Mohamed Omar: Jultomten är inte turk, utan en grekisk gud

Mohamed Omar

KULTUR Journalisten Lisa Bjurwald kämpar mot vad hon uppfattar som högerextremism. Hon har skrivit flera böcker i ämnet.

Det finns en seglivad myt som säger att jultomten är turk. Varje år upptäcks detta ”pk-faktum” av någon som ser sig manad att förmedla det till alla korkade svenssons som lever i villfarelsen att julen är en svensk högtid.

På Twitter den 23 november i år skrev Lisa Bjurwald:

Ok, vem vågar berätta för Jimmie att tomten är turk…

Budskapet är att Jimmie Åkesson är okunnig och behöver undervisas. Hon länkar till en artikel i tidningen Världens historia. Där kan man läsa:

Den sannolika inspirationen till jultomten är biskopen Sankt Nikolaus, som på 300-talet levde i staden Myra i våra dagars Turkiet.

Det står alltså inte att ”tomten är turk”.

År 2017 var det Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som, dagen före julafton, passade på att undervisa svensson om att jultomten är turk: ”Nu tändas tusen juleljus – och tomten är far till de fejkade nyheterna”.

Extra pinsamt för Wiman var det eftersom han i krönikan anklagade sina politiska motståndare för att sprida ”fejk news”. Så gjorde han sig skyldig till just det!

Wiman påstår att Sankt Nikolaus, en av förebilderna för vår tids jultomtefigur, på engelska Santa Claus, var en ”turkisk biskop”.

Nikolaus levde i ett område som kallas Lykien i Mindre Asien på 300-talet. Han var ärkebiskop i staden Myra. Detta område var en del av det östra romerska riket och befolkades av greker. Nikolaus var grek. Ja, grek, vit, kristen, romare, europé. Turkarna kom inte till Mindre Asien förrän på 1000-talet.

Under kejsar Diocletianus förföljelser i början av 300-talet ska Nikolaus, enligt legenden, ha blivit kastad i fängelse och plågad. Det var ungefär samtidigt som den fromma flickan Lucia ljöt martyrdöden i en annan del av romarriket, i Syrakusa på Sicilien. Nikolaus slapp dock dö för sin tro. Han frigavs när Konstantin blev kejsare och började gynna kristendomen.

Nikolaus har varit känd i Sverige sedan kristendomen kom på medeltiden. Och redan då fanns seden att klä ut sig till honom, men man visste inte att han skulle bli jultomten. På Nicolausfesten den 6 december, helgonets dödsdag, valdes en skolgosse som kläddes ut till biskop. Så fick han gå i spetsen för ett tåg av glada elever och lärare runt staden. Jag tycker att Nicolauståget påminner om Luciatåget. I båda fallen är det åtminstone någon som klär ut sig till ett helgon och leder en procession.

Så här kan det ha sett ut när man firade Nikolausfesten den 6 december. En pojke utklädd till det grekiska helgonet. Bild hittad på Internet:

Man kände inte till den jultomten som vi har idag. Däremot kände man till tomtarna, små gubbar som höll till på bondgården. De hjälpte till om man behandlade dem väl, annars blev de sura. Man satte ut mat för att hålla dem på gott humör. Dessa husandar kallades också nissar. Nisse är en folklig kortform av namnet Nikolaus. Vissa tror att de började kallas så eftersom Nikolaus, som var känd från kyrkospelen och festerna 6 december, liksom tomtarna ansågs beskydda hemmet, särskilt barnen. Man kanske kallades tomtarna så för att Nisse var ett vanligt namn.

Ja, många svenskar har burit namnet Nikolaus, särskilt i formerna Nils och Nicklas, samt smeknamnet Nisse. Men namnets ursprung är grekiskt. Bara det borde ha fått Lisa Bjurwald och andra som sprider myten om den turkiska tomten att fundera. Nikolaus är bildat av orden nike ”seger” och laos ”folk”. Namnet användes före kristendomen och före den helige Nikolaus. I Thukydides Historia om det peloponnesiska kriget berättas att spartanerna under krigets andra år, år 430 f.Kr., skickade en ambassad till Persien för att be om hjälp mot atenarna. I ambassaden ingick en man vid namn Nikolaus.

