Paolo Roberto har torskat för sexköp. På sociala medier råder lynchstämning. Twittervänstern går loss på honom.

Det är samma vänster som är mer eller mindre tyst när ”nysvenska” gäng gruppvåldtar ”gammelsvenska” tjejer. Det är vedervärdiga övergrepp, ibland med rasistiska förtecken. Vänstern vill inte prata på riktigt om detta och vad det beror på. Därför har jag svårt att ta vänsterns upprördhet på allvar.

Det Roberto har gjort är olagligt i Sverige. Men han har inte våldtagit någon.

Vänstern vet förstås att det är riskfritt att säga i stort sett vad som helst om en vit man som Roberto. Att hata på Ahmed från Somalia eller Muhammed från Irak är inte lika lätt. Man kan bli misstänkt för att ha en rasistisk agenda. Man kan få fel sorts fans.

Så vänstern får passa på att visa att hur mycket de står upp för kvinnor när de erbjuds riskfria måltavlor att skjuta på som Paolo Roberto, Martin Timell och Lasse Kronér. Du kan säga att Paolo Roberto är en hund. Det är inte lika lätt att säga att Muhammed från Irak är en hund.

Fallet Roberto är förstås mumma för vänstern som hela tiden vill visa att vita män minsann också är kvinnoföraktare, eller för att tala med Gudrun Schyman, ”talibaner”. Varje gång förnuftiga människor vill påtala att det finns skillnad i kvinnosyn mellan kulturer kommer de med ”Men den där då! Och den där!”.

Ännu bättre blir det för vänstern eftersom Roberto var kritisk mot radikal feminism. ”Jaha, du gillar inte feminism, som den där torsken Paolo Roberto!”

På Twitter skriver någon att hen inte är förvånad över vad som hänt – Roberto sade sig ju redan 2008 vara militant motståndare till militant feminism…

De som säger sådant här glömmer dock att många män som kallar sig feminister har gjort värre saker mot kvinnor än att köpa sex.

Jag är besviken på Paolo Roberto. Filmen Stockholmsnatt kom ut 1987. Då jag gick jag på mellanstadiet. Det var meningen att filmen skulle avskräcka killar från att bli värstingar. Men den hade motsatt effekt: alla vi killar såg upp till Paolo. Vi tyckte han var cool och försökte sparka som honom på skolgården. Han och Karate Kid väckte mitt intresse för kampsport. På senare tid har jag sett honom som en förebild i träning. Han bestämde sig för att gå ner i split innan han fyllde femtio – och han gjorde det. Det har inspirerat mig till att kämpa för att gå ner i split.

Här är den Paolo Roberto jag och mina kompisar kände 1987:

Värsting 1987 hade en annan innebörd än det har 2020. Då tyckte vi att Paolo Roberto var ”farlig” i Stockholmsnatt. När man ser om den idag ter den sig harmlös. Då, i Det Gamla Sveriges slutskede, var inte gruppvåldtäkter och gängskjutningar en del av vardagen.

Paolo borde inte ha svårt att få tjejer. Han är frisk, stark och rik. Han har ett bra utseende och är charmig och populär. Varför köper han sex? Jag ställde frågan på Facebook och fick massor av svar. Vissa mer rimliga än andra. Det verkar vara gåtfullt det där med sexköp. Men kanske är han en spänningssökare. Han kanske köpte sex av samma anledning som han blev värsting som tonåring.

Jag är besviken för att någon jag gillat och sett upp gör så här. Jag vet dock inte riktigt hur jag ska känna innan jag har bilden klar för mig. Om han har utnyttjat ett offer för trafficking, kommer jag att känna förakt och avsky. Men om den prostituerade var en starkt, självständigt, trettioårigt proffs kommer jag fortsätta att bara vara besviken.

Vad som än har hänt, anar jag att något är fuffens med de skadeglada och hatiska reaktionerna. De tycks handla om något annat än hans gärning. Jag misstänker att det handlar om hatet mot vita, särskilt framgångsrika, män.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)