PATRIK ENGELLAU: Lek med coronastatistik

På den vanliga sajten där jag brukar följa coronats utveckling i olika länder redovisas till exempel för varje land antal döda och antal registrerade insjuknade per miljoner invånare. På bilden ovan kan du se hur många procent av de insjuknade som faktiskt dör. (Siffrorna underskattar antagligen dödligheten eftersom flera av de pågående sjukdomsfallen också kommer att dö.) Ursäkta att siffrorna inte är så tydliga men du vet hur svårt det är att skriva med en mus. På Schweiz står det 3,4 procent och Nederländerna 9,9 procent och Belgien 7,9 procent och resten borde vara läsbart på ett ungefär.

Vad kan man dra för slutsatser av detta?

Om man drar en linje från Adriatiska havet till Nordsjön ser man att länderna väster därom, utom Irland och Portugal, är särskilt hårt drabbade av dödlighet.

Öster om linjen är dödligheten jämförelsevis mycket låg om man undantar Sverige och Ungern. Sverige har överlägset den högsta dödligheten i Norden. Notera Islands 0,3 procent!

Hur ska man tolka det här? Observera att det inte handlar om vilken andel av befolkningen som insjuknar, utan om vilken andel av de insjuknade som dör. Det måste vara en fråga om hur vården klarar av dem som insjuknat. Jag kan komma på två tänkbara förklaringar men det finns säkert andra och bättre.

Den första förklaringen är vården är oskyldig och att skillnaderna beror på de olika ländernas åldersstruktur på så sätt att länder med gammal befolkning har högre dödlighet. Men den förklaringen verkar inte så bra om man undersöker medianåldern i de europeiska länderna. I bilden nedan visar mörkare färg högre medianålder och ljusare färg lägre:


Hypotesen stämmer för Italien där folk är gamla och dör mycket men långt ifrån i Tyskland där folk är ännu äldre än i Italien, 47 år mot 45. Svenskarna är yngre än finnarna som har betydligt lägre dödlighet.

Så den förklaringen funkar inte. Min andra och fördomsfulla förklaring säger att procentsiffran är ett mått på vårdens kompetens. Ju lägre procentsats desto kompetentare vårdsystem. Men vårdsystemens kompetens reflekterar nationella, kulturella förmågor och mentaliteter. Italienare och spanjorer är bra på att klappra kastanjetter och sjunga O sole mio men blir förvirrade när det krävs stramhet, disciplin och organisation för att begränsa dödligheten. Detta är däremot tyskens favoritgren. I tävlingen Världens kortaste bok är finalisterna Tysk humor genom femhundra år och Italienska krigshjältar. Engelsmän är vana vid att folk dör. Det var så de byggde upp sitt imperium och de tar det med en stiff upper lip. För övrigt gillar de inte order från staten om exempelvis att inte umgås med andra människor. Östeuropéerna har någon sorts sisu, finländarna av tradition och de andra för att de fortfarande känner entusiasmen över vad de kan åstadkomma på egen hand efter kommunismens fall. Ungern är dock ett undantag.

Sverige, däremot, är bortskämt, vilset och dekadent till följd av lättja, ängslighet och PK-ism. Varför skulle en lågutbildad, feministisk regering klara coronat bättre än skolan, skogsbränderna, försvaret, Transportstyrelsen eller invandringen?

Å andra sidan kan skillnaderna bero på fel i rapporterad statistik.

PS Det går fort i Sverige nu. När jag kollar siffrorna en dag senare har Sverige stigit från 6,5 procent till 7,7. Tyskland har bara stigit från 1,6 till 1,8. Italien från 12,3 till 12,6.

Patrik Engellau