LENNART BENGTSSON: För den förnybara energin skys inga medel

Alla känner till att energin från solen är mer än tillräcklig för människans behov av energi. Även vår tids väldiga energiproduktion på 170 000 Terawattimmar/år är en obetydlighet jämfört med solenergin. För att förstå detta kan vi fördela världens energiproduktion likformigt över jordytan. Den uppgår då endast till knappt 0,04 Watt/m2, vilket är en obetydlighet jämfört med energin från solen. Solenergin uppgår i genomsnitt till hela 240 Watt/m2 eller 60 000 gånger mer. Även vindenergin med cirka 3 Watt/m2 är närmast 100 gånger större än energiproduktionen. Dagens energi produceras fortfarande till 80 procent från fossila energikällor som kol, olja och naturgas.

Dagens föredragshållare i energifrågor brukar alltid visa en figur där solenergin på ett område av cirka 5 000 km2 någonstans i Sahara skulle kunna producera energi som för överskådlig framtid skulle klara världen energibehov. Alternativ berättar de att solstrålningen är så väldig att endast tio minuter är tillräckligt för att klara årsbehovet av energi.

De flesta lyssnare runkar förnumstigt på huvudet och konstaterar av vi därför inte alls behöver den hemska kärnkraften. Inte eller behövs den fossila energi som med sina växthusgasutsläpp långsamt kanske kommer att driva jorden mot en värmedöd med ett allt gräsligare och farligare väder.

Självklart tycker lyssnarna att vi skall satsa allt på sol och vind. Biomassan, som i dag står för tio procent av alla energi finns ju också i stora mängder menar många, även om också biomassan producerar växthusgaser. Men den har vi ju alltid använt och visst är det trevligt med öppen eld i grillar och brasor. Och här återvänder ju koldioxiden till växterna i ett evigt kretslopp. Dilemmat är emellertid att upptaget av koldioxid i vegetationen behöver åtskilliga decennier och är av föga hjälp eftersom avsikten med Parisavtalet är att snabbt få ned koldioxiden i atmosfären. Det vore därför mer förnuftigt att tvärtom reducera användningen av biomassa för energiproduktion vilket skulle stärka vegetationens roll som en koldioxidsänka.

Nu är situation dock inte så enkel och självklar som de flesta tycker, och inte minst då i Sverige där nästan alla tycker lika.

Huvudproblemet är elefanten i rummet som ingen vill prata om för risken att ses som en osympatisk, människofientlig och otrevlig figur. Huvudproblemet är storleken på jordens befolkning som under de senaste 250 åren har ökat tiofalt och som om några få år kommer att uppgå till åtta miljarder människor. Det har gått extra fort de senaste 75 åren. När jag gick i folkskolan under 1940-talet var jordens befolkning knappt 2,5 miljarder. Dessutom har nästan alla fått det bättre och ökat sitt energibehov. Man använder i dag i genomsnitt fyra gånger mer energi per person vilket innebär att det produceras 40 gånger mer energi än för 200 år sedan. Trots det råder det brist på användbar energi i större delen av världen.

Efter klimatmötet i Paris i december 2015 görs väldiga ansträngningar att utöka den förnybara energin och en hel del framsteg har gjorts. Emellertid, en viktig faktor som glömts bort i hastigheten är att den förnybara energin är glest fördelad varför allt större områden måste tas i anspråk för energiproduktion. Detta var uppenbart redan under 1600- talet innan man börjat använda fossil energi. Järntillverkningen behövde stora mängder träkol. För att klara järnproduktionen i Storbritannien krävdes ett område på minst 4 000 km2 god lövskog. Behovet av biomassa blev allt mer kritiskt och i en sådan grad att delar av Europa raskt höll på att förlora sina urskogar. I flera områden som i Storbritannien och på Irland har skogarna ännu inte hämtat sig. Kolfyndigheterna, med sin höga energikoncentration innebar att man kunde producera samma mängd energi från en kolgruva som upptog ett område på högst några kvadratkilometer. Miljöskadorna blev därför begränsade.

Nu när världen är på väg tillbaka till den förnybara energin upptäcker man detta på nytt. Under den senaste månaden har den kände samhällskritikern och filmproducenten Michael Moore producerat en film med titeln ”The Planet of the Humans”. Den visar på de många problem som den väldiga satsningen på förnybar energi inneburit. Inte minst visar filmen hur flera av världens storföretag växlat om från fossil energiproduktion till förnybar energi och där, av leenden att döma, förefaller göra lika goda pengar som tidigare. Idag förutsätter en snabb omläggning omfattande statliga subventioner. Detta kräver en aktiv och högljudd opinion. Detta har genomdrivits systematiskt under en längre tid och det har inte varit svårt att finna ”nyttiga idioter” i form av skrikande ungdomar som drivit ländernas regeringar och beslutsfattare till en snabb och drastisk ändring. I Sverige har vi den numera världskända flickan Greta Thunberg De individer och företag som hållit sig framme i tid har tjänat storkovan.

Det som filmen visar är dock att allt inte har gått som man förespråkat. Den nya energin har inneburit nya och väldiga miljöingrepp eftersom den nya energin kräver jättelika områden. I delar av Västeuropas tättbefolkade områden finns det snart vindmaster överallt. De största vindmasterna är nästan lika stora som Eiffeltornet. Filmen visar områden med nedrostade vindkraftverk vars livslängd visat sig vara betydligt kortare än utlovat. Inte heller har de jättelika solanläggningarna varit särskilt livskraftiga och finns kvar som hemska skrothögar bara efter ett fåtal år i drift. Man hade helt enkelt försummat att bygga upp ett fungerande system för service, reparation och underhåll.

I slutminuterna visar filmen uthuggningen av ett urskogsområde i Indonesien för anläggning av energiskog för oljeproduktion. Några stackars orangutangerna kämpar för sitt liv i ett övergivet träd i den sammanfallande skogen för att helt sonika döende kastas åt sidan. Det är en på alla sätt ohygglig scen över människans brutala hänsynslöshet och enfald. Miljörörelsen som inte gillar kritik har gjort allt för att stoppa och förbjuda filmen. Det lyckade för en tid men nu är filmen tillbaka och kan ses kostnadsfritt (). Jag rekommenderar alla att se filmen.

Lennart Bengtsson