Gangstern har dött. Folket jublar och sörjer. Jag syftar förstås på Trump. 

Det finns självhärskare av lite olika sorter. Det finns de som i viss mån stöder sig på institutioner och åtminstone försöker låtsas som att de står i spetsen för ett lagsstyrt land. Och så finns det de som inte ens låtsas. De förra är autoritära figurer, i praktiken diktatorer. De andra är gangstrar. De förlitar sig enbart på rå styrka, i grunden på hot om våld – och där så behövs våld.  

Men Trump har väl inte använt våld? Nej, han har inte behövt. Så länge han var framgångsrik räckte hans missnöje och förakt och det underförstådda hot som låg där bakom. 

Och Trump är väl inte död? Nej, men han behandlas som sådan. Så fort som hans forna allierade förstod att han skulle störtas, inte längre ha kvar sin makt, svek de honom.  

Det är det kanske mest motbjudande i historien. Ena dagen landets mäktigaste, andra dagen maktlös och förhånad. 

Bland de första att svika var Fox News. Allt fler kommer att gå samma väg, inte därför att de plötsligt blivit anhängare av rättsstaten och demokratin, utan just därför att de endast hyllat och böjt sig för makten. De har hela tiden vetat vad som gällt. 

Värre är det för hans troskyldiga väljare.  De har förlorat den de har trott på och som åtminstone i ord, om inte annat, har uttryckt deras svårigheter och behov. Å andra sidan upplever de nu på en gång det som de annars skulle få känna av, utspritt under fyra långa år. Trump tror att han kan styra världshandeln med hot och påtryckningar. Det kan han inte. Det amerikanska rostbältet kommer att fortsätta rosta, och kolet kommer att utkonkurreras hur mycket han än gormar. 

Den som enbart förlitar sig på rå makt är död i samma ögonblick makten glidit honom ur händerna. Han kan fortsätta att röra på sig, som Chrusjtjov och nu Trump, men han är politisk död.  

Gangstern har dött. Folket jublar och sörjer. Men snart har de glömt.