HITTAT PÅ NÄTET: Slaget vid Wittstock

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Wittstock utkämpades den 24 september 1636 (enligt juliansk tideräkning) eller 4 oktober 1636 (enligt gregoriansk tideräkning) mellan Johan Banérs och Alexander Leslies arméer och en allians av de kejserliga trupperna och den sachsiska armén.

Slaget stod strax söder om staden Wittstock i Mark Brandenburg, omkring 80 km nordväst om Berlin.

Efter protestanternas nederlag i slaget vid Nördlingen 1634 var den svenska arméns närvaro i Tyskland hotad. Den tidigare bundsförvanten Georg I av Sachsen bröt med Sverige och ingick förbund med den katolske kejsaren. Även Danmark sällade sig till de krafter som försökte minska Sveriges inflytande i Tyskland. Den 12 september 1636 bröt den svenska armén upp från sitt läger i Parchim 80 km söder om Rostock. De följande dagarna präglades av ständiga marscher och kontramarscher för att positionera de egna styrkorna i ett så fördelaktigt läge som möjligt gentemot de katolska.

Johan Banér (1596-1641) anses som en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna.

Johan Georg I av Sachsen kallades ”Öl-Göran” av de svenska soldaterna på grund av sin förkärlek för mat och dryck. Han anförde de sachsiska styrkorna i slaget vid Breitenfeld på svensk sida,men vid slaget vid Dömitz och slaget vid Wittstock stred han för den katolska sidan.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Efter ett dryckeslag, som Öl-Göran ställt till för Baner utan att lyckas knäcka honom, yttrade fursten, skummande av ilska: ”Svenskarne må skynda sig att lämna Tyskland, annars skall jag hjälpa dem på väg.” — ”Det lät på annat sätt, då Tilly stod utanför Leipzig”, påminde Baner och lovade ”bränna på fingrarna” den, som försökte köra bort svenskarne. Det gjorde han också eftertryckligt vid staden Wittstock i norra Brandenburg år 1636. Där hade hans fiender, den kejserliga och den saxiska armén under Hatzfelds befäl, intagit en ställning, skyddad av skogs- och sumpmarker. Och de hade ytterligare förstärkt den genom att uppkasta små skansar, mellan vilka man hoplänkat sina trossvagnar till en sammanhängande vagnborg med öppning för artilleriet. Fiendens vänstra flygel började uppe på en brant höjd, det s. k. Scharfenberg.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse om slaget vid Wittstock här

Redaktionen