PATRIK ENGELLAU: Ett gott råd till USA

I frågan om hur för samhället problematiska individer ska hanteras bor det två själar i den svenska statens kropp vilket jag påpekat åtskilliga gånger, till exempel här.

Den ena, numera rätt förtvinade, själen är Leviatan-själen. Benämningen är hämtad från sextonhundratalsfilosofen Thomas Hobbes bok Leviatan. Hobbes tes är att staten, till medborgarnas frid och fromma, måste göra sig till ett eldsprutande, bepansrat monster som heter Leviatan och skaffar sig monopol på våldet så att ingen för vanliga medborgare hotfull kriminalitet törs etablera sig. Leviatan är polisen. Själva poängen hos Hobbes är att polisen måste vara desto våldsammare och grymmare ju värre buset artar sig.

Den andra själen är socialsekreterarens ande. Socialsekreteraren och Leviatan har olika instinkter. När Leviatan vill klubba problempersoner i skallen och sätta dem på fästning vill socialsekreteraren ge dem en möblerad trerummare och bidrag till levnadsomkostnaderna. Båda protagonisterna har vetenskapligt bevisade teorier som visar att just deras metod är den överlägsna när det gäller att komma tillrätta med människor som besvärar samhället.

I Sverige har socialsekreterarens ande sedan flera decennier infiltrerat Leviatan och hjärntvättat monstret så att han numera faktiskt tänker som en socialsekreterare. Det märkte man särskilt på förre polischefen Dan Eliasson som ömkade kallblodiga mördare och ville bjuda ungdomsligister på grillkorv i syfte att förmå dem att lämna brottets bana.

I USA är den lokale Leviatan fortfarande ett våldsamt monster. Socialsekreterarnas världsbild har ännu inte tagit greppet om den amerikanska staten. När jag som sextonåring bodde i USA och mopsade mig mot en polisman blev jag genast åthutad av mina förskräckta kamrater som drog mig undan och förklarade för mig att man inte skojar med amerikanska snutar samtidigt som de urskuldade mig inför polismannen med hänvisning till att jag var svensk och därför inte visste bättre. En annan gång såg jag en svensk i passkontrollen på JFK-flygplatsen tjafsa med passpolisen varpå svensken blev ställd på vänt tills kön var slut efter några timmar. Amerikansk polis kräver respekt.

Möjligen är denna traditionella amerikanska ordning nu efter George Floyds död och Black Lives Matter-demonstrationerna med tillhörande kravaller på väg att förvandlas efter det svenska mönstret. Det talas i amerikansk press om krav på att lägga ned polisen eller i varje fall att kraftigt inskränka dess budget. I praktiskt taget alla delstater diskuteras nya nosgrimmor för polisen. I en debattartikel i The New York Times med rubriken ”Ja, vi menar ordagrant att polisen bör upphävas” hävdar en aktivist (bakom betalvägg) att:

vi bör omdirigera de miljarder som nu går till polismyndigheter till sjukvård, bostäder, utbildning och bra arbeten. Om vi gör det blir det inte så stort behov av polisen. När människor, särskilt vita människor, föreställer sig en värld utan polis så tänker de sig ett samhälle som är lika våldsamt som dagens men utan att lagar upprätthålls – och de ryser. Folk som jag som vill avskaffa fängelser och polis har emellertid en vision av ett annorlunda samhälle byggt på samarbete i stället för på individualism, på solidaritet snarare än egoism.

I detta avseende ligger Sverige ett antal decennier framför USA. Visserligen har nog den svenska polisen alltid varit mildare till sinnet än den amerikanska men det fanns en tid när inte heller den svenska polisen la fingrarna emellan om det hettade till. Men sedan dess har socialsekreterarnas människosyn tagit överhanden och Leviatan skickats på värdegrundskurs.

Sverige har sett två världar. USA har bara sett en och funderar nu på att växla spår till det svenska. Om USA bad mig om råd så skulle jag avstyrka. För länge sedan var jag en entusiastisk anhängare av socialsekreterarnas människosyn och reformprojekt men numera har jag insett att detta system inte fungerar. Välfärdsstaten gör inte de sociala problemen mindre besvärande. Å andra sidan måste det erkännas att den amerikanska modellen inte heller verkar så effektiv om man inte räknar effektivitet i antal dödade eller fängslade brottslingar.

Jag skulle gärna se att Sverige hade fler och tuffare poliser. När det kniper längtar man efter polisen. Själv har jag nyligen upplevt en solskenshistoria. Det villaområde där jag bor hemsöktes av en eller flera stöldligor. Efter ett framgångsrikt samarbete mellan polisen och de boende fångades ett antal tjuvar och återställdes en hel del stöldgods. Polisen behövs. USA, var försiktig med reformer!

Patrik Engellau