Till helgen har den danske politikern Rasmus Paludan planerat ett antal koranbränningar i Stockholmstrakten. Paludans idé, som jag fattat den, är att muslimer ska bli så provocerade av dådet att de startar våldsamma demonstrationer med personskador och förödelse som resultat och att svenskarna då ska bli varse muslimernas sanna karaktär och ta avstånd från islam.

Jag vet inte om muslimer alltid är programmerade att bli ursinniga ifall någon bränner deras heliga bok men eftersom Paludan gjort åtskilliga experiment i Danmark som tydligen alla fått det förväntade resultatet och eftersom experimentet fungerade även i Malmö för några veckor sedan kan man tro att det blir bråk även i Stockholm.

Det vore snopet för Paludan om Stockholms muslimer, vilket man kan hoppas, bara struntar i utmaningen och ber Gud att förlåta Paludan och hans medarbetare ”ty de veta icke vad de göra” (enligt den kända utsagan av Jesus i Lukas 23:24). Kanske är det för mycket att räkna med sådant saktmod.

Jag är emellertid mer upptagen av frågan hur den svenska polisen kommer att reagera om oroligheter utbryter. Kommer den att ställa sig på muslimernas eller på Paludans sida? Det är inte självklart med tanke på att polisen inte tycks ha någon genomtänkt linje. Jag ringde en bekant inom Stockholmspolisen och frågade hur det skulle bli till helgen. Han sa att han skulle gå och fråga och sedan komma tillbaka. Han har inte återkommit så frågan är kanske under beredning.

Detta är ingen struntsak utan tvärtom ett ställningstagande som kommer att definiera Sverige som nation. Grundfrågan är om staten ska använda sin våldsapparat till att skydda dem som känner sig kränkta eller dem som vill bruka sin yttrandefrihet.

Det är inte första gången det blir konflikt mellan dessa två principer. Det normala i västerlandet är att staten skyddar yttrandefriheten (utom när lagar om hets mot folkgrupp, enligt min uppfattning en tvivelaktig sorts regler, tillämpas). Den franska satirtidningen Charlie Hebdo hade kränkt islam genom att publicera nidbilder av Profeten. I januari 2012 attackerades tidningens redaktion i Paris av förolämpade muslimer som dödade tolv personer. Vid det tillfället var det ingen tvekan om att Europa högtidligt svor på att kränktheten aldrig får trumfa yttrandefriheten.

Den svenska statens inställning till konstnären Lars Vilks har följt samma mönster. Vilks har genomfört åtskilliga för muslimer stötande påhitt såsom att rita Profeten som rondellhund. För detta har han utsatts för mordhot men den svenska staten har inte tagit sin hand från honom utan skyddar honom nu dygnet runt.

Men i slutet av augusti i år valde polisen i Malmö att byta taktik och vägrade att bevilja Paludans ansökan om att göra en demonstration innefattande koranbränning. Dessutom förbjöds dansken att under två år resa till Sverige. Det blev i alla fall koranbränning och kravaller där de uppretade muslimerna gav sig på polisen. Det verkar ologiskt med tanke på att polisen efter intensiva förhandlingar med Malmöimamer hade beslutat att gå muslimerna till viljes men när känslorna tar överhanden hänger det logiska tänkandet inte alltid med.

Till helgen är det alltså dags igen, den här gången i Stockholm. Kommer polisen att satsa allt på att förebygga och stoppa själva koranbränningen eller kommer den att följa det normala västerländska mönstret att försvara de medborgerliga friheterna där det ingår att bränna saker man ogillar – exempelvis flaggor och böcker – om man bara inte skadar andra? Att någon känner sig kränkt brukar inte räknas till de skador som kan föranleda polisbeskydd.

PS Ni som är nynazister eller högerextremister ska definitivt hålla er borta från evenemanget. Annars kommer all orolighet att skyllas på er och muslimerna få ett legitimt skäl för sin ilska.