Igår morse gjorde jag tre alldagliga observationer som kanske hänger ihop på något vis.

Den första observationen är att USA nu tydligare än någonsin visar sitt kulturella ledarskap över världen. Att världens folk entusiastiskt traskat i amerikanska ledband i varje fall sedan andra världskriget är uppenbart. Det kallas för amerikansk kulturimperialism och den är, till skillnad från den politiska kolonialismen, frivilligt vald av de underkuvade. Detta val är inte konstigt ty de koncept som USA haft att erbjuda världen har varit attraktiva saker: spännande filmer, hamburgare, datorer, världens bästa utbildning, Coca-Cola, drömmar om framgång, en ständig vilja till uppkäftig nydaning.

Att världen nu följer USA lika hänfört trots att dagens amerikanska budskap inte handlar om förnyelse och förbättring utan tvärtom om söndring och fördjupade sociala konflikter är ett nog så starkt bevis för amerikansk ”soft power”. Det räcker med att några amerikaner med av raseri upphettade hjärnor får för sig att riva ned statyer av sydstatsgeneraler från inbördeskriget för mer än hundrafemtio år sedan för att motsvarande virrpannor i Sverige ska försöka snoka upp svenska historiska slavdrivare som förärats med en staty så att vi svenskar också ska kunna dra vårt strå till det stora landets revolutionära stack. (Ett förslag är att riva ned Gustaf III:s staty vid Skeppsbron eftersom kungen köpte slavhandlarön Saint-Barthélemy av Frankrike år 1784. Gustaf III, kungen som några månader före franska revolutionen genom Förenings- och Säkerhetsakten för Sveriges del genomförde den ståndsutjämning som blev den franska revolutionens enda bestående framgång – och detta utan att enda liv spilldes utom, sedermera, hans eget! Det säger en del om graden av slavisk följsamhet för även de mest bisarra amerikanska idéerna att den svenska statstelevisionen utan ironi presenterar denna idé för det svenska folket.)

I vått och torrt och utan att tänka själv går världen den väg som Amerika utpekar.

Den andra observationen är att människan i sanning är gränslös, inte minst när hon ska finna upp metoder att tillgodogöra sig sin nästas egendomar. Det finns vad jag kan se tre väsensskilda strategier. Den första är den ursprungliga, den enklaste och mest rättframma, det vill säga att klubba i huvudet, stjäla, råna, erövra och plundra.

Den andra strategin, som uppfanns långt senare, är den marknadsbaserade som går ut på att tänka ut varor och tjänster som människor finner så attraktiva att de helt frivilligt lämnar ifrån sig sina pengar för att få rätten att njuta av sitt köp.

Den tredje strategin har mänskligheten inte kommit på förrän i modern tid. Den går ut på moralisk utpressning. I Sverige uppträder den i form av anklagelser om bristande anständighet hos alla som inte tycker att det är häftigt att betala skatt för att försörja offren för olika förtryckande strukturer som den sociala forskningen hela tiden uppdagar. Hur långt denna moraliska utpressning kan gå vet vi inte men jag tror den kan gå hur långt som helst. Bara man kan få folk att skämmas går det alltid att klämma ur dem lite mer. Accepterar de att skämmas så kan man skruva lite till. Den senaste tidens amerikanska kravaller framstår som ett kvalitativt språng för denna mekanism. Enligt FBI:s statistik dödades 2 970 svarta amerikaner år 2017. Nio procent av dessa mord stod vita mördare för medan svarta förövare stod för 88 procent av brotten. Men nu är det så ordnat att vita ska skämmas. Särskilt ska sådana skämmas som kommer med statistik.

Ändå, och det är min tredje observation, så har jag en sorts förtröstan om mänskligheten. Denna tillit baseras inte på några vetenskapliga rön eller ens beprövad erfarenhet utan helt och hållet på tro. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig att en avgörande del av människorna inte plötsligt en dag tappar lusten och utropar att det får vara nog med alla dessa orimliga dumheter som hela tiden predikas för oss, framför allt från PK-istiskt håll och framför allt via media.

Det som bekymrar mig är att det, tror jag i alla fall, döljer sig ett ekonomiskt intresse bakom varje orimlig dumhet. Någon räknar med att bli bättre försörjd om dumheten får gälla för sanning. Den som tänker så kan inte omvändas ens med hjälp av den vassaste och mest logiska bevisning.

Därför finns det bara två utvägar, antingen att de förnuftiga människorna, som jag alltså tror är tillräckligt många, dänger näven i bordet och säger att nu räcker det med stolligheter eller också att samhället bryter samman och får försöka återskapa sig bäst det kan under svåra lidanden för stora delar av mänskligheten.