OPINION Det kanske tydligaste exemplet på vad jag vill säga är det numera avlivade REVA-projektet. Wikipedia påminner om vad det handlade om:

Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete (REVA) var ett samarbetsprojekt mellan svensk polis, Kriminalvården och svenska Migrationsverket med syfte att öka effektiviteten och rättssäkerheten i verkställighetsarbetet, det vill säga avvisandet av personer som varaktigt vistas i Sverige utan tillstånd… Inre utlänningskontroller innebär kontroll, på andra platser än gränskontroller, att personer har rätt att vistas i landet. Det är en konsekvens av Schengensamarbetet… Eftersom gränskontroller avskaffats mellan länder som ingår i samarbetet har medlemsländerna åtagit sig att genomföra inre utlänningskontroller.

REVA pågick mellan 2009 och 2014 och gick ut på att polisen lite var som helst, till exempel i tunnelbanan, hade rätt att haffa folk som kunde misstänkas sakna uppehållstillstånd i Sverige för att därefter, i förekommande fall, få dem utvisade.

Min föreställning som troligen sammanfaller med polisens, Kriminalvårdens och Migrationsverkets – eftersom dessa myndigheter tänkt ut projektet – är att REVA låter som en angelägen och vällovlig reaktion på ett problem som redan för tio år sedan tydligen uppfattades som tillräckligt besvärande för att behöva åtgärdas med särskilda myndighetsinsatser, nämligen förekomsten av människor i Sverige som inte hade rätt att befinna sig här.

REVA kunde inte genomföras utan lades ned efter fem år. Berodde det på att projektet inte funkade eller på att de haffade misstänkta människorna nedgjorde polisen genom våldsamt motstånd eller på att det bildades ett invandrarbaserat poliskt anti-REVA-parti som tog sin in i Riksdagen och stoppade verksamheten?

Absolut inte. Det var inte invandrare eller invandrarrelaterade organisationer som satte käppar i hjulet för det i pedantisk demokratisk ordning tillkomna REVA-projektet. Det var svenska PK-ister som sänkte initiativet. Här är några tidningscitat i oredigerad ordning som herr Google presenterar på mitt sökord ”REVA”.

Aftonbladet: Sökandet efter papperslösa i Stockholms tunnelbana har fått många att rasa mot Reva-projektet. Nu sällar sig Socialdemokraterna i Polisstyrelsen till kritikerna. ”De med utländsk bakgrund som blir tillfrågade om de har ID-handlingar eller pass på sig uppfattar det som djupt kränkande”, säger Katarina Berggren, vice ordförande i Polisstyrelsen i Stockholm län.

Sveriges Radio: …debatten kom att handla mycket om hur invandrare krävdes på id-kort i tunnelbanan, hur polisen slog till på borgerliga vigslar och häckade utanför barnpsykiatrin. Allt för att få fast papperslösa som skulle skickas hem till sina hemländer. Det pratades om stasimetoder och att en ny polisstat växt fram, där invandrare eller de som såg ut som invandrare, skulle kontrolleras… ”Jag tycker att Reva är förkastligt”, säger aktivisten Heram Li.

Expressen: ”Ett underbetyg för en modern rättsstat som Sverige”, skriver bland andra Ardalan Shekarabi och Lisa Pelling.

Min oroväckande slutsats är att det som förhindrar att Sverige tar itu med de besvärande invandrarrelaterade problem som existerar och troligen växer, till exempel gängbrottsligheten, inte är invandrarna själva utan svenska, ofta välplacerade och mäktiga aktivister.

För fem år sedan orkade polisen och politikerna alltså inte driva igenom en så enkel sak som att uniformerade och artiga poliser vid stickprovsundersökningar i tunnelbaneutgångarna helt öppet och inför allmänhetens inspekterande blickar skulle kunna kontrollera vissa resenärers rätt att befinna sig i riket.

Dra en rak linje till händelserna nyligen i Kronogården i Trollhättan, där den ensamme journalisten Joakim Lamotte, kanske en provokatör, filmade aggressiva och fientliga invandrarungdomar som inte tyckte att Lamotte hade där att göra för att sedan stjäla Lamottes kamera alltmedan ett uppbåd poliser står intill och tittar på utan att ingripa. Det finns många stationer på den linjen, gymnasieamnesti till exempel: man fattar ett demokratiskt beslut och sedan tar man tillbaka efter påtryckningar från PK-isterna.

Jag var inte närvarade i Kronogården men jag har svårt att föreställa mig att ett gäng beslutsamma och välutrustade svenska poliser inte ganska lätt hade återställt ordningen om de velat. Men de ville inte, det är min tes. Man behöver bara dra den raka linjen från REVA till Kronogården. Om hövliga poliser inte ens fick be om legitimation i tunnelbanan eftersom det enligt svenska PK-ister och polisstyrelseledamöter kunde kränka de tillfrågade kan man begripa vilka anskrin som skulle upphävas bland svenska aktivister och PK-istiska makthavare om någon gängbrottsling kom till kroppslig skada vid en insats från polisens sida. Eftersom man kan vara säker på att i varje fall någon blessyr, kanske rentav en eller flera gängbrottslingars död, skulle bli resultatet av att polisen försökte återupprätta sitt våldsmonopol så kan man förstå att polisen drar sig för att ens försöka (vilket förstås, i kombination med skenheliga försök att lämpa över ärendena på kommunens socialförvaltning, är det, i varje fall på kort sikt, mest ofarliga handlingsalternativet även från polisens sida).

En rimlig förmodan är att ordningens och det statliga våldsmonopolets återupprättelse i hela Sverige nu troligen längre inte kan ske utan blodsutgjutelse. Om vi för några år sedan hade försökt stämma i bäcken i stället för att vänta tills vi hamnat i ån så hade det nog varit skillnad, men nu gjorde vi inte det eftersom vi – eller i varje fall våra politiska ledare – ”inte såg det komma”.

Det stora problemet Sverige har är inte invandringen eller brottsligheten – som visserligen är nog så besvärade – utan de politiska krafter bestående av politikerväldet och dess aktivistiska anhängare som aktivt motarbetat till och med relativt fredliga lösningar som tidigare stod till buds och som fortfarande skulle rida spärr mot de mer beslutsamma och kraftfulla åtgärder som nu troligen behövs. Hela Sveriges framtid utmanas av några tiotusentals ungdomliga gängkriminella som inte gått ut skolan och inte borde vara mer än en munsbit för en seriös polismakt. Det är inte de gängkriminella som är farliga för Sverige, det är PK-isterna som förhindrar oss från att lösa problemen.

Vad är nästa steg om processen får eskalera i sin egen takt? Svenskarna är tålmodiga men inte hur tålmodiga som helst. Det kommer sannolikt att leda till urladdningar i form av våld mot och till och med lynchningar av invandrare. PK-isterna kommer då att skylla på svenska folkets strukturella rasism. I själva verket är felet PK-isternas som stått i vägen för det västerländska samhällets normala konfliktlösning som i sista hand bygger på att till varje pris värna sitt våldsmonopol.

Hur ska ett samhälle kunna överleva som frivilligt och målmedvetet kopplar bort sitt immunförsvar?