Det finns många slags fake news. En typ är sovjetmodellen där man ljög skamlöst och naket som till exempel när Moskva försökte förneka kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Sådana uppenbara falskheter och storslagna lögner förekommer nog bara i diktaturer. Stalin retuscherade bort avpolletterade kommunistiska höjdare från gamla fotografier. Bagdad Bob, Iraks informationsminister under Saddam Hussein, blev herostratiskt ryktbar som superdesinformatör. Den kinesiska regimens försök att under en tid mörka coronavirusets spridning kan vara ett aktuellt exempel.

Den svenska modellen av fake news så som den tillämpas exempelvis av statstelevisionen är listigare eftersom den erkänner utvalda fakta – i stället för att som Bagdad Bob och Stalins informatörer totalt förneka dem – men spinner in korrekta observationer i en falsk berättelse som är tillräckligt dragerad för att lätt slinka in i tittarnas hjärnor.

Det här pågår hela tiden och är så lurigt att en tittare normalt inte tänker på det när han ser på nyhetsprogrammen Rapport och Aktuellt. Han reagerar inte på konstigheter eftersom han ändå är van vid att saker och ting förklaras dåligt. Han kanske känner på sig att det är något skumt men besvärar sig inte med att se programmet igen på webben för att undersöka vad som verkligen sas.

Häromdagen såg jag ett inslag om backsvalor i Aktuellt
(ungefär 31 minuter in i programmet) som var precis så där oljigt berättat att man trodde sig stå inför ett nytt exempel på berättelsen om människans ständigt pågående miljöfientliga attacker mot djur och natur.

I ett sandtag i Uppsalatrakten där det dånar av lastbilar och grävskopor som hämtar byggmaterial har en koloni backsvalor byggt bon i en sandvägg. Ornitologer kommer dit med kikare och räknar fåglarna. Det framgår att backsvalan är en utsatt art och att hennes problem på något sätt är orsakade av människan.

”Backsvalan utvecklades för att bo i strandbrinkar längs floder”, förklarar speakerrösten, ja, rösten säger ”utvecklades” som om fågeln tagits fram i ett laboratorium, ”men när floderna för vattenkraften reglerades under 1900-talet försvann de boendemiljöerna” för backsvalan. ”Det har gått utför för backsvalan under lång tid. Numera finns backsvalorna bara i sandtag men i takt med att sandtagen försvinner så försvinner också backsvalornas boplatser”.

Vid det laget har budskapet gått in hos tittaren. Det är synd om backsvalorna och det är bristande omtanke om miljön som ligger bakom. Tidigare fanns över tio sandtäkter i Uppland varav hälften är nedlagda. ”Snart är nästan alla borta. Backsvalan har mer än halverats de senaste tolv åren och är en av de arter som minskat snabbast och förts in på den nya rödlistan.” Backsvalan riskerar att dö ut ”om man inte gör någon åtgärd”.

Intervjuade ornitologer med kikare förklarar hur illa det är för alla de fågelarter som har det ”kämpigt”. Några fåglar går det bra för, till exempel svanar och gäss, men arterna ”som är mer specialiserade” och ”skogsarterna som kräver speciella komplexa skogar” tenderar att minska.

Undertexten är glasklar. En tränad tevetittare förstår precis. Människan är ond mot naturen och därför behövs en mer kraftfull miljöpolitik. Budskapet är lika självklart som luften vi andas. Men det finns en hake i resonemanget, en liten detalj som omnämns i förbigående, nämligen att de hotade backsvalornas räddning – sandtagen – ska läggas ned av miljöskäl.

Sandtagen förfular landskapet och ska därför avslutas och naturen återställas. Det är således miljöpolitiken som hotar backsvalornas framtid, inte den ekonomiska utvecklingen som ju tvärtom i det här fallet har ordnat boplatser åt svalorna genom att gräva sand. Själv tycker jag att detta faktum kunnat ligga till grund för ett intressant reportage om konflikten mellan backsvalan som vill ha kvar sandtaget och kommunens miljöförvaltning som vill stänga det. Men den relevanta vinklingen fick ge vika för det väl inövade standardbudskapet.

Varför bryr jag mig om detta enda Aktuellreportage som egentligen är en struntsak? Jo, just för att jag tror att detta är ett exempel på hur fejk news gestaltar sig i Sverige, kanske framför allt i statsmedia. Man nämner ett antal korrekta fakta men bäddar in dem i ett narrativ som inte intresserar sig för sakförhållandena utan driver en PK-istisk politisk linje. För tittaren eller lyssnaren kan den sortens diskreta förfalskningar vara svåra att upptäcka. För det mesta har han – om han inte sväljer det presenterade perspektivet med hull och hår – en vag känsla av att det är något i programmet som skorrar falskt även om det kan vara vanskligt att sätta fingret på precis vad.

Om den här sortens vinklad berättarteknik bara återkommit då och då så hade det inte gjort så mycket. Problemet är när samma slags PK-istiska förkunnelse blir den normala ordningen. Om du upprepar en lögn tillräckligt ofta, sa Goebbels, så kommer folk att tro på den och du kanske till och med själv ansluter dig till uppfattningen.