DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Matthias Gallas (1584-1647), hertig av Lucera, var en tysk fältherre i kejserlig tjänst. Gallas var först spansk militär, och trädde därefter i katolska ligans tjänst, och utmärkte sig bland annat i slaget vid Stadtlohn så, att han 1627 blev friherre. 1629 trädde Gallas som generalmajor i kejserlig tjänst och deltog därefter med beröm i mantuanska tronföljdskriget.

1631 utnämndes Gallas på Albrecht von Wallensteins order till generalfälttygsmästare, blev 1632 riksgreve, deltog samma år i striderna vid Nürnberg och blev fältmarskalk. Vintern 1632-33 kommenderade Gallas i Schlesien. Han åtnjöt fortfarande Wallenstens synnerliga förtroende och blev 1633 generallöjtnant och fältherrens närmaste man. Vid konflikten med kejsaren svek dock Gallas sin fältherre och erhöll bland annat Friedland som förläning. Sin plats i armén bibehöll han och hade stor del i segern i slaget vid Nördlingen.

Efter en del framgångar i början misslyckades dock hans fälttåg i Frankrike, och mot Johan Banér fältherreskicklighet kom Gallas till korta, varpå han 1639 tvingades nedlägga sitt befäl. 1643 trädde Gallas visserligen åter i tjänst, men mot Lennart Torstenson kunde Gallas intet uträtta, hans armé upprevs, och själv trädde han på nytt tillbaka för överbefälet och blev istället president i hovkrigsrådet.

Gallas kallades redan av samtiden ”härfördärvaren”, och den allmänna meningen i Tyskland var att den ”välske” generalen saknade kompetens. Någon större fältherrebegåvning ägde Gallas inte, men han var en klok och erfaren general och bättre än det rykte han fick. Hans även enligt dåtida uppfattning stora omåttlighet och relativt höga ålder minskade dock både hans disciplinära förmåga och hans initiativkraft, vilket förklarar hans motgångar.

Utdrag ur boken Berättelser ur svenska historien (1885-1886). September 1632. På väg mot Lützen och den svenske kungens död den 6 november. Matthias Gallas plundrar och bränner:

Den 13 September lemnade ändtligen Wallenstein sitt läger, dragande norr ut längs med Regnitz till Vorchheim. Hans här hade sammansmält till nära hälften af sin ursprungliga styrka. Den utgjorde nu 22,000 man. Landet öster ut förhärjades och städerna plundrades eller måste betala stora brandskatter. En underbefälhafvare Gallas sändes äfven söder ut tillbaka till det nürnbergska området, att der fara fram på samma sätt. Gallas verkstälde ock befallningen. De flesta mindre orter uppbrändes, och Lauf, som låg vid Pegnitz strax öster om Nürnberg, togs efter några dagars belägring. Det var den 19 September.

Fortsätt läsa berättelsen här