Gästskribent Paula Ternström: Gudomligt! Angeläget och hjärtskärande om mansrollen

Paula Ternström

Är det att leva i Dantes Inferno att vara man i Sverige 2019? Paula Ternström imponeras av Teater Reflex iscensättning av den samtida mannens vandring genom helvetets alla kretsar. Ingen verkar undkomma de plågor som utmätts som straff för våra mänskliga brister. Och bilden som ges av vår samtid är kompromisslöst svart: Det enda paradis som hägrar efter den genomförda helvetesvandringen är effekterna av receptbelagd psykofarmaka.

Vad ska vi med teater till? När den är som bäst siktar den rakt in i vårt psyke och då händer något. För ett ögonblick snuddar vi vid en förståelse av oss själva och våra medmänniskor.

Jag ser föreställningen GUDARNA – La Tragedia Umana (den mänskliga tragedin) på Teater Reflex i Stockholmsförorten Kärrtorp och jag vågar säga att regissören Emanuelle Davin har skapat årets teaterhändelse.

Det här är angeläget. Det här är fysiskt. Det här är teaterkonst. Davins nytolkning av Den gudomliga komedin av Dante Alighieri från 1300-talet går rakt in i blodomloppet. Det helvete som här gestaltas är själva livet så som det kan gestalta sig i nutid för den vita, heterosexuella medelklassmannen. Det handlar om våra män, våra söner och våra fäder. Föreställningen är hjärtskärande aktuell.

Dante, spelad av Teodor Olsson, går igenom helvetets nio kretsar ledsagad av den antike diktaren Vergilius, spöklikt gestaltad av Daniel Ohlsson med rakat huvud och svartmålat kors i ansiktet. Dantes möten genom kretsarna påminner i det mesta om möten alla har dagligen, och kanske har Davin här tagit fasta på Olof Lagercrantz tolkning av eposet enligt vilken det fanns många realistiska drag i berättelsen. Medeltidens moraliska värderingar känns relevanta att ta upp igen eftersom de kanske lever kvar i vårt kulturarv mer än vi vill föreställa oss. Dantes inferno kan alltså vara vårt inferno fast på riktigt.

Helvetet är hos Dante strukturerat i nio cirklar eller kretsar, som gräver sig djupare ned i underjorden allteftersom antalet syndare blir färre men synden allt grövre och straffen följaktligen värre. De nio kretsarna är lättja, lusta, frosseri, girighet, vrede, kätteri, våld, svek och förräderi.

På scen finns nitton unga män: tolv professionella skådespelare och en ”folkensemble” med sju män. Alla i punkig på gränsen till krigsmålad mask och nedkladdade vita designade kostymer som ger en slags rock’n’roll-känsla. Från taket ramlar det ned skräp som männen får kravla runt i: Guds gåvor kanske, eller Guds straff som männen måste förhålla sig till. Musik av Jakob Lindhagen dånar ur högtalarna och manskollektivet ålar, strider och dansar som en balett genom de nio kretsarna.

Det är fysiskt, våldsamt och stundtals pornografiskt, så pass att ett äldre par upprört lämnar lokalen innan paus. ”Det är för bedrövligt!” utbrister mannen i foajén. Det är scener från sjätte kretsens synd, ”kätteri”, som utspelar sig i en bastu där männen leker obscena lekar och förnedrar varandra som upprör. Men detta är en helvetesvandring och programbladet har varnat känsliga personer. Paradiset finns inte här. För att komma dit måste man gå igenom helvetet enligt Dante. Man måste först plågas för att sedan eventuellt få njuta.

Mitt manliga sällskap blir mest tagen av andra kretsens synd, ”lusta”, där en man ställs till svars för en våldtäkt på sin flickvän han inte förstår att han begått. ”Hon var ju med på det?” Det måste i sanning vara ett helvete för en man att bli anklagad för våldtäkt utan att förstå varför. I Dantes original blåser de sexuellt vällustiga runt i en evig storm. Men i svallvågorna efter metoo kanske männen slutar ge efter för sin lust av rädsla att dömas till evig pina redan på jorden?

Den första synden, lättja, gestaltas i pjäsen som likgiltighet. Hos Dante straffas de likgiltiga genom att tvingas jaga en blank fana, själva jagade av getingar, flugor och larver. Synderna frosseri och girighet gestaltas med en American psycho-liknande karaktär, förbluffande lik den i filmen. Denne syndare talar om sin ombytlighet och sina omättliga behov. Manskollektivet ligger halvnakna runt honom och sippar på drinkar. Den som tjänar mest är bäst i mannens värld. Känner vi inte igen det?

