Mohamed Omar: Staffan Stalledräng

Mohamed Omar

KULTUR Idag är det annandag jul. Dagen har också kallats Staffansmäss eftersom man firar Stefanos, den förste kristne martyren. Berättelsen om honom finns i Apostlagärningarna, det sjunde kapitlet, där man får veta att han stenades. Det skall ha hänt i Jerusalem år 35. Stefanos verkade som diakon bland stadens grekisktalande kristna.

Han bar själv ett grekiskt namn, Stefanos betyder krönt eller bekransad. I det gamla Grekland hedrades de som utmärkte sig genom att krönas med lagerkransar.

I berättelsen om Stefan ser vi återigen skillnaden mellan kristendomen och islam. Jesu lärjungar blev förföljda och stenade, så blev de martyrer och helgon i de troendes ögon. Profeten Muhammeds följare spred sin religion med svärdets hjälp. De som stupade i jihad, det heliga kriget, lovades paradiset.

Visan som vi sjunger under juletiden, framför allt i Lucia (en annan martyr) och förr på trettondagen, om Staffan stalledräng som vattnar sina fålar fem, handlar om denne Stefanos. Enligt legenden var han kung Herodes stalledräng. På den heliga natten såg han den strålande stjärnan över Betlehem och gick till Herodes och meddelade att judarnas konung skulle födas. Det gjorde Herodes rasande.

Sankt Stefan är skyddshelgon för kuskar och stalledrängar. Men också för stenhuggare, skräddare och vävare. Hans reliker finns bevarade i kyrkan San Lorenzo fuori Le Mura i nordöstra Rom. Flera kyrkor i Sverige är tillägnade Stefan. Det är han som är porträtterad på den vackra takmålningen i Dädesjö gamla kyrka i Småland. Målningen utfördes av en mästare vid namn Sighmunder under senare delen av 1200-talet.

När jag tidigare år har skrivit om Stefansdagen på olika forum har jag mött åsikten att Staffan Stalledräng i de svenska visorna inte är densamme som martyren i Apostlagärningarna. Dessa ska istället handla om Stefan, Hälsinglands apostel, som levde på 1000-talet.

Missionären Stefan, som egentligen ska ha hetat Stenfinn, blev enligt legenden stenad då han förstörde avgudabilder i Hälsingland. Åsikten att Staffansvisorna skulle handla om denne Stefan avvisas i Nordisk familjebok:

Redan Broman* sammanställde visans Staffan med Hälsinglands apostel med samma namn (se Stefan), och han hade länge efterföljare i denna åsikt. Sedan vid midten af 1800-talet visornas utbredning utredts, har emellertid denna teori bevisats vara ohållbar. Med visornas Staffan afses urspr., trots bristen på all motsvarighet i den nytestamentliga berättelsen, den förste martyren Stefanus (se d. o.), åt hvilken annandag jul blef helgad redan ungefär samtidigt med kyrkans antagande af 25 dec., Mithras (se d. o.) och Solens dag (se Soldyrkan), som Kristi födelsedag. Liksom Kristus sålunda samställdes med invictus Sol (”den obesegrade solen”), upphöjde kyrkan den andra juldagens helige till invictus signifer caelestis militiae (”den himmelska härskarans obesegrade fältteckenbärare”). Juldagen föddes Frälsaren, ”världens ljus”, hit till jorden, annandagen föddes den förste martyren till himmelen. Den senares död sammanställdes sålunda på ett märkligt sätt med den förres födelse.

Förr var det sed att på annandag jul före soluppgången kapprida till vatten i annan ort och låta sina hästar dricka där. Den som kom först ansågs få det bästa vattnet och bli välsignad under året som kom med god gröda. Efter vattningen red man hem i sporrsträck. Därefter gick man runt från gård till gård, sjöng Staffansvisor, och krävde att bli trakterade. Bland dessa Staffanssångare eller Staffansriddare kunde det ingå folk som klätt ut sig till de tre vise männen, kung Herodes samt Herodes knekt. En stökig julbock kunde också förekomma. De liknande så trettondagsupptågen med sina stjärngossar.

Stefan är inte bara ryttarnas och stalldrängarnas skyddshelgon, han beskyddar även hästarna. Hans namn finns i medeltida besvärjelser mot häståkommor. I Sverige under katolsk medeltid offrades åt helgonets bild för hästarnas hälsa och lycka. Stefan framställdes gärna antingen på en grå häst eller omgiven av hästar, som på målningen i Dädesjö kyrka.

Det finns forskare som menat att Staffanskulten ska vara fortsättningen på en hednisk kult. Stefan ska vara utformad efter Frejs sven Skirner, eller så var han, som Viktor Rydberg hävdar, guden Balder i kristen gestalt: ”i kyrklig och folklig medeltidsdrägt”. Rydberg nämner i Undersökningar i germanisk mythologi (1886) flera likheter mellan martyren Stefan och Balder, bland annat sättet som de dog på: ”Stephanus, protomartyren dör, omgifven af män, som kasta på honom; så äfven Balder.”

Det kan ha funnits gamla traditioner i Europa som gav hästen en viktig roll vid vintersolståndet. Hästen var ju en av solens sinnebilder — det var hästar, som drog solgudens vagn. Man kan tänka sig att om solen skulle komma åter, så fick hästarna en betydelse, som de drar den fram. I nordisk mytologi har vi hästarna Arvaker och Allsvinn som drar Sols vagn Alfrödul över himlen.

Det är möjligt att han antagit drag av tidigare mytologiska gestalter, men han är ingen svensk eller nordisk skapelse. Steffanskulten förekommer i hela Europa och överallt förknippas Stefan med hästen. I de katolska delarna av Europa förekommer än idag att hästar välsignas av präster på annandag jul. Kapplöpningar är också vanliga. Den näst mest prestigefyllda kapplöpningen England efter Cheltenham Gold Cup, kung Georg VI-kapplöpningen i Surrey, äger rum på Stefansdagen.

En naturlig, icke-religiös förklaring till Staffansritten hittade jag på nätet i en artikel om hur Stefansdagen firas i Österrike. Tanken var att låta hästarna springa av sig för att bättre kunna uthärda vintern i stallet.

Horses are also closely associated with Stefanitag, because St. Stephen is the patron saint of horses and riders. This has evolved into a tradition in which horses are brought out to trot and gallop through town or around churches, before being blessed by a priest and fed holy bread and salt. The fact that this takes place in winter also served a practical purpose as it became clear that having horses stay in their stalls all winter was detrimental to their health – in fact, this is the real origin of the “Stefaniritte” (St. Stephen’s rides), but the additional blessing is meant to guarantee a safe and accident-free year to come for horse and rider alike!

Om man googlar kan man se hästar välsignas av katolska präster på Stefans dag i olika europeiska länder som Slovenien, Polen och Österrike och andra. Man kan även se hästkapplöpningar i bland annat England och på Irland. De svenska visorna om Staffan Stalledräng och den gamla seden med kapplöpningar på annandagen visar sig alltså höra till ett gemensamt, europeiskt arv. Det hade jag ingen aning om innan jag läste på inför den här artikeln.

God jul!

*O. Broman var en prost i Hudiksvall som gjorde anteckningar om Staffansvisorna i början av 1700-talet.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)