HITTAT PÅ NÄTET: Svensk seger i slaget vid Älgsjöskatan

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Älgsjöskatan utkämpades till lands och sjöss i området kring Ingåfjärden i Nyland i Finland från 16 till 30 september 1789, under Gustav III:s ryska krig.

Gustav III:s ryska krig (även kallat svensk-ryska kriget 1788–90) utspelades 1788–1790 efter att Sveriges kung Gustav III anfallit Ryssland i hopp om att återta förlorade områden, samt att hindra vidare rysk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Kriget avslutades i augusti 1790 med Freden i Värälä utan gränsjusteringar. Under inledningen av kriget revolterade ett antal svenska officerare och bildade Anjalaförbundet, i slutet av kriget vann Gustav III Sveriges största marina seger någonsin, då han krossade den ryska skärgårdsflottan vid Slaget vid Svensksund den 9–10 juli 1790.

Natten mot den 30 september anföll en svensk armé under Gustaf Mauritz Armfelt den ryska besättningen på Älgsjöverket.

Utdrag ur Berättelser ur svenska historien. Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf (1885-1886):

Under förra hälften af September erhöllo de utanför nyländska kusten stationerade ryska fartygen en betydlig förstärkning, så att de med vida öfverlägsen styrka kunde den 18 September anfalla Rayalins eskader vid Barösund, hvilken efter tappert motstånd måste draga sig in i Ingofjärden, hvarefter ryssarne anlade starka fältverk vid Elgsö och gjorde flera försök till landstigning på ömse sidor om Ingo-fjärden.

I anledning häraf fick öfverste G. M. Armfelt, som i medlet af September ankom med förstärkning af 4,000 man svenska trupper, befallning att hindra dessa landstigningar. Under natten till den 30 September gjorde han ett raskt och lyckadt anfall mot Elgsö-verken, hvilka han intog och hindrade härigenom fienden att vidare oroa kusten, ehuru kustfarten var för svenskarne stängd, så länge ryssarne innehade Porkkala. Fältverken på Elgsö blefvo emellertid af svenskarne ytterligare förbättrade, och då äfven å andra delar af kusten nya batterier uppfördes samt ryssarne funno sig icke vidare kunna uträtta något af vigt, lemnade ändtligen den ryska eskadern sin så länge innehafda ställning vid Porkkala den 24 Oktober, hvarefter Rayalin, i anseende till den långt framskridna årstiden, med hela den vid Barösund församlade styrkan afgick till Helsingfors, att der, med den öfriga skärgårdsflottan, öfvervintra.

Svenska örlogsflottan hade detta år ej kunnat från Carlskrona utlöpa förr än den 6 Juli, i följd af den starka sjukligheten bland besättningarna. Till dessa, utgörande tillsammans något öfver 16,000 man, hade man af brist på sjöfolk nödgats taga hvarjehanda landtrupper, bland hvilka i synnerhet sjuklighet var rådande. Storamiralen hertig Carl förde äfven detta år högsta befälet och närmast under honom konteramiralen Otto Henrik Nordenskjöld, den egentlige ledaren af flottans rörelser. Den utgjordes nu af 21 linieskepp och 8 svåra fregatter, förande tillsammans 1,654 kanoner.

Fortsätt läsa här

Redaktionen