Det är märkligt hur allt kan förändras på kort tid. De senaste veckorna har allt fler drabbats av minskade inkomster i coronakrisens spår – småföretagare och deras anställda, men även större företag. Varje dag blir fler arbetslösa, för varje dag blir framtiden alltmer oviss. Och i rutan står, dag ut och dag in, Anders Tegnell och spår framtiden utan att inge vare sig pondus eller förtroende.

Jag vet. Det är ovärdigt att kritisera Anders Tegnell. Det har Folkhälsomyndighetens generaldiektör Johan Carlson klargjort. Men faktum är att det mest ovärdiga är att en myndighet kräver att allmänheten ska förhålla sig okritisk till allt som förutspås.

Det betyder givetvis inte att det är okej att skicka dödshot till Tegnell och hans familj. Sånt är det bara idioter som sysslar med. Men att inte få kritisera den som representerar landets idag kanske viktigaste myndighet? Medborgarnas lagstadgade yttrandefrihet kan inte få upphöra bara för att världen har fått ett nytt virus att tampas med.

Jag är inte överdrivet konspiratoriskt lagd, och jag tror inte att coronaviruset ingår i en ondsint plan. Jag tror tvärtom att den tagit världen på sängen och att våra svenska politiker mer än gärna vill hitta en lösning. Det kan till och med vara så att den svenska modellen för att plana ut kurvan fungerar, vem vet? Det kan bara framtiden utvisa. Men jag tror alltså inte att de svenska makthavarna gnuggar händerna i något slags illasinnad tillfredsställelse över att landet lamslagits av ett virus.

Däremot utesluter jag inte alls att de kan tänkas utnyttja coronaviruset för att hålla sig kvar vid makten. Precis som man förbjudit sammankomster med fler än 50 personer, eftersom större folksamlingar utgör en ökad smittorisk, skulle man kunna förbjuda andra företeelser i samhället. Om Folkhälsomyndigheten exempelvis anser att kritik mot deras arbete är skadligt – vad är det då som hindrar politikerna från att göra inskränkningar i yttrandefriheten? Inte så mycket, skulle jag tro, eftersom politikerklassen ibland visat sig ha väldigt svårt att motstå sådana frestelser och eftersom all politisk debatt i stort sett har upphört.

Därför är det oerhört viktigt att inte glömma det som man tidigare brukat engagera sig i. Jag vill inte på något sätt bagatellisera det som sker, eller förminska pandemins påverkan på både samhälle och individ, men jag vägrar att släppa taget om allt det andra som är betydelsefullt för hur vi ska ha det i Sverige: Hur oansvarigt landet styrs. Hur hittepå-värdegrunden påverkar beslutsfattare och myndigheter. Hur det slösas med skattepengar. Hur det daltas med kriminella. Och så vidare i all oändlighet.

Sånt får – och bör – vi fortfarande prata om. För om det är något vi kan vara helt säkra på är det att de samhällsproblem vi hade innan corona är lika utbredda idag. Kriminaliteten sätter sig knappast i frivillig karantän. En sprängning i Halmstad med två skadade som följd. En man och två barn hittade döda i en brinnande bil i Uppsala. En man ihjälslagen i Örebro.

Listan kan göras lång. Och nu när de tre statsmakterna enbart ägnar sig åt viruset finns det dessutom risk för att kriminaliteten ökar ännu mer. Vem ska jaga bovar om landet står mer eller mindre stilla?

Det är så lätt att bli snäll i kristider, men man ska akta sig för att bli alltför snäll. Det går alldeles utmärkt att ta hänsyn till andra, och iaktta de regler som regeringen inför på Folkhälsomyndighetens initiativ, utan att för den skull sluta ifrågasätta och kritisera när det är nödvändigt.

BILD: Två medlemmar ur ett kriminellt gäng i Rinkeby.