Fallet Hamid Zafar har rört om ordentligt i den svenska intellektuella gyttjepölen. En massa grumliga och fram till nu dolda tankar flyter upp till ytan.

Erkända och vanligtvis kloka skribenter, både i press och på Facebook, fördömer hans åsikter men drar ändå en lans för Zafar. Vi måste förlåta. Han har ändrat sig nu. Han har trots allt gjort så mycket bra. Vilka är vi att döma och fördöma?

Den oftast briljante Johan Hakelius har tänkt till:

Men muslimer är också individer. De har ansvar för sina val. Man blir inte automatisk judehatare av att vara muslim. Islam är lika lite som kristendom en ursäkt för antisemitism. Luftar man sitt judehat på nätet är det inte Israels fel, inte islams fel, inte svensk integrationspolitiks fel, utan ett val av en individ med ansvar för sina handlingar.

Men eller hur? Islam är inte bara ”Fredens religion”. Utan även ”Individualismens”. Inom islam får man tycka lite som man vill om olika väsentliga saker. Inom islam finns det inga förhållningsregler. Det är helt och hållet upp till varje individ hur man förhåller sig till livet och omvärlden. Total åsiktsfrihet råder.

Hakelius presenterar även lite svenska, försiktiga siffror rörande antisemitismen inom islam:

För tio år sedan mätte Forum för levande historia vad de kallar för ”konsekvent antisemitism” i Sverige. För befolkningen i sin helhet hörde fem procent till den gruppen. Bland dem som räknade sig som muslimer rörde det sig om 39 procent. De flesta som kan något om saken räknar med att läget blivit värre sedan dess.

Andra vågar hålla sig lite närmare verkligheten. Citerar igen från Ivar Arpis ledare i SvD 201015:

När Anti-defamation league, ADL, mätt antisemitiska attityder i världen hamnar Mellanöstern på 74 procent i snitt, medan Sverige ligger på 4 procent. Enligt ADL uppvisar 92 procent av den irakiska befolkningen antisemitiska attityder, samtidigt som 94 procent uppger att de aldrig träffat en jude.

Man får inte glömma att vi har Mellanöstern här nu. I Sverige. Överallt runt omkring oss.

De flesta som nu vill ta Zafar under sina vingars beskydd tillstår att han hyst antisemitiska och rasistiska tankar. Ibland hakar man också på att han uttryckt ”misogyni”. Eftersom jag ogillar ord som jag själv måste slå upp så kan jag berätta att det betyder ”kvinnohat”.

Detta skrev Zafar på Flashback 2011 under sin signatur ”Rebel9”. Diskussionen gällde ”Svenska kvinnor, ett skämt?”. Den ger hela spektrumet av hans förakt för de svenska kvinnorna, och männen, plus hans rasism. Rena rama Kinderägget:

Förklaringen är enkel. Den svenska mannen har efter 60- och 70-talens emancipation kommit att bli kvinna. En man förväntas göra sådana sysslor som tidigare var förbehållna kvinnor.

Men kvinnans naturliga drift gör att den vill gå tillbaka till människans rötter då män var män och kvinnor kvinnor. Detta kan de få av en stor svart neger i Gambia. Det kan hon inte få av en metro-sexuell Södermalmsbo som klär sig i rosa piké och röda tajta Cheap Monday jeans.

Den andra halvan av svenska män sitter med tangentbordet på magen och i linne och förfasar sig över hur illa den svenska kvinnan beter sig ute i världen när en stor Leeroy svingar med sin svarta orm i hennes sköte.

Detta skrev han när han enligt egen utsago var ”ung och sökande”. Alltså 29 år gammal, utbildad och verksam som gymnasielärare. Två år senare var han utredare och handläggare vid Statens skolinspektion. Därefter rektor och sedan skolchef.

Här tycker många intellektuella att vi måste sansa oss. Vi ska inte fördöma och utesluta. Istället ska vi förlåta och inkludera. Man måste få ändra sig. Alla är värda en andra chans. Absolut alla.

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.