OPINION TV-bolaget HBO:s teveserie Chernobyl är den högst rankade någonsin på IMDb, den största filmdatabasen på Internet.

I fem avsnitt skildrar miniserien kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986.

Våren 1986. Jag minns hur vi lekte på gården i Kvarngärdet i Uppsala. När regnet kom ropade oroliga föräldrar från fönstren. Vi måste in för att inte skadas av radioaktiv strålning från Tjernobyl.

Jag minns varningarna om att inte plocka bär och svamp.

Miniserien, som är regisserad av svensken Johan Renck, är välgjord på alla sätt, som en thriller med dokumentär-känsla.

Jag har skrivit flera artiklar här på Det Goda Samhället om 80-talsnostalgi. Främst i artikelserien om tonårsfilmer i Reagans Amerika. Chernobyl utspelas under samma tid, men är inte nostalgisk. Det ligger inget skimmer över det gamla Sovjetunionen.

Se trailern:

Jag tror att anledning till att Chernobyl gjort så starkt intryck på människor är att man känner igen sig. Det dåtida Sovjetunionen har vissa likheter med västvärlden idag. Miniserien handlar om oss och vår tid nästan lika mycket som den handlar om den kommunistiska supermakten före murens fall.

Då skulle man mörklägga och trixa för att upprätthålla bilden av ett kommunistiskt samhälle: ett paradis på jorden i vardande där vargar kommer att bo tillsammans med lamm i frid. Och små glada gossar kommer att valla dem. Inte för att de måste för att försörja sig, utan för att det är så roligt.

Verkligheten och den kommunistiska propagandan var som dag och natt.

När Tjernobyls kraftverk drabbades av en härdsmälta den 26 april fick omvärlden inget veta. Man lade locket på. Inte ens invånarna i staden Pripjat, 5 kilometer från Tjernobyl, fick veta varför de skulle evakueras.

Första maj-paraderna hölls som vanligt det året på Röda torget i Moskva. I sitt tal nämner inte Michail Gorbatjov katastrofen.

Makten ville ge sken av att ha kontroll. Allt var ok.

I dagens väst är det bilden av ett mångkulturellt paradis i vardande som ska försvaras. Men denna bild och verkligheten stämmer inte överens. Det ser folk i sin vardag. De inser att det här kommer inte att gå bra.

Men i stället för att ändra kurs ägnar sig makten åt att trixa med BRÅ:statistik. Journalister i de gamla medierna berättar att ”vita” bråkar, men när svarta och bruna bråkar så nämns inte hudfärgen. Man kastar sig över varenda positiv nyhet om invandring och integration, men skyggar för de negativa.

Men alternativa medier visar andra sidor.

Olyckan i Tjernobyl sägs ha bidragit till maktens fall i Sovjetunionen.

Allt är bra, inga skäl till oro. Kommunismen fungerar. Samtidigt spreds radioaktiviteten. Och idag säger man att massinvandringen fungerar. Mångkulturen fungerar. Allt kommer bli bra. Men den verklighet som människor har omkring sig talar ett annat språk.

Nu vill jag inte jämföra massinvandringen med en kärnkraftsolycka. Det rör sig trots allt om människor. Många av dem är hyggliga.

Men massinvandringen som samlat fenomen, inte de enskilda hyggliga individerna, har varit en katastrof för Sverige. Och problemen kommer inte att gå att ignorera eller gömma undan hur länge som helst. Ju mer makten låtsas som att allt är ok och skjuter upp nödvändiga åtgärder, desto större blir problemet och desto mer skadas förtroendet för politikerna och hela etablissemanget.

I ett avsnitt av podden ”Tankar från framtiden” (inspelat 26 april 2018, samma datum som olyckan!) pratade jag med Patrik Engellau om begreppet ”politisk korrekthet”. Engellau hade läst någonstans att begreppet uppfunnits i Sovjetunionen. I en artikel den 18 april här på Det Goda Samhället skrev han:

”Till slut läste jag någonstans att begreppet uppfunnits i Sovjetunionen. Jag vet inte om det är sant, men det är lätt att föreställa sig. Typ att ledningen för ett stålverk i Sverdlovsk resonerar kring hur många ton stål de ska rapportera att stålverket producerade förra månaden och en diskussion utspinner sig om vilket svar som ska anges, det korrekta eller det politiskt korrekta, till exempel att man i verkligheten producerat femtusen ton, medan det politiskt korrekta svaret var hundratusen ton.”

Det politiskt korrekta är det som makten gillar att höra, till skillnad från det korrekta, som den ogillar. I Sovjetunionen var det kommunismen, en omöjlig ideologi, som skulle försvaras genom att undertrycka verkligheten. I Sverige är det massinvandringen och mångkulturalismen, två lika omöjliga idéer.

Vi måste inse att realmångkulturalismen är den enda som finns, och som någonsin kommer att finnas. Den mångkulturella utopin är lika mycket en illusion som det kommunistiska paradiset.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)