Gästskribent GÖSTA OSCARSSON: Svansarnas betydelse

OPINION Jag tar i denna artikel vid där Gunnar Sandelin slutade i sin artikel om IQ. Min tes är att skillnaderna i IQ mellan länder/folk/raser framträder särskilt tydligt i svansarna på normalfördelningarna. (Detta gäller naturligtvis alla normalfördelningar, inte bara IQ.) Enkelt uttryckt så innebär detta att en population som har ett genomsnitt som ligger högre än en annan population får relativt sett fler i den övre delen av fördelningen (alltså i detta fall fler smarta).

Exempel: Om de uppgifter är korrekta som säger att ashkenazijudarna i genomsnitt har ett IQ på 115 så blir andelen som har 145 och högre 20 gånger större än vad som gäller för ”världsbefolkningen” med ett genomsnittligt IQ på 100. Det låter otroligt men för USA, med sina nio miljoner judar, så skulle alltså uppemot 50 procent av alla personer i denna högbegåvade grupp vara judar.

Naturligtvis känner DGS läsare till den aktuella rankingen mellan folk/raser men för säkerhets skuld: Först kommer kineser/japaner (106), sedan européer, (100) därefter sydostasiater/mellanöstern (95) och sist afrikaner söder om Sahara (85). Men nu gäller det svansarna.

Vi är säkert överens om att intellektuella prestationer betyder allt mer i det samhälle vi nu har och håller på att få. Därmed blir tillgången på begåvat folk allt viktigare för ett lands utveckling. Och där spelar alltså svansarna in. Alltså hur stor andel som ligger två eller tre standardavvikelser över världsgenomsnittet. Jag tog fram mina rudimentära statistiska kunskaper och gjorde överslagsberäkningar. Och resultatet är:

  • att kineserna, som ju har 15 procent av världens befolkning, kan tänkas ha nästan 50 procent av den lilla exklusiva grupp som har IQ högre än 145 (man förstår att amerikanska elituniversitet har sett sig tvungna att sätta tak för andelen ostasiater),
  • att (och här bränner det till) Afrika söder om Sahara har 10 procent av världens befolkning men möjligen så lite som en procent av med två standardvariationer vilket betyder IQ 130 och naturligtvis en ytterst liten andel av tre standardvariationer vilket betyder IQ 145 samt
  • att européer i stort sett har samma fördelning som världen eller som ett genomsnitt av Kina och Afrika.

Om det jag skriver ovan är korrekt så har detta enorma konsekvenser för hur världen kommer att utvecklas, vem som blir vinnare eller förlorare. Ordet ”enorm” är enligt min mening ingen överdrift.  Nedan två exempel.

Ett intelligent och ”ondsint” Kina kan bli väldigt obehagligt. USA/Trumps försök att tämja den kinesiska draken kommer troligen inte att lyckas. Vi får alltså hoppas på att kineserna blir snälla! Detta bör få konsekvenser på alla plan. Det blir alltså obligatoriskt för begåvningsmässigt medelmåttiga länder (som Sverige) att utnyttja befolkningens intellektuella resurser optimalt (jfr den ideologi som präglar svensk utbildningspolitik!). Europa måste se detta som ett gemensamt uppdrag. Vi kan komma att tala om civilisationernas kamp och andra inopportuna begrepp.

En svår politisk nöt blir Afrika. Dess oförmåga att skapa fungerande stater (undantag Etiopien) innan européernas ankomst kan tyda på att bristen på en kompetent elit slår igenom. Under de närmaste årtiondena så kommer Afrikas andel av världens befolkning (kanske) att öka från 10 till 30 procent och detta kan innebära att en ökande andel av världens befolkning lever i länder som presterar dåligt. Och Europa ligger nästgårds vilket kan locka dem att ta sig hit.

En reservation. Intelligensen kan fungera olika väl beroende på vilken kultur den har att fungera i. Kina hade 1800 något i stil med 25 procent av värdens produktion. Västerlandet, Europa och USA, gynnades vid denna tid av upplysningen och industrialism och kapitalism medan Kinas mandariner fortsatt hade världens mest kvalificerade analyser av kinesisk poetik. Alltså: Om vi utvecklar institutioner som uppmuntrar till ett effektivt utnyttjande av mänskliga resurser så kan detta kompensera för våra intellektuella handikapp. Huvudets innehåll kan vi ju inte göra så mycket åt.

Gösta Oscarsson är pol. mag med många år inom departement och verk, under en period chef för NordREFO (nordiskt forskningsinstitut), OECD, jobb för SIDA i Zambia, Zimbabwe och Sydafrika med uppgifter inom ämnet regional utveckling.

BILD: Kinesiska Tianhe-1A var världens snabbaste superdator år 2010.

Gästskribent