PATRIK ENGELLAU: En högre kultur

Jag tycker om att bli imponerad eftersom det så sällan händer. En dag när jag blir imponerad är en högtidsdag. Idag är en sådan dag. Jag är imponerad av Kang Kyung-wha, 65, Sydkoreas utrikesminister. Kolla här.

Sydkorea har, i likhet med andras asiatiska länder såsom HongKong, Taiwan och Singapore i varje fall hittills lyckats hantera coronat på ett, jämfört med västerlandet, överlägset sätt. Självgoda västerlänningar pekar ibland på att Sydkorea fick en generalrepetion avseende virusangrepp år 2015 när fågelinfluensan MERS från Saudiarabien anföll landet. Men det argumentet ger jag inte mycket för. Sverige hade en illa skött skogsbrand i Västmanland år 2014 men det hindrade inte att vi fick en dubbelt så stor och troligen ännu sämre skött skogsbrand fyra år senare (då Sverige utöver naturkatastrofen fick lida smäleken att det av oss så föraktade Polen skickade 44 brandbilar för att rädda oss). Att inte låta sig överraskas en gång till är ett tecken mognad, förstånd och handlingskraft.

Utrikesminister Kang är välformulerad och klar och talar engelska utan brytning. Hon har en doktorsgrad från ett amerikanskt universitet. Hon är lugn och övertygande och det finns, till skillnad från när svenska politiker pratar, ett begripligt innehåll i varje fras. Jag får genast förtroende för henne trots att jag är svårflörtad.

Dessutom får jag ångestnostalgi. Det är ett sinnestillstånd som innebär att man längtar tillbaka till ett läge när saker kändes bättre. När jag växte upp var Sverige ett överlägset land som tillhörde en överlägsen värld – västerlandet – som inte bara var genomsnittligt rikare och klokare än andra nationer utan också förtjänade sin särställning på grund av sin flit, generositet och goda vilja. Vi hade förmåga och var därför förtjänta.

Se på oss nu. Vi trär ständigt nya kulor på vårt radband av politiska misslyckanden som framför allt beror på politikerna men till stor del också på att vi är ett bortskämt och urartat folk som förkastar den anda som en gång gjorde oss så framgångsrika.

När jag ser utrikesminister Kang och betänker med vilken ivrig beslutsamhet det koreanska folket och dess ledare hanterat coronaepidemin kan jag inte annat än sucka och motvilligt erkänna att koreanerna i genomsnitt verkar dugligare än svenskarna i genomsnitt. Koreanerna hade sitt coronaförsvar installerat och i full funktion vid mitten av mars innan Sverige ens börjat tänka på att beställa testutrustning som är coronakrigets viktigaste vapenslag. Trots det har västerlandet fortfarande en arrogant och överlägsen attityd mot asiaterna som en gång må ha varit befogad men numera bara är patetisk.

Redan den 27 januari sammankallade den koreanska folkhälsomyndigheten tjugo koreanska medicintekniska företag och förklarade att det snabbt behövdes tester för att avgöra om folk var smittade. En vecka senare godkändes det första testet från Kogene Biotech Co Ltd. Den 12 februari godkändes nästa testsystem från Seegene Inc. I mitten av mars hade tester från fem bolag fått godkänt. Strax kunde Sydkorea testa 20 000 människor om dagen vid 633 testcentraler över hela landet och det kommer svar inom sex timmar. Sjuka människor isoleras och de friska kan tryggt gå till jobbet, för säkerhets skull dock med ansiktsskydd.

Sverige har mycket sent börjat tänka på att starta testning i stor skala.  Den 14 april meddelar Dagens Nyheter att det var först i slutet av mars som ”regeringen [gav i] uppdrag till Folkhälsomyndigheten att ta fram en nationell strategi” för att öka testningen. I mitten av april har Sydkorea totalt fyra coronadöda per miljon invånare och Sverige 91.

I stället för att som de koreanska myndigheterna rusta för krig mot coronat så har den svenska Folkhälsomyndigheten pösmagat förnekat faran. Så sent som den sjunde mars, när koreanerna var klara med utbyggnaden av sitt storslagna testsystem, förklarade den svenska myndighetens representant för svenska folket att kulmen var nådd och faran övervunnen.

Om det finns något land som förtjänar att bli näpst av ödet för sitt förmätna övermod så är det troligen Sverige. En humanitär stormakt? Pyttsan! Ett malligt litet land på deken.

Har du förresten tänkt på ansiktsskyddets sociala innebörd? En normal ansiktsmask är inte avsedd att skydda bäraren för inkommande smitta utan omvärlden för utgående smitta. Den som bär ansiktsskydd gör det alltså inte i första hand för sin egen skull, utan för andras. Att bära ansiktsmask är således en solidaritetshandling. Koreaner och andra asiater verkar solidariska allihop medan man i länder som Sverige inte tror på ansiktsskydd eftersom det inte är bäraren själv som får belöningen och varför skulle man göra något solidariskt för en annan människa? Till och med i USA uppmuntrar myndigheterna folk att ta på sig mask för att skydda sina medmänniskor.

BILD: Koreas utrikesminister Kang Kyung-wha

Patrik Engellau