Den femte kretsens synd, vrede, handlar om incel-männen (incel är en förkortning för involuntary celibate) som inte får ligga. De skriker ut sin vrede över kvinnorna som inte vill ha dem. En ratad man blir en farlig man. När det gäller sveket gestaltar manskollektivet koreografisk vackert den arvsynd som löper genom generationer: Fäder sviker söner som blir fäder och sviker sina söner. Svek är också otrohet mot sin partner, och detta iscensätts med exakt närvaro och smärta.

Graderna i livets helvete är många, men den djupaste synden av alla är förräderiet. Enligt Dante ska de som förråder sina nära och sina vänner sitta fast till knäna i en frusen sjö, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta i Cocytus is (Cocytus är gråtens och klagans flod i Hades). I Davins tolkning är det samhället som förråder våra unga män. Dante står vacklande, tom och själlös och väntar på en psykmottagning, tillsammans med andra män, som om han vore lobotomerad. Alla är lika viljelösa och utan riktning. Vergilius har tvättat bort sitt svarta kors och blir nu Dantes läkare som skriver ut antidepressiva läkemedel. Hur ska Dante någonsin kunna söka sitt paradis? Är det vad som blir kvar av mannen? Mitt hjärta brister.

Detta är teater som talar till själen, teater som talar till samtiden, teater som upprör och berör. Gå dit!

Teater Reflex ger tre extraföreställningar av GUDARNA 11, 12 och 16 december.

36 reaktioner på ”Gästskribent Paula Ternström: Gudomligt! Angeläget och hjärtskärande om mansrollen

  1. Göran Holmström skriver:

    Gillade din text om pjäsen och Dante.
    I pjäsen Sverige, finns det många kassa skådisar, den främsta av dom bygger inga murar! Lustigt nog bor han i ett palats omgiven av livvakter samt med tillhörande överfallslarm.
    Paula, du pratar om mansrollen, den sviktande mansrollen. Där vi alla förväntas buga och be ursäkt för vår blotta existens.
    Hur det funkar för andra män bryr jag mig i föga. Jag kan dock berätta om hur det funkar på en mycket stor värdegrund och pk arbetsplats med regler om precis allt.
    Min roll är spelad som den lyckliga små-puckade eller i alla fall inte så skärpta serviceteknikern med ansvar för runt 2500 individers inomhusklimat.
    Hur går rollen då?
    Jodå, Göran spelar den med bravur,
    lite då och låter jag Göran den vassa titta fram.
    Med tilltagande ålder har jag tyvärr insett att riktig skärpa är inget som efterfrågas i landet lagom. Tvärtom genom att spela med så behöver man inte följa dom outtalade reglerna.
    Forts

    Gillad av 1 person

  2. ts skriver:

    Stockholm, Stockholm, Stockholm. Gå ni på teater vi har betalt och fortsätt att föröda landet. Väl bekomme! Teater i Sverige är ju till 99.9% vänsterpropaganda så nej tack.

    Gillad av 7 personer

  3. Fredrik Östman skriver:

    Jag har svårt att förstå texten på annat sätt än som en beskrivning av en typisk vulgär modern antiteaterföreställning, teater på låtsas där verkligheten framställs som ansvarslöst hyckleri medan det som framställs på scenen är meningslösa faktiska handlingar och där avsikten bakom dem uteslutande är socialismens övergripande makt- och dominanssträvan. Tvärtomet. Publikuppfostran i Stalins och Hitlers anda.

    Vad skulle meningen vara med att låta ”skådespelare” som låtsas vara ”amatörer” begå äkta sexhandlingar på scenen? Det betyder ju bara — i den sanna, traditionella världen — att författare, regissör och skådespelare alla har misslyckats!

    I en konventionell värld, i ett samhälle med gemensamma normer och ett fungerande formellt och informellt språk, med gemensamma bilder, myter och föreställningar, är det inte alls svårt att beskriva våld och sex utan att behöva bli handgriplig. Omvänt vet vi att handgripligheten, vulgariteten har som syfte uteslutande och uttryckligen att förstöra och omvälva det konventionella samhället och idka bildstorm mot alla gemensamma normer, mot allt fungerande språk, mot alla gemensamma bilder, myter och föreställningar.

