OPINION Då och då uppdagas en ny pedofilskandal inom katolska kyrkan och vi har blivit så vana vid det, att vi knappt längre reagerar. Men de kallas i alla fall för ”skandaler”. Sexuellt utnyttjande av barn fördöms i kristendomen och påven måste med jämna mellanrum gå ut och be om ursäkt när så sker.

I den muslimska världen är sex med barn mer normaliserat. Problem kan uppstå om övergreppen sker utom äktenskapet, eller på annat sätt strider mot sharia, men själva handlingen är inte klandervärd enligt islams urkunder. Ett aktuellt exempel är det kritiserade lagförslag i Turkiet, som kan tvinga barn att gifta sig med sina våldtäktsmän för att legalisera tidigare övergrepp.

Det sekulära västerlandet däremot står rakryggat upp för barns fysiska integritet. Eller? Bara under min livstid har stora förändringar skett. Sjuåringars könsidentitet är numera ett hett debattämne i feministiska kretsar. Samtidigt som våldtäkt av barn kan ge löjligt låga straff, i vissa fall några veckors samhällstjänst. ”Könskorrigering” och hormonbehandling av ungdomar i puberteten, utan föräldrars medgivande, är något som på allvar diskuteras av vuxna politiker. Barn i grundskolan får i uppgift att skriva egna sexberättelser.

Mattias Karlsson publicerade nyligen ett Facebookinlägg där han går igenom vänsterns pedofila historia. Lite synd att det inte blev en debattartikel, men Mattias har en känd aversion mot allt som luktar ”alternativmedia” – och att i mainstreammedia gå till botten med vänsterns faiblesse för barns sexliv, kanske är att stoppa huvudet i ett getingbo.

Karlsson spårar det han kallar ”pedofilvänstern” tillbaka till den tyske kommunisten och psykoanalytikern Wilhelm Reich. Genom att sammansmälta Marxismen med Freuds läror kom Reich till slutsatsen att verklig frigörelse från kapitalismens ok, bara kan uppnås om man frigör förtryckta människors sexuella energi (libido). Alltså en sexuell revolution! Och vad är väl naturligare än att börja med barnen?

Genom att befria barnen från gammaldags moral – inklusive ”borgerliga” regler kring vem som får ha sex med vem, och vid vilken ålder sådant är lämpligt – kan man alltså lägga första stenen i bygget av det klasslösa samhället. Att bryta tabun är i sig en revolutionär handling.

Wilhelm Reich:

Idéerna fick störst genomslag bland efterkrigstidens akademiker och intellektuella. Däribland storheter som Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir och Herbert Marcuse – som vid sidan av sina kulturmarxistiska idébyggen också hyllade pedofili. Den uppburne författaren Gabriel Matzneff förklarade en gång i fransk TV att ”att ligga med ett barn är en helig upplevelse”.

Denna mycket suspekta vänsterrörelse kom att förena sig med den tyska ”reform-pedagogiken”. Vid en elitskola i Odenwald, som världen över prisades för sina progressiva och antiauktoritära ideal, var dagliga sexuella övergrepp en integrerad del i undervisningen. Dessa pågick i decennier och med föräldrarnas tysta medgivande. En av eleverna på skolan hette Daniel Cohn-Bendit, sedermera ledargestalt inom 68-rörelsen och medgrundare till det tyska Miljöpartiet. Just Die Grüne kom under 80-talet att utvecklas till den starkaste politiska kraften i Europa för att legalisera pedofili, ett arv som man idag helst vill glömma. Cohn-Bendit grundade också en typ av antiauktoritära daghem, där erotiska lekar mellan personal och förskolebarn var en viktig del i pedagogiken, vilket han beskriver med chockerande detaljrikedom i sin självbiografi. Fram till 2014 var han gruppledare i Europaparlamentet och alltså en av Europas mäktigaste män.

I Sverige hette den främste profeten för pedofili Lars Ullerstam. 1964 gav han ut boken De erotiska minoriteterna – för övrigt samma år som Levi Petrus bildade ett politiskt parti, till kamp mot tidens moraliska upplösning (nuvarande KD). Ullerstams tes är att sexuella lustupplevelser alltid är något positivt och därför bör uppmuntras, inte minst hos barn. Sexuella lekar mellan barn och vuxna ser han som fullständigt naturligt, och barnen ska självklart få bevittna när föräldrarna har samlag.

Boken fick ett enormt genomslag i kulturbärande vänsterkretsar och satte sannolikt spår i politiken. 1976 kunde man läsa följande rader i ett betänkande från statens Sexualbrottsutredning (SOU 1976:9)

”Tillfälliga sexuella kontakter mellan barn och vuxna passerar ofta barnet förbi utan några synbara negativa konsekvenser i psykiskt hänseende. Den allvarligaste skadorna erhålles också här om saken vållar uppståndelse vid upptäckt.”

Så länge pedofili inte upptäcks är den heller inte skadlig, verkar ha varit den officiella uppfattningen. Som en ödets ironi leddes utredningen av justitieminister Lennart Geijer, som gav namn åt 70-talets största bordellhärva (där även minderåriga flickor figurerade), den så kallade Geijeraffären. Vid den här tiden kunde man köpa barnpornografi i vanliga tobaksaffärer, om inte öppet så i varje fall under disk. Och precis som i Tyskland fanns progressiva förskolor där personalen såg ett pedagogiskt värde i att uppmuntra barns sexlekar.

Så svängde pendeln tillbaka och på 90-talet fick vi uppleva en period när pedofilskräcken var total. Plötsligt sågs män som olämpliga att hantera barn, och på vissa daghem infördes regeln att manliga anställda inte fick vistas i samma rum som barnen utan kvinnlig assistans. Kvinnlig pedofili sågs däremot inte som ett problem (om den ens existerande). På mycket lösa grunder dömdes ett antal pappor till långa fängelsestraff för incest, varav flera i efterhand visat sig vara oskyldiga. Man kan se uppenbara likheter med stämningarna under metoo-kampanjen.

En bit in på 2000-talet svängde pendeln på nytt och än en gång blev barns kroppar lovligt byte. Den här gången för tredje vågens feminister och förespråkare av radikal islam. Socialstyrelsen producerade information för alla som är gifta med ett barn, och ”queer” blev ett positivt samlingsbegrepp för allt som kunde hänföras till sex och verkade konstigt. Ungdomsförbunden tävlade med varandra i sin iver att legalisera incest, nekrofili samt avskaffa byxmyndighetsåldern.

För att knyta ihop säcken kan man säga att strängt idealistiska rörelser, som katolska kyrkan, islam och delar av den utopiska vänstern – verkar hysa en motsägelsefull fascination för barn, som från tid till annan riskerar att slå över i sexualitet. Vad det kan bero på tänkte jag ta upp i en kommande krönika.

BILD: Från ”Indianerkommune” – ett utopiskt alternativsamhälle i Nürnberg där pedofila vuxna och barn levde tillsammans. Texten lyder: Stoppa barndomsslaveriet. Frihet och självbestämmande är för alla …eller ingen. Indianerkommune kom att få stort inflytande över tyska miljöpartiet Die Grüne under 80-talet.