Bitte Assarmo: Julbocken – en svensk tradition

Bitte Assarmo

KULTUR Om det finns någonting vi förknippar med jul så är det halmprydnader av olika slag. Redan innan julgranen gjorde sitt intåg i den svenska floran av jultraditioner pryddes stugorna med halmslöjd av olika slag; stjärnor, hjärtan och kanske allra mest julbocken. Godmodig och stillsam står den under granen i juletid, en symbol för julglädje och frid. Men förr i tiden var julbocken en riktigt äventyrlig och rentav farlig figur…

Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och har flera hundra år på nacken. Vissa forskare påstår att den bygger på den så kallade skördebocken som hade en viktig plats i gammal folktro. Skördebocken var en symbol för fruktbarhet och det var vanligt att man tillverkade den av den sista kärven halm från det gångna året med önskan om god skörd året därpå.

Julbocken kunde ta sig olika skepnader, och han var ofta en förgrundsfigur i de julupptåg som var vanliga för några hundra år sedan. Ungdomar drog runt bland stugor och gårdar, sjöng julvisor och gav bort gåvor och i centrum stod julbocken; den som föreställde bocken klädde sig i en egenhändigt tillverkad bockmask som gärna skulle se så otäck och skrämmande ut som möjligt.

Som belöning för gåvor och julvisor brukade man få mat och dryck och pengar till ett gille, en fest, som skulle hållas i mellandagarna. Tanken var från början att maten och drycken skulle komma de fattiga till godo, men med tiden urartade upptågen alltmer och pengarna gick istället till fester och fylleri.

Med tiden fick myndigheterna upp ögonen för seden, och försökte med olika medel sätta stopp för nöjet. I det sammanhanget nämns också julbocken officiellt för första gången; i en förordning från Stockholm som är skriven 1721 står att läsa: ”Den som understår sig att hädanefter löpa omkring Gator och Gränder med den så kallade Juhl-bocken, Stjärnan och andra fåfängligheter, den skal genast fasttagas och med behörig näpst blifva ansedd.”

Julbocken kunde också användas som medel att skrämma barnen till lydnad; det hörde inte till ovanligheterna att föräldrar hotade barnen med att julbocken skulle komma och stånga dem om de inte uppförde sig…

På 1800-talet tog julbocken steget in i hemmen. Han blev tomtens föregångare som julklappsutdelare, om än inte fullt lika godmodig. Bockmasken var som regel fortfarande skrämmande och frånstötande och många var de små barn som gömde sig under bordet när julbocken kom. Ett klassiskt exempel på det är väl Elsa Beskows saga ”Petter och Lottas jul”, där de små huvudpersonerna blir pirriga av både skräck och förväntan när Farbror Blå kommer in med sin hemska bockmask…

När tomten senare gjorde entré som den främste julklappsutdelaren var julbocken faktiskt fortfarande med på ett hörn, fast då som draghjälp till tomtens julklappssäck.

Julbockar av halm började man tillverka redan på 1700-talet och de flesta forskare är ense om att Sverige är födelselandet för just halmbocken, även om det också tillverkats bockar i Danmark och Norge. Och halmslöjdstraditionen lever fortfarande kvar i högönsklig välmåga; den är en mycket viktig del av vår svenska kulturtradition. Och nog är det festligt att varje år plocka fram de gamla vackra halmprydnaderna – eller ta en titt i butikerna för att se vad som kommit till!