GUNNAR SANDELIN: Nordisk migrationsstatistik 2019 – Sverige i en klass för sig

GRANSKNING Nu har uppgifterna om beviljade uppehållstillstånd för 2019 kommit från samtliga nordiska migrationsverk och deras överinstanser. I den jämförelsen ligger Sverige som vanligt i en egen division, även om avståndet till grannländerna har minskat eftersom vårt land har beviljat något färre uppehållstillstånd för asyl jämfört med tidigare år.

I år har jag också tagit med kvotflyktingarna i beräkningen och där skiljer det sig stort mellan länderna. I Norge har fler kvotflyktingar än asylsökande fått stanna, medan Finland ligger på en låg nivå och Danmark inte kommer att börja att ta emot några sådana flyktingar förrän i år. Kvotflyktingar är de som kommer direkt från olika flyktingläger utan att behöva söka asyl och där UNHCR tillsammans med regeringen i respektive land väljer ut vilka som ska få komma.

Under senare år har Sverige beviljat asyl till mellan tre till fyra gånger så många som övriga Norden har gjort tillsammans. Slår man ihop asyl- och kvotflyktingar för 2019 krymper det stora avståndet. Sverige har i stora drag beviljat uppehållstillstånd på detta område till dubbelt så många personer som övriga Norden har gjort tillsammans.

Länkar till respektive länders migrationsmyndigheters webbplatser. Uppgifter om kvotflyktingar undantagna.

Utlendingsforvaltningen (Norge)

Utlendningsnemnda (Norge)

Migrationsverket (Finland)

Ny i Danmark

Migrationsverket (Sverige)

Observera att detta gäller uppehållstillstånd beviljade i samtliga instanser. I Sveriges fall rör det sig om beslut fattade av Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. De övriga nordiska länderna har varierande system som inte är helt jämförbara, men funktionen är densamma. Emellertid är Sverige det enda land som har två domstolar till vilka man kan överklaga. Detta gör också den svenska redovisningen mer komplicerad eftersom den redovisas i tre led: dels inkomna asylansökningar, därefter asylbeslut fattade i första instans (Migrationsverket), och slutligen uppehållstillstånd/beslut fattade i samtliga instanser. På så sätt kan den svenska regeringen välja att presentera de uppgifter som är mest tilltalande för den.

När regeringen Löfven talar om att ”flyktingmottagandet” minskat antar jag att den bara räknar de asylärenden som Migrationsverket har avgjort. Under 2019 beviljade verket 6 540 sådana ansökningar av totalt 24 569. Det är en beviljandegrad som ligger på 27 procent, vilket är den lägsta som jag någonsin har sett.

Jag kan inte tänka mig annat än att det ligger politiska direktiv bakom eftersom Migrationsverket under perioder, när olika regeringar talat om invandringens välsignelse i form av öppna hjärtan eller att inte bygga några murar, har haft en beviljandegrad som vissa månader klart överstigit 70 procent och på årsbasis 60 procent.

Om regeringen istället syftar på inkomna asylsökningar, så har dessa bara minskat om man jämför med ”rekordåret” 2015 då nästan 163 000 personer sökte asyl här. Därefter är minskningen sparsam och förra året sökte till och med något fler personer asyl jämfört med 2018.

När man läser den svenska statistiken får man tänka på att det blir en eftersläpning mellan inkomna ärenden och tills beslut tas i olika instanser, vilket gör att siffrorna kan överlappa varandra på årsbasis. Våra nordiska grannländer har en mindre detaljerad redovisning, vilket gör den mer lättbegriplig. Vad man också måste ta hänsyn till är att allt fler ärenden i Sverige överklagas och avgörs i överinstanserna. Ur Migrationsverkets senaste prognos från oktober förra året kan man utläsa att vi sammanlagt mellan 2019 och 2022 beräknas att ha närmare 65 000 asylmål för överklagan i migrationsdomstolarna (se bilaga 3.1).

Vad gäller den totala invandringen, alla kategorier med undantag för rörlig arbetskraft inom EU, har Sverige beviljat uppehållstillstånd till nästan lika många som övriga Norden har gjort tillsammans. Här handlar det till stor del om anhöriginvandring och arbetskraftsinvandring utanför EU/EES. Jag har nyligen skrivit en text här om att den svenska arbetskraftsinvandringen till stor del är okvalificerad.  Om någon undrar över den relativt höga siffran vad gäller den totala invandringen till Finland, så är en stor del av förklaringen att de importerar mer kvalificerad arbetskraft än vad Sverige gör och att den största enskilda etniska gruppen är ryssar som historiskt sett av olika skäl har band till Finland.

Sammanfattningsvis kan vi inte tala om någon minskad invandring till Sverige. Totalt sett ligger inflödet på runt 10 000 personer per månad som ges uppehållstillstånd, varav en mycket stor del permanent. Sverige skiljer sig markant från de övriga nordiska länderna. Hur varaktig den minskningen av asylsökande som regeringen nu framhåller i själva verket är, återstår att se.

Sverige beviljade bara en fjärdedel färre uppehållstillstånd inom detta område 2019 jämfört med 2018. Vi vet heller ingenting om hur många som lever illegalt i landet eller vad som kan hända om trycket plötsligt skulle öka mot våra gränser. Jag antar att vi då kommer att stå lika hjälplösa som vi gjorde hösten/vintern 2015.

Gunnar Sandelin