Nikolaus är sjömännens och fiskarnas skyddshelgon och det berättas att han kunde lugna havet när det stormade. Storkyrkan i Gamla stan i Stockholm är en av otaliga hamnkyrkor i den kristna världen som är vigd åt honom; den heter Sankt Nicolai kyrka.

När kristendomen spreds i Europa byggdes kyrkor ofta på gamla tempelplatser. Men även de gamla gudarna fortsatte att dyrkas i helgonens skepnad. Ett känt exempel är den keltiska gudinnan Brigid som fortsatte att dyrkas efter Irlands kristnande, men nu i en nunnas gestalt, Sankta Brigid av Kildare, som ska ha levt 452-525.

Sankt Nikolaus namn är forngrekiskt, kanske även figuren själv?

I Nordisk familjebok under ”helgon” kan man läsa om hur helgondyrkan utvecklades när kristendomen blev en gynnad religion i romarriket under Konstantin och hedningar strömmade i massor till kyrkan. Dessa nyomvända fann, står det, i helgondyrkan ”ett surrogat för sin man-kult och polyteism”:

Deras gudar och heroer höllo i stora skaror intåg i kristendomen som helgon (Dionysos som den helige Dionysius, Poseidon som den helige Nikolaus, Herakles som Kristoforos, etc.).

Här nämns i förbigående att Nikolaus är den gamla guden Poseidon i ny kristen dräkt. Nikolaus är skyddshelgon för den grekiska flottan idag, på Akilles tid åkallade man Poseidon när man gav sig ut på vågorna.

S:t Nikolaus räddar sjömän i nöd:

Poseidon dyrkades tillsammans med sin syster gudinnan Demeter. Denne Demeter döljer sig kanske bakom helgonfiguren Sankt Demetrius, som ska ha levt på 200-talet.

Carl Rupert Nyblom, professor i estetik i Uppsala, nämner i sin artikel ”En blick på Grekland i våra dagar” (1865) hur de grekiska gudarna förvandlades till helgon efter kristnandet:

De moderna Grekerna hafva bibehållit minnet af sin historia, ja, till och med de poetiska traditioner, som med gudomligheter befolkade de ensligaste ställen, de djupaste skogar och sjelfva hafvets ödslighet. Äfven i vår tid, då kristendomen sedan många århundraden tillbaka bragt den antika Olympen till stoft, är naturen icke blott natur för detta uppfinningsrika folk: hon är ett tillhåll för fantastiska gudomligheter, sorlande med bäcken, suckande med vindflägten och susande i trädens löfverk. S:t Georg och S:t Demetrius hafva ärft thronen efter Castor och Pollux, S:t Nicolaus efter Poseidon; S:t Elias ersätter den antike Helios, solguden, på bergstopparne. Bönderna i Eleusis berätta legenden om S:ta Demeter och hennes dotter, hvilken enleverades af en Turkisk Aga från Morea; i Korinth lefver historien om en fru Aphrodite och hennes talrika älskare. Charon är beständigt dödens sändebud, och Pluto har icke ännu åt Lucifer afträdt helfvetets boningar, hvilka liksom i forna dagar kallas Hades eller Tartaren. De sjuka offra ännu bandrosor på en kolonn, fordom helgad åt Æskulap; ännu ser man personer, nyfikna att känna framtiden, besöka de trakter, der förr Dodonas profetiska ekar reste sig, och ofruktsamma qvinnor vallfärda ännu till en klippa, hvilken en gång inneslöts inom en åt Artemis helgad tempelgrund. Öfverflödet af blommor och kransar vid folkfesterna, sångerna, som sjungas af män och qvinnor, danserna, som bevarats genom en urgammal tradition, allt återkallar i minnet de klassiska skriftställarnes beskrifningar.

Om Nikolaus var turk så var Hektor och de andra trojanerna på Iliadens tid också turkar eftersom landet där Troja låg numera kallas Turkiet. Men om Nikolaus-figuren verkligen är en döpt Poesidon, skulle det innebära att jultomten är nämnd i det äldsta bevarade europeiska diktverket. Han kan inte bli mer europeisk än så! Nästa gång du ser någon tweeta att jultomten är turk, svara att han är grek och därtill inte vilken grek som helst, utan en grekisk gud! Och han står staty i Göteborg för den som vill veta hur han ser ut.

I år var det Lisa Bjurwald. Vem kommer att upptäckta att jultomten är turk nästa år?

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)