MOHAMED OMAR: Koranupploppen hade med Koranen att göra

Koranupploppen i Malmö som bröt ut förra helgen, fredagen den 28 augusti, motiverades inte av religion, enligt Malmö stads säkerhetschef Per-Erik Ebbeståhl:

”Vår och polisens bild är att det är personer som inte drivs av en religiös agenda som ställde till det här under natten.”

Det är möjligt att Per-Erik Ebbeståhl har fått lära sig att islam är en fridsam och fredlig religion och därför våldsam upplopp skulle strida mot dessa sanna natur.

Låt oss säga att denna uppfattning stämmer: att härja, bränna och slå sönder är emot det sanna islams regler.

De som beter sig på detta sätt skulle ändå kunna ”drivas av en religiös agenda”. Alltså, även om deras handlingar skulle strida mot religionens regler. De kan drivas av islamisk trosglöd, men handla emot islams regler.

De kan i sin kärlek till Koranen och sitt hat mot dess fiender gå till överdrift.

Det borde vara fullkomligt uppenbart att koranupploppen motiverades av starka religiösa, islamiska känslor. De var arga för att Koranen, islams heliga bok, kränktes.

Det var inga kristna som deltog i upploppen och skrek kristna slagord. Inga judar heller.

Nej, upploppsmakarna var muslimer och de skanderade Allahu akbar (Allah är störst) och islams trosbekännelse: La ilaha ill Allah (det finns ingen gud vid sidan om Allah).

Judar hade knappast känt sig välkomna i demonstrationen då det förekom hotfulla ramsor riktade mot judar som frammanade hemska minnen av profeten Muhammeds massaker på judarna i Khajbar i Arabien.

”Khajbar, Khajbar! Ya yahud, sajf Muhammed sofa ja’ud!”

Det betyder:

”Khajbar, Khajbar!”

Det är en uppmaning till moderna judar att minnas massakern i Khajbar och på så sätt varna dem om kommande massakrer.

”Muhammeds svärd kommer tillbaka!”

Att antijudiska ramsor förekommer vid koranupplopp och demonstrationer beror förmodligen på en i islamvärlden vanlig konspirationsteori om att judar ligger bakom i stort sett allt som man ser som fientlighet mot islam. Rasmus Paludan och hans vänner är bara verktyg.

Det var på grund av den religiösa, islamiska föreställningen om Koranen som helig och okränkbar som man var upprörd över att någon kränkte den.

Om upploppsmakarna inte hade haft denna religiösa tro på Koranens helighet skulle de inte ha blivit arga och inte gjort upplopp.

Det är inte för att Koranen är stor poesi som de blev arga. Rasmus Paludan och hans vänner skulle kunna bränna en hel hög böcker med arabisk poesi utan att araberna i Rosengård skulle göra upplopp.

De som härjade och bråkade i Rosengård kanske inte är så religiösa. De kanske inte ber sina böner. De kanske tar en shot då och då. De kanske röker hasch ibland. De kanske tar lån med ränta.

Men de är religiösa i den meningen att de tror på Koranens helighet. Man kan ha en religiös tro fastän man inte i gärningar lever upp till religions ideal.

Det är egentligen självklart och skulle inte behöva påpekas. Men när man pratar om islam vill vissa spela dummare än de är. För islam har man alltid tusen och en ursäkter.

Alla människor är syndare, sade profeten Muhammed, men de bästa av syndarna är de som ständigt omvänder och bättrar sig.

Usama bin Ladin, som var så pass fanatisk i sin islamiska tro att han övergav sitt rikemansliv och tillbringade år i grottor i Afghanistans berg, tyckte till exempel mycket om porr.

På samma sätt som i kristendomen är det inte syndfrihet som utmärker en god muslim, utan syndamedvetande. En god muslim ska ständigt tänka på sina synder i ånger och be om förlåtelse.

Muhammed lärde att ett sätt att få förlåtelse och renas från alla sina synder är att föra det heliga kriget, att strida för Muhammeds religion. Den som dör i det heliga kriget är martyr och kommer till paradiset.

Jag är dock inte säker på att koranupploppen i Malmö, åtminstone inte helt hållet, skulle strida mot islams regler. Det finns till exempel en känd berättelse om hur muslimerna i Mecka – det var innan de tagit makten över staden – tågade ut i en demonstration för att visa sin styrka och skrämma de otrogna. De leddes av två av Muhammeds främsta krigare, Hamza och Omar.

Det var Omar – som senare skulle bli kalif, Muhammeds efterträdare – som tog initiativet till denna demonstration i islams barndom. För detta initiativ och denna handling prisades han av Muhammed.

När de otrogna i Mecka såg hur många och hur starka muslimerna var ska deras ansikten ha blivit bleka av rädsla. Berättelsen finns att läsa på engelska i Muhammedbiografin Ar-Raheeq Al-Makhtum (s. 71 i denna pdf).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar