OPINION Datorer har en bra grej som heter återställningspunkt och representerar systeminställningarna vid något visst ögonblick i det förflutna där allt fungerade. Om det blir något fel på datorn kan man då med lite skicklighet programmera sig tillbaka till den senast sparade fungerande konfigurationen. Tyvärr har samhällen inte denna funktion vilket antagligen beror på att de konstruerades för så länge sedan att människan inte nått den grad av utveckling som krävs för att man ens ska komma på tanken att med ett snabbkommando veva tiden tillbaka och starta på nytt.

Vi kan låtsas att Sverige får en regering – fråga mig inte hur det ska gå till – som på allvar inser hur illa nationen hanterats av politiker under de senaste decennierna och som har ett ärligt uppsåt att försöka röja upp och rätta till. Jag struntar här och nu i ett formidabelt problem som skulle dyka upp vid ett sådant tillfälle, nämligen de våldsamma protesterna från stora grupper människor, typ Refugees Welcome, #vistårinteut, Svenska kyrkan och Dagens Nyheters kulturredaktion, som förkroppsligar den politiskt korrekta ideologi vars skadliga effekter den nya regeringen alltså skulle ha till uppgift att komma till rätta med.

Tänk dig att du är statsminister i en ny regering med medborgarnas mandat att skapa ordning och reda och ingjuta tillit och framtidstro framför allt hos den stora medelklass som ska ta notan för årtionden av felsatsningar och som kommer att få en betydelsefull roll i uppröjningsarbetet. Den som är lärare, till exempel, kommer att få ta duster med kollegor som har svårt att lämna det postmodernistiska värdegrundstänkandet.

Det finns som sagt ingen knapp i Rosenbad som du i egenskap av statsminister kan trycka på för att återställa samhället till senast kända fungerande systemkonfiguration vilket kanske var på 1980-talet. Du måste tänka själv för det finns ingen annan som har tänkt igenom detta på något seriöst sätt. Att dagens politiker inte gör det är självklart eftersom de inte tycks se felen i det nuvarande upplägget eller blir helt konfysa när de anar vad som sker: ”vi såg det inte komma”. Hela detta tankefält är alltså okarterad mark, en sorts Sydpolen före Amundsen.

Ett stort problem för dig som statsminister är att du inte vet hur djupt rötan gått. Till exempel är det okänt hur många samordningsnummer som delats ut till hur många människor och hur många som bor i Sverige eller hur många som flyttat till exempelvis Afghanistan och får bidragen överförda via bank. Är det tio? Är det tiotusen? Att Skatteverket slarvat med denna hantering – det vill säga kontrollen över individnummerhanteringen – verkar klart men eftersom ingen myndighet någonsin vill vidkännas slarv sker ingen uppföljning och kontroll i efterhand. Du som nytillträdd statsminister har självklart ingen genomtänkt strategi för hur du ska lösa detta problem och ej heller de andra – skolan, kriminaliteten, assistansersättningarna och så vidare – som tornar upp sig framför dig.

Om du har tur har rötan inte gått så djupt som cyniker och pessimister som jag tycker oss ha anledning att frukta. I den bästa av alla världar lycka du mobilisera tjänstemännen i alla våra statliga och kommunala myndigheter att verkligen ställa upp för projektet ”Ordning, reda och sunt förnuft” och hjälpa till för att återställa skutan i seglingsbart skick.

Om du har otur har rötan gått så djupt att det inte går att operera. I så fall går inte att administrera fram en lösning. Konceptet ”det finns ingen lösning” är svårt för en svensk hjärna att greppa. Vi accepterar motvilligt att sjukdomar kan vara så svåra att folk dör, men vi kan inte ta till oss att staten skulle vara hjälplös eller näst intill. Jag har stött på denna inställning åtskilliga gånger även hos framstående och begåvade människor. Jag tror inte att det går att rädda den svenska skolan, säger jag exempelvis. Då tittar de skeptiskt leende mot mig som om jag drev med dem och säger: det måste gå!

I en sådan situation har du, tror jag, två val i egenskap av statsminister. Det ena valet är att ståndaktigt inför dig själv och alla andra insistera på att det måste gå och därför fortsätta att satsa miljarders miljarder till obetydlig nytta medan landet fortsätter att förfalla. Det är vad dagens regering håller på med.

Det andra valet är det som en fältherre måste göra när han insett att slaget är förlorat och koncentrerar sig på att göra det bästa av situationen och försöka rädda så många man det går. Då måste du som statsminister satsa på dem som kan hjälpa till att dra upp landet ur gyttjan. Skicka de bästa lärarna till de bästa och mest studiemotiverade eleverna i stället för att placera dem i utanförskapsområden. Om skolan blir segregerad så acceptera det och hoppas att de bästa eleverna ska lyfta Sverige och inte emigrera. Skapa incitament för företagare genom att låta dem tjäna mycket pengar och slippa krångel. Sluta betala människor för att de ska slippa att jobba. Hjälp inte Svenska kyrkan att via skatten dra in medlemsavgiften utan säg till ärkebiskopen att hon får driva in pengarna själv.

Sluta låtsas att mänsklighetens erfarenheter sedan hundratals år inte gäller i Sverige och att vi skulle kunna skapa ett evigt välfärdsrike genom att strunta i all den visdom om hur människan fungerar som mänskligheten ägnat flera tusen år att ansamla.