    Det äldre paret som gick i pausen hade framför allt begått det ganska patetiska misstaget att alls gå till denna socialistiska indoktrineingsanstalt som utger sig att vara en teater. Vi måste lära oss att inse djupet av socialismens ondska! Vi måste återerövra konsterna från de antikonstnärer, tvärtomkonstnärer som för närvarande blockerar dem!

    Gillad av 4 personer

    • Verklighetens teaterfolk skriver:

      ”Det äldre paret som gick i pausen”

      Synd att Paula inte tog kontakt med paret och intervjuade dem, hade varit intressant att få höra deras perspektiv på saker och ting. Där fanns s.a.s. storyn.

      Gillad av 3 personer

    • Jakob skriver:

      Det begås inga äkta sexhandlingar på scenen. Föreställningen är inte heller socialistisk. Tvärtom har en av drivkrafterna bakom föreställningen varit att kontrastera den i övrigt socialistiskt dominerade scenkonsten i Sverige. Du är hemskt välkommen på föreställningen för att bilda dig din egen uppfattning!
      MVH Jakob Bladh, medskapare av Gudarna

      Gilla

  4. Göran Holmström skriver:

    Forts , nej blir varken jättearg eller superbesviken.
    Dock är det lite trist att alla som kunde gjort något bättre av sitt liv , hämmas av dom som satt reglerna och designat ”Spelet”.
    Varför dom gjort det är uppenbart, avund är den ena synden. Den andra är girighet.
    Lust saknas dock uppenbarligen, då svenskars sexliv verkar förtvinat i skuggan av värdegrund och öppna era hjärtan.
    Tyvärr blir en hel del musar tvångsöppnade av” pensionsräddarna”, men det sidospåret kan vi ta en annan gång.
    Åter till rollpelens förljugna värld, hur hanterar Göran interaktionen med kvinnorna på jobbet?
    Jodå undviker helt allt som anspelar på sex,
    dom få som får se lite skärpa fattar denna gris ändå. Och dom anspelar rätt hårt,eller ska vi ta bladet från munnen, så skulle dom inte neka en åktur i närmaste städskrubb.
    Konstigt att ni kvinnor, finner en femtiofem årig småtjock livstrött man så spännande.
    Jag gör inte det för fem öre, jag ser en trött skådis som hellre skulle sitta i sitt omklädningsrum och dränka sorgerna i valfri dryck från gudarna, exempelvis MJÖD..

    Gillad av 3 personer

  5. Fredrik Östman skriver:

    Randanmärkningar:

    – Vergilius var helt medvetet medtagen som hedning som kontrast till Dantes kristenhet. Det är tvärtom att det är Vergilius som bär korset och inte Dante. Antagligen också medvetet?
    – Om medeltidens moraliska uppfattningar handlar det inte. Den gudomliga komedin inleder renässansen, formaliserar humanismen, återanknyter till antiken, bryter med medeltiden.

    Gillad av 1 person

  6. MartinA skriver:

    Så synnerligen motbjudande det låter. En äcklig blandning av psykologiserande, passivt aggressivt hån och fördömande och slemmig medömkan. Och avslutas med ”det är samhällets fel”. Eller ännu värre, ”det är samhället som sviker”. Nu har jag inte sett pjäsen men det låter som bara ytterligare en PK attack på manligheten, fast då kanske ovanligt talangfullt dolskt och bakslugt.

    För den som vill ha en intressant diskussion av manlighet så gjorde Vloggaren ”Sargon of Akkad” nyligen en analys av Gilgamesheposet som är både underhållande och djupsinnig.
    https://www.bitchute.com/video/516YHWuh_XA/

    Gillad av 2 personer

    • MartinA skriver:

      Ok, jag kanske är litet orättvis mot artikelförfatterskan här. Men teater i sverige har straffat ut sig. Om de vill bli tagna på allvar får de ändra sitt uttryck. Att ge sig hän åt bögorgier och me2 tirader, tja, då har de klassificerat sig själva? De måste förstå att de helt saknar trovärdighet. I själva verket börjar de på -10 i trovärdighet. Vill de tala om manlighet måste de då söka en annan form än den övriga sörja de producerat sen sjuttiotalet. Vill de tala om manlighet så får de använda andra anslag än vad det här låter som.

      Gillad av 5 personer

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    Pjäsen har säkert sina poänger. Då jag inte sett den och bor för långt ifrån Ståkkålm så är besök inte aktuellt. Vill jag ta del av originalet har jag flera versioner att välja på. Favoriten är den med Dorés illustrationer.

