OPINION Forskare vid Linköpings universitet har kommit fram det kan finnas anledning att misstro studier från Brå:

Vår slutsats är att det finns en inbyggd spänning i förhållandet att en myndighet som lyder under justitiedepartementet samtidigt utför studier som rör detta departements kärnfrågor och att detta får konsekvenser för tillförlitligheten i yttranden och rapporter från Brå. Ett flertal intervjupersoner vittnar bland annat om hur Brås ledning direkt utsatt dem för påtryckningar för att ändra rön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte varit önskvärda.

Jag har kommit fram till att a) javisst, självklart förekommer snedvridningar samt b) nej, så är det bara ibland.

Brå sorterar under justitiedepartementet vars chef är justitieminister Morgan Johansson. Vi vet vad Morgan Johansson tycker till exempel i frågan om invandrares brottslighet. Han vill inte besväras med några fakta eftersom han ändå bestämt sig för att svenskar hade varit lika brottsbenägna om de bott i samma hus som invandrarna. Därför har Brå inte utrett saken sedan 2005. Föreställningen att en myndighet skulle ta strid mot en ettrig högsta chef som Johansson är orealistisk.

Just detta skrev jag om för mer än fyra år sedan på denna blogg:

En i mina ögon misstänkt myndighet är Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Det känns som om BRÅ bara ser sådant som myndigheten vill se och annars tittar bort, inte minst när det gäller invandrare och brott. Jag vet inte om BRÅ fått sådana order eller om myndigheten driver egen politik. 

Ni får skjuta mig i bitar, men jag kan inte värja mig mot misstanken att invandrare och andra generationens svenskar är överrepresenterade bland brottsförövarna, till exempel när det gäller våldtäkter. Detta är dock bara en obevisad förmodan grundad på hörsägen. Jag skulle därför vilja ha en stabilare saklig grund.

En del saker vet man bara och ibland kommer forskare långt senare, i det här fallet från Linköpings universitet, och upptäcker samma sak. En del människor blir underligt nog förvånade av forskningens rön. Eller också är de inte förvånade på riktigt utan vill bara förfasa sig vilket förstås också är en legitim reaktion.

Genom lyckliga omständigheter hamnade jag sedermera i ett privat projekt vars syfte var ett med hjälp av statistiska rådata sammanställda av Brå göra en studie av invandrares brottslighet för att få just ”en stabilare saklig grund” för mina och andras misstankar.

Projektet fick klartecken av den statliga Etikprövningsnämnden och sedan kontaktade vi Brå för att beställa den statistik vi ansåg oss behöva. Det kändes som om det gick en skälvande bävan genom myndigheten. Jag har själv jobbat i en svensk myndighet i mer än tio år så jag kan mycket väl föreställa mig känslorna. Skulle myndigheten villfara vår begäran trots ämbetsmännens misstankar och kanske även förväntan att våra tolkningar av det statistiska materialet skulle gå på tvärs emot högsta chefens önskemål? Eller skulle myndigheten sticka käppar i hjulet för oss och uppfinna skäl att inte leverera statistiken?

Jag tror att det stod och vägde. Skulle Brå uppföra sig som en traditionell svensk ämbetsmannamyndighet eller skulle verket sätta lydnaden till högste chefen i första hand och bete sig på det korrupta sätt som hade varit det naturliga i de flesta länderna i världen?

En dag ringde chefsjuristen till mig. Hon ville väl veta vad vi var för några. Det kan jag förstå. Om det var Nordiska Motståndsrörelsen i samarbete med någon besticklig universitetsforskare som ville ha statistiken och kunde förväntas missbruka den skulle jag, om jag hade varit Brå, nog ha satt klackarna i backen.

Men den svenska ämbetsmannatraditionen vann och från den punkten betedde sig Brå föredömligt. Vi fick vad vi ville ha och räkningen – 46 000 kronor för planering, programmering, datakörning och övrigt tankearbete – kändes förvånansvärt prisvärd. Vår rapport publicerades i juni 2019.

Många har frågat mig om Brå kan ha fuskat med de rådata vi fick (som ligger här). Jag tror inte det. Det kändes inte så. Jag skulle bli oerhört förvånad om något sådant skulle visa sig.

Förklaringen är väl den vanliga när man har med svenska myndigheter att göra. De fuskar inte med rådata och siffror. Det går deras ära för nära. Däremot kan de vara slingriga när de själva ska sätta text till sina data. Siffror är hårda medan ord och formuleringar är mjuka och lätt kan snirklas till för att tillgodose starka känslor från mäktiga människor.

Den slutsats man kan dra är att myndigheter inte borde tolka sina egna data. Det vore bättre om folk från det civila samhället, jag i det här fallet, oftare kunde göra tolkningsarbetet på grundval av siffermaterial från myndigheterna. Jag är medveten om en del praktiska problem, men det största problemet för en sådan ordning är att vi i vår kultur har svårt att tänka oss att göra den här sortens jobb i privat regi. Det tog fjorton år från Brås senaste studie om invandring och brottslighet till dess att vi i juni kunde publicera en uppföljning. Varför hade ingen annan tagit detta relativt enkla initiativ under mellantiden?