Jag skrev 2018 en artikel om den amerikanska organisationen BLEXIT (BLack EXIT from the Democratic party) och diskuterade möjligheten att svarta amerikaner i valet 2020 för första gången brett kommer att rösta på republikanerna. Vi närmar oss nu valdagen, så frågan är: Verkar detta troligt?

Ända sedan mitten av 60-talet har runt 95 procent av de svarta röstat på demokratiska presidentkandidater på grund av Lyndons Johnsons medborgarrättslagstiftning. Trump lyckades dock 2016 nå ett lite bättre resultat (åtta procent) än tidigare republikaner. Demokraterna är ytterst beroende av det svarta väljarblocket, och ett vanligt omdöme är, att ifall Trump vinner mer än 20 procent av de svartas röster har demokraterna föga chans att vinna valet.

Vad finns då för skäl att afroamerikaner ska rösta på Trump i ett läge där media är emot honom till 95 procent liksom alla etablissemang? Följande faktorer är viktiga:

Det finns en besvikelse hos svarta över de dåliga resultaten under Obama. Den ytterst svaga ekonomiska återhämtningen efter krisen 2008 drev inte ner den höga svarta arbetslösheten. Den historiskt låga tillväxten under de åren (sannolikt beroende på industrier flytt till Kina och Mexiko) drabbade även svarta samhällen hårt. Men under Trump satte ekonomin åter fart och orsakade att den svarta arbetslösheten nådde historiskt låga nivåer. Den ekonomiska politiken under perioden 2017 – 2020 ökade befolkningsgruppens välfärd: de största procentuella effekterna gällande sysselsättning, löneökningar och olika förbättringar har skett för minoriteter och svarta.

Trumps ord 2016 till afroamerikanerna i de demokratstyrda städerna i norr – ”What do you have to lose?” – avsåg vanstyret och förfallet där. Hans energiska utspel till den svarta minoriteten var då inte nog för att nämnvärt ändra röstandet – men väckte intresse. De positiva resultaten av hans politik förstärkte sedan frågans aktualitet. Och republikanerna fortsätter att kraftigt kritisera förfallet och vanskötseln i de stora städer som demokraterna styrt i generationer. Exempelvis republikanska reformförslag som att tillåta skolpengssystem avskys av demokraterna men är populärt bland svarta vars barn länge lidit av usla offentliga skolor.

Kimberly Klacik, svart republikansk politiker i Maryland berättar om förfallet i det demokratiskt styrda Baltmimore:

Trump har gjort flera utspel av speciellt intresse just för svarta såsom finansiell hjälp till svarta colleges, som har stora ekonomiska svårigheter, och hans humana syn på strafflagstiftningen med lägre straffsatser för vissa vanliga brott; betydande hjälpinsatser för kriminellas återanpassning till samhället; och frigivning i förtid av många svarta, som länge suttit i fängelse för vissa brott. Det är lagstiftning ingen tidigare president kraftigt engagerat sig i eller lyckats driva igenom.

Svarta har också särskilt drabbats av den ”fria ” invandring, som demokraterna önskar, eftersom illegala immigranter speciellt konkurrerat om arbetstillfällen (och naturligtvis pressat löner) gällande arbeten öppna för lägre utbildade. Dessa immigranter har även blivit den grupp, som demokraterna nu särskilt ömmar för och vill hjälpa, medan tidigare de svarta alltid fått den uppmärksamheten.

Den afroamerikanska befolkningen i demokratiskt styrda stater har nu särskilt drabbats av kravallerna med åtföljande bränder och förstörelse samt det ökande våldet, och majoriteten ser inte demokraternas negativa hållning till polisen som något positivt. Minskad närvaro av polis har redan ökat våldet och brotten i många städer. Detta har skapat en önskan om lag och ordning där, vilket gynnar Trump.

Det finns också ett betydande antal svarta i Trumps administration, och vissa framträder i valrörelsen. Under det republikanska konventet var många talare afroamerikaner, vilka berömde Trumps karaktär och politik. Celebriteter som Kanye West har lovordat presidenten, men har själv ställt upp i presidentvalet i vissa stater, där han troligen drar mest röster från demokraterna. BLEXIT har kraftfullt bidragit till att påverka svarta att granska Trumps för dem fördelaktiga prestationer. Dess ledare – Candace Owen – är karismatisk och har arbetat för att yngre politiker utmanar det demokratiska etablissemanget i demokratiska städer.

Demokraternas politik under perioden har inte kunnat föra fram några väsentliga positiva förslag, som orsakat stor entusiasm. Dessutom är afroamerikaner generellt inte socialister utan ogillar många sådana förslag. Demokraterna riskerar därför nu att delvis förknippas med kravaller, våld och en rad extrema förslag. Trump har mycket god kontakt med opinionsbildare som svarta präster med inflytande i det afroamerikanska samhället. Hans allmänna agerande och stöd försvagar dramatiskt demokraternas anklagelser att han är rasist. Detta antas exempelvis vara av stor betydelse även för en viktig väljargrupp som vita kvinnor i förstäderna vilka inte vill stödja en rasist.

Som alltid i valtider genomförs mängder av opinionsmätningar. Genom amerikanska medias allians med det demokratiska partiet vinklas de flesta opinionsundersökningar för att påverka opinionen, det vill säga överskatta Bidens ställning. Först mot slutet av oktober tvingas opinionsinstituten börja ange mera objektiva värden för att inte förlora professionellt anseende. Några institut såsom Rasmussen syns vara neutrala och lyckades också förutse Clintons valförlust 2016. Främst dess data används nedan, vilka avser troliga (ej bara registrerade) väljare.

Trump nådde sin hittills högsta totala ”approval” (53 procent) under andra hälften av september. ”Gillandet” av hans politik bland svarta uppgick då till 33 procent. ”Approval” är viktigt men behöver dock inte betyda, att personerna faktiskt också röstar på honom. I mitten av månaden passerade Trump dock Biden även ifråga om allmän valpreferens (47 – 46), medan han fick 22 procent av de svartas röster. Samtidigt var hans allmänna ”approval rate” 52 procent. En vecka tidigare hade han i Rasmussens nationella undersökning med 2 500 troliga väljare erhållit 30 procent av de svarta rösterna. Det viktigaste är dock de svartas röster fördelade på olika stater. I början av september låg kandidaterna jämsides (46 – 46) i den traditionellt demokratiska staten Pennsylvania där Trump nådde 27 procent av de svarta rösterna. Mot mitten av september hade Trump 25 procent av de svarta rösterna i North Carolina där han totalt ledde med några procentenheter.

Mot bakgrund av president Trumps prestationer gentemot den svarta befolkningen vore en kraftig ökning av den väljarandelen inte märklig. Men valfusket i detta val blir uppenbarligen enormt, och valet av Trump torde ändå vara osäkert.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav 2017 ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.