OPINION Jag har flera gånger försökt förklara att polisen numera inte längre beter som polis eftersom den hjärntvättats till att tänka som socialsekreterare. Så här skrev jag för lite mer än ett år sedan:

Min förklaring utgick ifrån Thomas Hobbes teori om Leviatan. Tesen är att staten, till medborgarnas frid och fromma, måste göra sig till ett eldsprutande, bepansrat monster som skaffar sig monopol på våldet så att ingen för vanliga medborgare hotfull kriminalitet törs etablera sig. Leviatan är polisen. Själva poängen hos Hobbes är att polisen måste vara desto våldsammare och grymmare ju värre buset artar sig.

Fram till för sextio, sjuttio år sedan var de svenska staten en Leviatan-stat även om den, eftersom buset var relativt fogligt, kunde uppträda i gestalt av konstaplarna Kling och Klang. Sedan dess har en ny sorts stat, med helt andra synsätt och värderingar, vuxit sig stark och som en gökunge gjort sig till herre i boet, nämligen socialsekreterarstaten eller det PK-inspirerade välfärdsindustriella komplexet eller vad du väljer att kalla det.

Gradvis har socialsekreterarstaten tagit kommandot över Leviatan, skickat honom på värdegrundskurs och tränat honom i genus- och hållbarhetstänkande. Poliser, särskilt poliser som gjort eller aspirerar på att göra karriär, tänker numera som socialsekreterare.

Vid det laget hade Sverige en relativt ny rikspolischef, Anders Thornberg. Jag hade lyssnat på en intervju där Thornberg exercerade de vanliga politiskt korrekta flosklerna om kriminaliteten och polisens roll. Av detta hade jag blivit fylld av pessimism:

Han kan inte tro på det där själv, reflekterar jag. Den trista slutsats jag anser att medborgarna bör dra är att våra nationella ledare inte har de mentala förutsättningarna att lyckas med sitt uppdrag och det gäller inte bara skolan och kriminaliteten i utsatta områden utan, i större eller mindre utsträckning, hela den offentliga sektorn. Med bristande mentala förutsättningar menar jag inte att de skulle vara otillräckligt intelligenta utan att de styrs av värderingar och tänkesätt som står i vägen för den nydaning som skulle behövas. Närmare bestämt ser vi nu konsekvenserna av att socialsekreterarstaten med sin PK-istiska ideologi, under politikerväldets uppmuntran, under många decennier lyckats infiltrera Leviatan och urholka hans ursprungligen rättänkande hjärna.

Enda trösten för dig, läsare, är att jag är mer pessimistisk än de flesta och att jag, om ödet behagar, förhoppningsvis har fel.

Om du sedan min artikel närt hoppet att jag skulle ha haft fel så bör det hoppet numera vara förintat, det framgick av en intervju med rikspolischefen i Dagens Nyheter den 15 februari. En av de giftigaste formerna av kriminalitet är ungdomsrån ty sådana brott har ofta rasistiska förtecken och utövas av invandrarbarn mot svenska barn. Antalet ungdomsrån har under Thornbergs ämbetsperiod ökat med 63 procent. Vad har han tänkt göra åt det? Jo, när han får tag i en ungdomsbrottsling ska han göra en orosanmälan till socialen:

Vi jobbar allt vad vi kan. Genom underrättelseverksamhet identifierar vi vilka individerna är, vi griper in så fort vi kan och vi skriver orosanmälningar till socialtjänsten. Vi har aldrig skrivit så många som nu. 

När polisen skrivit orosanmälan ”kan socialtjänst, kommuner och skolor vidta åtgärder”. Återigen, ett år senare, får jag anledning att reflektera att rikspolischefen inte kan tro på det där själv. Har Sveriges ledare fortfarande inte begripit att det slags sociala insatser som de misslyckats med under decennier inte fungerar? Eller ljuger de medvetet för medborgarna? Har de vid sidan av värdegrundskurserna medietränats av Bagdad Bob?

Så hur vill rikspolischefen förklara den tilltagande brottsligheten?

Jag är ingen politiker, jag är en brottsbekämpare. Vi vill säga som det är från svensk polis. Vi har pratat om särskilt utsatta områden, utsatta områden och riskområden där det finns större riskfaktorer som låga socioekonomiska förhållanden, trångboddhet och litet hopp inför framtiden.

Har du hört den förr? Socioekonomiska förhållanden? Trångboddhet? Hur mycket mer ska skattebetalarna tvingas hosta upp för nya välfärdsinsatser till ingen nytta? Och vem är det som insisterar på att tolka brottslighetens orsaker på detta befängda sätt? Det måste väl vara någon som gillar mer pengar till välfärdsindustrin, särskilt industrin själv.