IDÉ OCH KULTUR Om vi som skriver på en politisk blogg som hyllar förnuft och tradition skulle börja ifrågasätta den moderna konsten skulle alla vänsterintellektuella få vatten på sin kvarn: ”Den nya högern är anti-intellektuell och tror inte på den fria konsten”. Så enkelt är det tyvärr inte. En intellektuell människa som tänker fritt ska också tillåta sig att kritiskt granska den moderna konsten. Och den moderna konsten lever till stor del på sina förmenta ”undersökningar”. Men hur är det med resultaten av undersökningarna? Är de så imponerande?

Modern konst är ett fascinerande ämne. Jag har verkligen inget emot modern konst. Jag tror att stor konst har skapats även efter att kraven på realistisk gestaltning, skönhet och teknisk färdighet övergavs. Men jag tillåter mig vara skeptisk. Rejält skeptisk.

Bland annat är jag tveksam till den ständigt återkommande idén att konsten ska ”undersöka” saker. På Moderna muséets hemsida kan vi nu i april 2020 läsa angående en utställning med den amerikanska konstnären Hanna Wilke: ”Självporträtt och kroppsspråk återkommer i Wilkes arbete, ämnen som hon undersöker i förhållande till kön och makt.” Wilke ”undersöker” alltså kroppsspråk och makt i sin bildkonst. Jag undrar vad resultatet av undersökningen blev. Annars handlar undersökningarna oftast om mer allmängiltiga ämnen som ljud och oljud, färg och former, manligt och kvinnligt, högt och lågt, verkligt och overkligt, vackert och fult (när man inte undersöker skillnaden mellan konst och icke-konst förstås).

Ibland kan jag tycka att de här undersökningarna mest handlar om enskilda individers upptagenhet med sin egen oförmåga att sortera och strukturera verkligheten. Vi vet att mänskligheten hittills inte har lyckats identifiera någon yttersta garant för den mening och ordning vi tillskriver världen. Det står inte skrivet i stjärnorna vad som är upp eller ned, början eller slut, vackert eller fult, rätt eller fel, konst eller icke-konst. Säkerligen är det så att konsten iscensätter våra försök att skapa ordning i tillvaron likaväl som den existentiella svindel vi kan uppleva när vi inser att ordningen mest är konvention och vana. Det betyder emellertid inte att all upptagenhet med denna ordning och oordning blir till värdefull konst. Det kan bli det. Men då vill jag se konstverket innan jag låter mig imponeras. Undersökningen i sig kan inte vara konstens mening. Vem som helst kan leka med distinktioner och hierarkier och framställa världen som svår att förstå. Till och med en apa kan som bekant måla en tavla som inte föreställer något och därmed sägas ”undersöka våra kategorier för gestaltning och mening”.

Jag har hittat på ett eget fiktivt exempel för att visa hur jag tror det kan gå till att skapa konst idag. Exemplet har inspirerats av ett verkligt konstnärskap som för några år sedan belönades med ett rejält stipendium av en av våra regioner. Jag väljer att inte nämna konstnärens namn eftersom jag inte vill peka ut någon enskild person som fungerar som exempel på en allmän tendens.

Hur som helst. Det är ett faktum att vi hela tiden är omgivna av ljud. Sitter vi hemma surrar datorn, kylskåpet kanske låter, liksom elementen och ventilationen. Någon kanske spolar i en toalett i huset. Och någon kanske lyssnar på musik i ett närliggande rum eller i lägenheten ovanpå. Går vi ut hör vi hur vinden blåser i träden. Vi hör fåglar som kvittrar, insekter som surrar och bilar som bullrar. Vi är ständigt omgivna av ljud. Hjärnan sorterar bort det mest av ljuden. Vi noterar dem inte, men de finns där. Det finns också mer betydelsefulla ljud som vi omedelbart registrerar: en väckarklocka ringer, mobiltelefonen signalerar att vi fått ett sms, någon tilltalar oss, hunden gnäller och vill gå ut, vi kanske lyssnar aktivt på musik.

Så där håller det på. Det är ett slags ”soundtrack of our lives” som vi har med oss hela tiden. Det låter och låter. Ibland betyder det något, men ofta inte.

– Intressant va?

– Ja, verkligen. Vi tänker liksom inte på hur vi lever som i ett rum av ljud. Det finns ljud omkring oss dygnet runt och vi kan inte välja bort dem. Det är som i en film: ljudet sätter stämningen och påverkar oss hela tiden. Det är så intressant! Vi rör oss i ett ljudrum liksom och vi försöker sortera ut de ljud vi vill höra, men de andra ljuden finns där också. Och de betyder något även om vi tror att vi inte hör dem.

– Ja, det är så spännande.

– Men du! Jag fick en idé till ett nytt projekt! Vi spelar in alla ljud som finns i hela stan och gör ett ljudkonstverk där vi undersöker hur ljuden påverkar våra liv. Det blir liksom en inventering av alla ljud som finns, men som vi inte hör eftersom vi inte lyssnar på dem. Det blir suveränt. De tysta ljudens revansch liksom. Det är ju konstens uppgift att ge röst åt de tystade ljuden, de ljud som ingen vill veta av.

– Ja, samtidigt som vi kan göra människor medvetna om vilka ljud de faktiskt har omkring sig hela tiden utan att tänka på det. Det blir en konstnärlig kommunikation som kan påverka människors uppfattning om sin konkreta verklighet. De kanske kommer uppskatta många av de här ljuden mycket mer. Det blir en undersökning liksom om ljuden och ljudens betydelse i våra liv.

– Ja, verkligen.

Ungefär så här verkar samtida konst fungera. Man tar sin egen privata upptagenhet med något som rör vårt behov att sortera verkligheten och gör det till föremål för en ”undersökning”. Konstnären ställer frågor som vi andra tillåter oss att hoppa över: Vilka ljud har vi omkring oss? Vilka ljud är betydelsefulla? Hur låter verkligheten? Hur låter staden?

Jag säger inte att det aktuella ämnet inte äger ett visst intresse. Men frågan är om det blir konst. Själv vill jag gärna se konstverket innan jag tar ordet konst i min mun. Och jag tänker inte låta mig imponeras av någon sofistikerad teknik.

Den moderna konsten är nämligen högst teknikorienterad på så vis att undersökningen alltid ska mynna ut i någon form av skulptur, konstruktion, målning, textilinstallation eller kanske videoperformance. När undersökning och teknik är på plats då blir det alltså konst. Och utställningar verkar det också gå att ordna. Projektbidrag kan sökas för installationer och konserter och uppspelningar och utställningar. Konsten lever! Kultur är viktigt!

Men konstverket då? Hur många svenskar kan idag nämna ett modernt konstverk i form av en skulptur, installation eller videoperformance som gjort ett bestående intryck? De mest kända är väl de som lyckats ifrågasätta vad konst ska vara. Men då har den moderna konsten i och för sig undersökt sin egen funktion så då kanske konstverken får anses vara lyckade i alla fall då. Det känns lite självupptaget bara.