HITTAT PÅ NÄTET: Den anglosaxiska erövringen ersatte 80 procent av engelsmännens gener

Anglosaxare eller angelsaxare kallas de germanska folkstammar som migrerade till brittiska öarna, i synnerhet England, och blev dominerande där från 300-talet, sedan romarna dragit sig tillbaka.

Västgermanska stammar skall sedan 200-talet ha plundrat det romerska Britanniens kuster och – när romarna lämnat ön 411 – fört krig mot den keltiska befolkningen, vilken ursprungligen ska ha bett saxarna om hjälp mot pikter och skoter. En rad invecklade stridigheter ska ha uppstått i samband med detta. Efter saxarna invaderades snart Britannien även av jutar och angler. Saxarna ska ha tagit landet i syd och sydväst i besittning, medan jutarna underlade sig Kent, Wight och Hampshirekusten, samtidigt som anglerna ska ha tagit östkusten, från Essex upp till Forth i anspråk. Vad som följde av detta var en rad av varandra oberoende småriken, vilka så småningom kom att reduceras till sju stycken, den så kallade anglosaxiska heptarkin. Denna bestod av Essex, Kent, Mercia, Northumberland, Sussex, Wessex och Östangeln (East-Anglia).

Namnet anglosaxare kommer av namnen på två av stammarna, anglerna från Angeln (dagens Schleswig-Holstein) och saxarna från Sachsen (motsvarar det nuvarande Niedersachsen) i dagens Nordtyskland. Anglosaxarna är roten till den moderna engelska nationen; ordet ”England” härstammar från ”Anglernas land”. Dagens engelska är en utveckling från det västgermanska språk som anglosaxarna talade.

I en ny föreläsning (augusti) förklarar en grupp forskare vid Max Planck-institutet i Jena, Tyskland, att den anglosaxiska erövringen ersatte 80 procent av engelsmännens gener:

Läs föreläsningsprogrammet här (European Association of Archaeologists)

BILD: Fantasibild av anglosaxiskt kärlekspar.

Redaktionen