PATRIK ENGELLAU: En mycket rå och oförskämd analys

OPINION För ett tag sedan skrev jag om den statliga svenska värdegrunden enligt vilken alla människor har lika värde. Jag påpekade att denna utsaga utgör en unikt svensk felöversättning av en formulering i FNs allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna. I originalet står det inte värde utan värdighet.

Några läsare har frågat efter skillnaden mellan värde och värdighet eftersom jag inte förklarat det särskilt tydligt (vilket kanske berott på att jag själv inte begripit). Så jag gör ett nytt försök. Det här är inget för känsliga själar.

Jag kan förstå det som står i FN-dokumentets original om att alla människor har lika värdighet. Värdighet kan inte kvantifieras utan är binärt. Antingen har man det eller också har man det inte. Nu har världssamfundet representerat av FN bestämt att människor har värdighet och då gäller det lika för alla. Även de värsta missdådare ska behandlas med värdighet till exempel då de leds fram till galgen där de ska hängas.

Vad jag inte kan få in i min skalle är att han som ska hängas skulle ha samma värde som en mänsklighetens välgörare såsom Albert Einstein eller Alexander Fleming som uppfann penicillinet. Värde är någonting som mäts efter en skala och uttrycks i någon enhet som åtminstone i teorin är skalbar som exempelvis pengar eller kärlek. Det vore världens underligaste om alla hade precis lika mycket.

Jesus – en person eller väsen som jag i övrigt känner djup aktning för – hade en besynnerlig idé. Han tyckte nämligen att alla människor skulle älska alla andra människor lika mycket som de älskade sig själva. Konkret betyder det till exempel att du ska älska en för dig okänd femårig liten flicka i Laos lika mycket som du älskar din egen femåriga dotter (som du troligen älskar lika mycket som eller mer än dig själv). Man kan påstå att Jesus förkroppsligade den svenska statens föreställning om att alla människor har samma värde.

Jag har insett vad Jesus hade för avsikt med sitt kärleksbud. Om människorna hade lytt honom så skulle jordelivet ha blivit ett paradis. Om alla älskar alla blir det ingen brottslighet och ingen svält eftersom man delar maten broderligt och det blir förstås inga krig. Teoretiskt var det inget fel på Jesu plan. Den funkade emellertid inte eftersom människan inte är sådan. Hans idé förutsatte att människan var en annan. På det sättet påminner kristendomen om en annan misslyckad frälsningslära som också förutsatte att ett nytt slags människa danades, nämligen kommunismen. Språnget från proletariatets diktatur till det kommunistiska lyckoriket fordrade att sovjetmänniskan, homo sovieticus, först uppstod. Detta inträffade emellertid inte.

Av detta kan man förstå att den svenska statens föreställning om alla människors lika värde är fel. När det kommer till kritan tycker ingen att alla har samma värde. Om du visar mig en enda människa som accepterar att villkorslöst husera och föda en främmande människa så kommer jag att gratulera dig till fyndet av en i sanning god människa men tvingas påpeka för dig att den eftersökta individens uppgift inte var att ta hand om en enda stackars människa utan tusen eller kanske tiotusen stycken. Sådana var Jesu och Stalins krav.

Människor må alltså ha någon sorts rätt att bli behandlade med lika värdighet men de har inte lika värde. Tesen om att alla människor skulle ha lika värde är bara en svensk felöversättning. Denna obegripliga och i verkligheten orealistiska dogm predikas nu i Sveriges skolor som den heligaste av alla heliga trossatser.

Detta går inte att begripa. Eller rättare sagt: för att begripa måste jag tillgripa en hjälpteori som verkar så konspiratorisk att jag knappt tror på den själv. Hjälpteorin är som vanligt att det är politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets egenintressen som ligger bakom. Dessa makthavare vill nämligen tillmäta sig själva gudomlig godhet genom att ta hand om alla som är svaga och eftersatta. Men eftersom de egentligen inte är allsmäktiga gudar så måste de fuska lite och tvinga dig, skattebetalare, att stå för godhetsfiolerna.

Men hur ska makthavarna för sig själva och framför allt för dig, skattebetalare, förklara varför de måste utsätta dig för denna tunga börda? För att försöka lyckas med detta har de uppfunnit en tes om att denna börda inte är dig pålagd av dem själva utan av en universell och allmänmänsklig nödvändighet som är så sakrosankt och upphöjd att den inte kan begripas av förnuftet. För så är det ju: tesen om allas lika värde kan inte förstås.

Nähä, du tror inte på den konspirationsteorin? Hitta i så fall på en bättre förklaring. Fakta ligger på bordet. Felöversättningen finns, statens värdegrundsarbete bedrivs oförtrutet och välfärdskomplexet får varje år 120 000 nya klienter med uppehållstillstånd.

BILD: Den tidigare utbildningsministern Gustav Fridolin gör det så kallade ”hjärttecknet”, av vissa tolkad som en symbol för ”allas lika värde”.

Patrik Engellau