För den svenska vänstern är vår nationella identitet inte viktig. Det viktiga är mångkultur, det vill säga invandrade kulturer från Afrika och Mellanöstern. (Tysk och fransk kultur ingår inte i vänsterns definition av den goda mångkulturen).

Hur viktigt det är med mångkultur märktes till exempel när man firade Sveriges nationaldag i Sandviken med arabisk musik.

Förklaringen lät så här:

”Nationaldagen ska avspegla hur Sverige ser ut och så här är Sverige i dag.”

Men när det handlar om andra länder så kan vänstern visa mer förståelse för den nationella identitetens betydelse, till och med att man framhäver den. Den 24 november i år twittrade utrikesminister Ann Linde:

”Utrikesdepartementet övergår till att använda benämningen Belarus istället för Vitryssland. Vi gör det för att erkänna det belarusiska folkets, civilsamhällets och diasporans vilja att framhäva sitt lands nationella identitet och suveränitet.”

I det nya mångkulturella Sverige har vi fått lära oss att det inte är rumsrent för svenskar att framhäva sin nationella identitet. Ja, att vara svensk är att vara mångkulturell för så ser Sverige ut idag.

Dessutom är regeringens namnbyte på Vitryssland ganska märkligt. Jag läser på Wikipedia att namnet Vitryssland har använts i svenskan sedan 1600-talet. Att vitryssarna inte kallar sig själva så beror nog på att de inte talar svenska där. Ska vi nu börja ändra våra svenska namn på andra länder för att invånarna i dessa länder inte ska bli kränkta? Kanske ska vi skriva Belarus med det kyrilliska alfabetet också? Och arabiska landsnamn med det arabiska alfabetet… Ja, varför inte börja kalla Tyskland för Deutschland när vi ändå är igång?

Som representant för den humanitära stormakten Det Nya Sverige borde Ann Linde, i stället för att stryka de bakåtsträvande vitryssarna medhårs, förklara mångkulturens välsignelser för dem. De borde skämmas för att inte vilja bli förknippade med ryssar. Alla är lika mycket värda.

Skämt åsido, (vem kan längre skilja på skämt och allvar?), Lindes uttalande är bara ännu ett i raden av exempel på vänsterns hyckleri i frågan om nationell identitet. Jag minns när jag var muslim och så kallad Palestinavän. Då skulle vi alltid vifta med den palestinska flaggan på demonstrationer. Och så hade man fester med palestinsk mat och musik.

Ingen vänstermänniska hade kommit på tanken att man skulle ha med lite svensk folkmusik för att piffa upp festerna. Nej, de palestinska festerna skulle vara palestinska. Ingen vänstermänniska skulle heller säga att den palestinska dansen dabke inte är palestinsk eftersom man dansar likadant i till exempel Libanon, Syrien och Irak. Du får fortfarande kalla den palestinsk dans. Men i Sverige säger vänstern att köttbullar inte är svenska eftersom liknande bullar äts i andra länder. Därför får man inte säga svenska köttbullar. Bara sådana saker som har uppstått här och aldrig funnits någonstans får enligt detta bisarra kriterium kallas svenska.

Svenskar älskar att engagera sig för alla möjliga folk och länders väl. I Palestinagrupperna i Sverige (PGS) samlas de som bryr sig om palestinierna. På deras hemsida läser jag:

”PGS syfte är att verka för bredast möjliga stöd åt det palestinska folkets rätt till självbestämmande och nationellt oberoende, politiskt genom opinionsbildning, ekonomiskt och humanitärt genom Palestinainsamlingen. PGS tar tydligt ställning för det palestinska folkets strävande efter nationellt oberoende och bildandet av en suverän, livskraftig palestinsk stat på Västbanken och Gaza med östra Jerusalem som huvudstad.”

Och på samma hemsida, under rubriken ”Informations- och skolmaterial. Kultur”:

”Kulturen spelar en viktig roll för den palestinska identiteten och det finns idag ett stort stöd för att utveckla palestinsk film, teater och musik. Arkeologiska utgrävningar pågår i bland annat Gaza och gamla kulturbyggnader renoverasmed internationellt bistånd. På så sätt kan kulturen bevaras och utvecklas.”

Åh, tänk om vänstern i Sverige skulle börja föreslå att pengar gick till film, teater och musik som skulle bevara den svenska identiteten! Nej, här ska skattepengarna i stället läggas på saker som främjar mångkultur.

När ska Ann Linde och resten av regeringen erkänna svenskarnas rätt att framhäva sin nationella identitet? Vi ska ju vara så öppna mot allt exotiskt, vi ska ju lära oss av andra. Detta med nationell identitet kanske är något vi kan lära oss av invandrarna som kommit till vårt land? Då skulle till och med jag kunna erkänna att invandringen berikat oss: om vi genom mångkulturen upptäcker vår egen identitet. Den resan gjorde jag som individ, Sverige kanske kan göra en liknande resa som nation.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)