HITTAT PÅ NÄTET: ”Tidigt på morgonen den 2 Oktober satte sig armén i marsch…”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl X Gustavs första danska krig (1657–1658) var ett krig mellan Sverige och Danmark med Holstein som allierad på svensk sida. När kriget bröt ut 1657 var Sverige redan inblandat i ett krig i Polen samt ett krig mot Ryssland. Sverige var därför mycket svagt vilket föranledde att Danmark anföll Sverige. Kriget slutade med svensk seger efter det avgörande tåget över bält vilket resulterade i den för Sverige mycket förmånliga freden i Roskilde.

Utdrag ur artikeln ”Gustaf Otto Stenbocks fälttåg” av Arthur Stille (Historisk tidskrift för Skåne 1901):

Fredrik III såg med en viss förtrytelse, att svenskarna återigen voro inne i Skåne och att den danska hären efter allt utseende höll sig i overksamhet. Den 16 September sände han Otto Krag öfver till Skåne med uppdrag att undersöka tillståndet vid hären, och inom kort begaf han sig själf öfver dit. Utan tvifvel stod det för honom som önskvärdt och nödvändigt att med den skånska armén gripa till en kraftig offensiv och söka vinna en framgång, som i någon mån kunde uppväga alla olycksödena mot Karl Gustafs trupper på den jutska halfön. Därtill hade nu efter striderna till sjöss den 12 och 14 September den svenska flottan sett sig föranlåten att gå tillbaka till Wismar, och det var då skäl att söka slå till på allvar, medan man ännu hade lugn till sjöss och ej oroades i Sundet.

Den 29 September kom Fredrik III till Engelholm, och den 1 Oktober anlände han till högkvarteret på Rössjöholm. Tydligtvis var det nu hans mening att snarast möjligt börja operationerna, och då samma dag underrättelse ingick, att den svenska armén brutit upp från Fagerhult och anträdt återtåget, verkade detta ytterligare påskyndande. Det var ej svårt att förslå, att svenskarna, om de finge tid därtill, skulle taga ställning bakom någon af de halländska floderna Lagan eller Nissan och därifrån söka hindra ett danskt framryckande i Halland. Fredrik III beslöt då att söka hinna före svenskarna och komma öfver Lagan, förr än de hunnit fram från den småländska sidan. Han gaf därför uppbrottsorder. Tidigt på morgonen den 2 Oktober satte sig armén i marsch och gick på besvärliga vägar norr ut från Rössjöholm rakt öfver Hallandsås. Norr om åsen stötte det danska avantgardet på en svensk proviantkonvoj, som var på väg till Laholm. Den anfölls, flera af de svenska ryttarna stupade, 12 togos till fånga, och förråden föllo i danskarnas våld. Marschen fortsattes ända till mörkrets inbrott, och någon längre hvila fingo soldaterna icke, ty redan samma natt lät konungen dem passera Lagan. Det var någonstädes ej långt från Laholm. Med stort besvär fördes äfven artilleriet öfver, och den 3 Oktober, tidigt på morgonen, stod den danska hären uppställd i ordning på Lagans norra brädd. Fredrik III hade skyndat på så ifrigt för att få försprång för svenskarna och stänga dem vägen mot Laholm och Halmstad, och det såg nu ut, som om han skulle lyckas häri, alldenstund de underrättelser, som inkommo, gåfvo vid handen, att Stenbocks armé ännu ej kommit ut ur skogsbygden. Den danska härens marschriktning ställdes då mot öster. Den ryckte fram öfver slätten, beredd till strid och i full slagordning. Efter ungefär ett par timmars marsch hade man hunnit fram till nejden strax väster om Kattarp och var då vid gränsen mellan skogs- och slättbygden. Då rapporterades från avantgardet, att svenska dragoner syntes i närheten.

Läs hela artikeln här

BILD: Fredrik III av Danmark. Porträtt av Karel van Mander den yngste från 1656.

Redaktionen