppgiften att lyfta bussen från det djup på ca 17 m där den stod. Det blev ett ytterst krävande arbete, som dock vid 17-tiden kröntes med framgång. Redan vid 10-tiden hade pråmar med dykarpersonal kommit till katastrofstället och de första undersökningarna kunde företagas. Så småningom kom en hel liten bärgningsflotta till platsen, sist och framförallt en 15-tons pontonkran, med vars hjälp bussen sen kunde lyftas upp. Dykarnas uppgift att slå wirar om bussen var riskfylld och svår i det becksvarta mörkret och på den dyiga bottnen.

Essingebron, som blev färdig 1929, har en körbanebredd av endast 5,2 m, medan varje gångbana är 1,2 m bred. Redan då bron byggdes förutsattes det att en ny parallellbro skulle tillkomma vid sidan av den första bron så snart behovet så påkallade. Redan efter några år konstaterades brons otillräcklighet, som blev alltmer markant i samma mån som invånarantalet på Stora Essingen snabbt tillväxte. Redan 1935 varnades för en befarad katastrof.

Läs hela artikeln här

Redaktionen