Sverige har valt en annan väg än övriga västvärlden när det gäller att begränsa spridningen av Covid-19, och många har frågat sig vad strategin består i. Finns det någon strategi över huvud taget?

Om det bara handlat om att slippa stänga ner samhället och undvika depression hade man kunnat testa så många som möjligt, låta dom friska gå till jobbet och isolera riskgrupperna. Pensionärer och astmatiker får avstå från att sitta på uteserveringar de närmaste månaderna och hemtjänsten arbeta med handskar och munskydd. Kan andra länder upphandla testkit och skyddsutrustning i tillräcklig mängd, borde Sverige kunna göra detsamma.

Hade man velat hindra smittan från att ta sig in i landet kunde man ha stoppat all asylinvandring. Visserligen strider det mot värdegrunden, men i krissituationer måste man ibland ta till extraordinära åtgärder – det tror jag även en miljöpartist skulle förstå. Som ett minimum hade man kunnat upprätta hälsokontroller på Arlanda och Landvetter och placera misstänkta fall i karantän.

Sverige har istället valt att ta larmrapporter från WHO med en nypa salt – vilket i och för sig kan vara begripligt, med tanke på FN:s alltmer oblyga politiska ambitioner. Har vi klarat tidigare influensavågor utan att något Harmageddon inträffat, kanske det går bra den här gången också. Lite av samma is i magen hade förstås varit önskvärt när det gäller larmrapporter om klimatet, men det är en annan historia.

Vad jag själv kan uppleva som lite störande är Anders Tegnell och hans kollegors avslappnade attityd. Missförstå mig rätt. Det är klart att en myndighetsperson ska förhålla sig professionellt lugn – det duger inte att som Åsa Romson gråta ut i TV bara för att några av hennes kommunalråd fått det jobbigt under flyktingkrisen – men med tanke på alla virriga och motsägelsefulla besked vi fått från Folkhälsomyndigheten, känns det ibland som att man kommenterar Corona på samma sätt som man kommenterar en fotbollsmatch.

Utomlands menar många att Sverige spelat högt med människors hälsa. Antingen kommer vi att utveckla en flockimmunitet som gör oss bättre rustade att möta olika Coronavarianter i framtiden – eller också riskerar tusentals gamla och svaga att dö. Borde inte Anders Tegnell inför de alternativen, känna sig en smula nervös?

För inte så länge sen gjorde SwebbTV en reportageserie om hur äldreboenden i Stockholm omvandlas till migrantboenden, och där problemet för politikerna var att bli av med de gamla. Eftersom de hade besittningsrätt var man tvungen att tillgripa fejkade stambyten och påstådda renoveringsbehov för att genomföra avhysningarna. Här berättar Lennart Hoa Hoa Dahlgren om ett liknande fall som drabbade hans mamma.

För två år sedan pekade Annika Strandhäll ut de äldre som orsaken till vårdkrisen, detta för att ingen skulle tro att den hade med migration att göra. Här berättar hon för Aftonbladet hur medellivslängden ökar med 3,5 timme per dygn och får det att låta som en tickande bomb – något som borde pressas ner, i likhet med statsskulden.

Agnes Wold drog sitt strå till stacken genom att förklara för Skavlan (2:20 in i klippet) att Covid-19 som ”tur är” bara dödar gamla människor och att det är något vi ska vara ”tacksamma” för. Man undrar vad som hände med idén om ”Allas lika värde”?

I väl avvägda doser har vi de senaste åren blivit påminda om att gamla människor är ekonomiska minusposter, samtidigt som migranter från Afghanistan och Somalia absolut inte får värderas i pengar (det skulle ju vara att ställa grupp mot grupp). Finansminister Per Nuder satte tonen redan 2004 när han kallade 40-talisterna för ett ”köttberg” – och då talade han om den generation svenskar som faktiskt byggde landet. Som nation har vi konsekvent under 2000-talet tillämpat devisen: ”humanism” utåt och ”dehumanisering” inåt.

Till saken hör att det här besvärande ”köttberget” sett fram emot en värdig ålderdom, finansierad av det allmänna pensionssystemet, och kommer att bli en mycket besviken väljargrupp i takt med att den ekonomiska krisen förvärras. Deras tidigare lojala stöd för Socialdemokratin riskerar att knaka i fogarna.

Det är alltså utgångsläget när Coronaepidemin drabbar med full kraft. Något som ingen för ett par månader sen kunde förutse. Och utan att direkt vilja kritisera regeringens politik, är det någonting i Anders Tegnells och Agnes Wolds tillbakalutade attityd som gör mig illa till mods.

BILD: Den kinesiske strategen Sun Tzu.