Vilket ansvar har regeringen enligt konstitutionen? Många medborgare tog beredskap som en självklar del av statens plikter. Staten räknade emellertid med den globala marknaden och den fria handeln inom EU och satsade istället på välfärds- och identitetspolitik.

Stater finns emellertid för de enskilda medborgarnas säkerhet. Detta är statens främsta syfte och det är därför stater bildats. Det gäller även staten Sverige. Statens grundläggande uppgift är att se till att det finns ett försvar mot angrepp från främmande makt, skydd mot oförrätter från andra personer inom statens område och att det finns beredskap som kan täcka behov vid framtida nödsituationer av mer omfattande slag, som till exempel pandemier, det vill säga att det ska finns försvarsmakt, polismakt och en nationell beredskap som fungerar. Om staten överger sina grundläggande uppgifter tappar den sitt berättigande och kan falla sönder. En fungerande stat bygger inte enbart på att det finns en statsorganisation med riksdag, regering och förvaltningsmyndigheter utan också på att de grundläggande uppgifterna sköts av statsorganisationen. Fungerande försvar, polis och beredskapslager är statens ansvar. Ansvaret för att se till att detta fungerar har regeringen. Staten styr sina myndigheter genom vanlig lagstiftning. Men när det gäller beredskap har lagstiftningen saknats.

Konstitutionell lagstiftning kan göra det möjligt att hålla regeringen ansvarig för bristande pliktuppfyllelse. Detta förutsätter att det i konstitutionen anges dels plikter för regeringen och dels en formell ordning för att fastställa brister i regeringens pliktuppfyllelse. Vad säger den svenska konstitutionen, alltså Regeringsformen (RF) som är vår grundlag i sådana frågor? Det finns inget i RF om plikten att se till att det finns försvar, beredskap eller andra grundläggande plikter. Brottsbekämpning, det vill säga polisens verksamhet, nämns inte. Det som finns i Regeringsformen är huvudsakligen formregler för riksdagens och regeringens arbete. Vi har inte en grundlag som talar om vad statens främsta uppgift är. Därför kunde försvaret rustas ned och därför kunde beredskapslager avskaffas. En stat utan en brottsbalk och därmed sammanhängande polis, domstolsväsende och kriminalvård är däremot otänkbar, den berör ju vår vardag. Brottsbalken är emellertid vanlig lag och vilar inte på någon uttalad plikt i RF.

Välfärden har historiskt inte hört till statens grunduppgifter utan var och en har genom århundraden själva fått ta ansvar för sig och de sina. Här finns det emellertid ett stadgande i RF 1:2: ” Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.” Ett antal uppgifter anges genom att ”det allmänna” ska ”verka för”, ”värna”, ”trygga” etc. sådant som miljö, jämlikhet, icke-diskriminering samt minoriteters kultur och samfundsliv. Här finns välfärds- och identitetspolitik. Man kan fråga sig varför välfärds- och identitetspolitiken finns i grundlagen när försvar, brottsbekämpning och beredskap inte nämns.

Varför anges inte plikten att upprätthålla försvar, beredskap och brottsbekämpning i RF? Anledningen kan vara att ansvaret sågs som självklart. Men det självklara var uppenbarligen inte självklart eftersom försvaret och beredskapen i princip togs bort.

RF behöver förstärkas genom att konkreta grundläggande plikter för regeringen anges. Möjlighet att i högsta domstolen pröva om konstitutionen följts av regeringen ska samtidigt införas. Konstitutionen ska åtminstone innehålla sådana plikter som rör upprätthållande av försvar, brottsbekämpning och beredskap på nationell nivå. Prövning ska kunna ske i högsta domstolen av huruvida regeringen har följt konstitutionen i samband med visst agerande eller viss passivitet.

Sådana konstitutionella regler finns i andra länder. Boris Johnson, Storbritanniens premiärminister hölls, av Storbritanniens högsta domstol, ansvarig för missbruk av makt då han upphävde parlamentets verksamhet under fem veckor. Domarna i den brittiska högsta domstolen kom fram till att detta var ett olagligt försök att tysta parlamentsledamöter samtidigt som Storbritannien, på grund av Brexit, stod inför den största omvälvningen av sin konstitutionella status. Domstolens beslut var en påminnelse om att Storbritannien, även under de mest prövande politiska omständigheter, ska vara en representativ demokrati som stöttas av rättsstatens principer. Att stänga igen parlamentet, om än bara för några veckor, bryter ansvarskedjan.

På liknande sätt ska även vi i Sverige kunna hålla regeringen ansvarig om den inte följer konstitutionen. Om Sverige hade haft sådan konstitutionell möjlighet, hade regeringen kunnat riskera fällande beslut från högsta domstolen i de fall regeringen rättar sig efter den lagstiftning som kommit från den – under Coronapandemin – minimerade riksdagen. Riksdagens gruppledare har träffat en överenskommelse som gäller i 14-dagars etapper, att 55 ledamöter räcker vid omröstningar. I RF 3:2 stadgas, att riksdagen utgörs av 349 ledamöter. Även om det kan finnas ett visst kvittningssystem så kan en överenskommelse från gruppledarna inte ersätta RF:s regler. Beslut från de 55 ledamöterna kan inte bli gällande rätt och ska därför inte ligga till grund för regeringens agerande.

Om det hade funnits en plikt i RF att hålla beredskap – för att kunna skydda medborgarna i nationella krislägen – hade det varit en självklarhet för regeringen att engagera sig i beredskapsfrågor och den beredskap som tidigare fanns, hade inte kunnat avvecklas.

Beredskap är ett stort politiskt område. Det kan bland annat handla om självförsörjning och inbegripa frågor som rör hela den svenska jordbruksnäringen. Beredskapsfrågor rör det nationella som kan stå i konflikt med globaliseringen. Detta gör frågorna fyllda med sprängkraft. Den globala agendan innebär en strävan mot frihet för handel och öppna gränser.

Beredskap kan förutsätta självförsörjning av livsmedel. För att uppnå självförsörjning kan det vara nödvändigt att begränsa friheten för handel av jordbruksprodukter och ha stängda gränser för sådana produkter. Annars kan produkter från svenska bönder konkurreras ut av billigare livsmedel från andra länder och vi uppnår inte självförsörjning eftersom bönderna tvingas lägga ned verksamhet.

Beredskapspolitik ger antagligen inga röster från väljarna i lugna tider. Under lugna tider vill politikerna i regeringen och riksdagen hellre satsa på välfärds- och identitetspolitik men sådan politik är inte till någon hjälp nu. Om regeringen hade sett som sin plikt att sköta beredskap för att skydda medborgarna vid nationella faror och katastrofer hade vi nu stått oss betydligt bättre. En stärkt konstitution som betonar de verkligt grundläggande plikterna kan hjälpa Sverige att stå starkare i framtiden. Konstitutionen kan tvinga regeringen att ta sitt grundläggande ansvar.

Gunilla Edelstam är docent och juris doktor. Hon har deltagit i internationella publikationer om rättssystem, senast i en utgåva från Europadomstolen, Judicial Power in a Globalized World (Springer förlag, Tyskland 2019).