    Däremot undrar jag varför teaterfolk, och det gäller givetvis inte bara den här uppsättningen, inte kan skriva egna pjäser om det de vill gestalta. Vill jag se Den gudomliga komedin så är det den jag vill se, inte någon sorts modern pjäs med egen agenda som ikläder sig lånta fjädrar.

    Det blir bara patetiskt när någon påstår sig sätta upp ”en nytolkning av valfri pjäs för att belysa valfri hjärtefråga”. Skriv en egen istället. Att hålla på så där är ju till och med mindre imponerande än cover-band.

    Och för en pjäs om att vara svensk man i Sverige idag, torde ”Deliverance” vara bättre inspirationskälla. Fyra vita svenska män, en socialsekreterare och fritidspolitiker, en asyl/bidragsbaron till småföretagare, en slidpiskad Södermalms-hipster komplett med vegan-tofu-vad som nu är häftigast just nu, och gubbe på 60+ från landet med grovsnus innanför underläppen, lång värnplikt, egen gård och händer som granit, och som kanske gjorde en tur i Jugoslavien. Så kan de ge sig ut på en resa i Urten. ”Skrik hipster, skrik som en gris”.

    Det är minst lika originellt och angeläget som att låtsats framföra Inferno-delen av Den gudomliga komedin.

    Eller Lysistrate med könen omkastade. Eller Möss och människor. Feminismen som Lenny. Eller Decamerone/Canterburysägnerna med olika kändisar och politiker i rollerna.

    Så nyskapande och angeläget.

    Stefan & Krister är mer originella. Eller Ludvika-revyn på den tiden.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 8 personer

    • Jakob skriver:

      Hej Rikard!
      Pjäsen är nyskriven, men vi har lånat strukturen och ett antal citat från Dante Alighieri. Detta för att det hjälpte oss att berätta det vi ville berätta. Detsamma gjordes också i exempelvis Mannen som slutade Röka av Hasse o Tage. Att låna och referera till tidigare verk är inget unikt för teaterfolk, själv skulle jag nog påstå att det är en förutsättning för att hålla klassikerna levande och hör till intellektuell hederlighet. Men det kan man såklart tycka som man vill om. Är det just La Divina Comedia man vill uppleva så håller jah med dig om att det är bättre att gå direkt till originalet.

      MVH Jakob Bladh, medskapare av projektet.

      Gilla

    • Nyfiken - transparent skriver:

      ”Projektledare på Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse”, är det något slags lokal motsvarighet till ”Senior Advisor, Merrill Lynch-Bank of America”?

      Gillad av 1 person

  8. lenam skriver:

    Om det var ett par som gick därifrån och blev äcklade så var det nog ingenting för mig. Det har jag nog av i allt man läser om i verkligheten. Jag vill förtrollas av magi och spänning kring allt som har med skönhet, kärlek och människornas godhet att göra. Helvetet skiter jag i. Jag vill skåda in i himmelriket. Annars är det lättjan som gäller. Skönare hemma.

    Gilla

  9. Lars skriver:

    Jag undrar ibland om det som alla kallar socialism är just kulturvänsterns och kulturakademikernas lekstuga som så tycks avspegla sig i teaterlivet, tunt, obefintlig beskrivning av världen och ständigt påfrestande propaganda för någon slags nyliberal – postmodern värld där individens tankar och känslor är frigjorda från den sociala verkligheten?

    Någon djup betydelse för samhället har inte dessa personer. Det är mer påfrestande malande.

    Kulturen i den meningen är nog väldigt frånvarande från de mångas verklighet och beslutsfattares och ingenjörers och ekonomers mer reala verklighet.

    De svenska skådespelarna är oftast väldigt teatraliska i negativ bemärkelse. Spelar över, är inte naturliga. Fungerar när det är som bäst som karikatyrer av riktiga människor. De borde åka tlll Shakespears land och lära sig av skådespelartraditionen där.

    Dessa skådespel, TV, pratsoffor och kändisars babblande får ändå en viss publik, men teater är nog mer en fråga om identitet som progressiv Södermalms bo än något som påverkar fler än ungdomar som tror de ska ägna sig åt ”kultur”.

    Men det finns pengar i branschen! Jag bidrar inte, men betalar för TV….

    Gilla

  10. olle holmqvist skriver:

    Metoo…tradition eller post-modernt ?
    ”Vad jag ville ? Bli applåderad ? Kanske det. Umgås med teaterns damer, som
    jag tyckte var oändligt älskvärda, och som jag visste var mycket medgörliga ? Säkerligen”.
    Denis Diderot: Skådespelaren och hans roll. 1770. (utg 1830)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.