Mohamed Omar: Ljusfester i mörkret. Islam skiljer sig från de två andra ”abrahamitiska religionerna”

Mohamed Omar

En av de saker som jag saknade när jag var muslim var årstidsbundna högtider. De svenska högtiderna är färgade av årstiderna. Julen är snö och mörker, påsken är vår, midsommar är sommar och Alla helgons dag är höst. Varje högtid förknippas med olika färger, dofter, stämningar.

Islams kalender följer månen, vilket betyder att de föreskrivna högtiderna, eid, kan infalla när som helst under året. Naturpoesi inte har alltså inte någon roll i eidfirandet, vilket utför en stark kontrast mot de svenska högtiderna där naturpoesin är central. Det naturpoetiska finns inte bara i dikter och sånger utan också i hur vi tänker, känner och pratar om högtiderna.

Att islams högtider kan infalla när som helst och inte har något samband med landskapet där muslimen befinner sig, gör att fokus kan läggas på det religiösa budskapet. Ingen ”naturdyrkan” kan skymma det. Där finns inga traditioner, sånger och dikter knutna till ljus och mörker, värme och kyla, naturens död och pånyttfödelse.

Både kristendomen och islam är universalistiska religioner som gör anspråk på att besitta den enda sanningen och som vill omfatta hela mänskligheten. Men kristendomen har i högre grad kunnat anpassa sig till olika kulturer. De kristna högtiderna har sammansmält med högtider som redan fanns före kristnandet. Jesu födelsedag firas ungefär vid vintersolståndet, påsken vid vårdagjämningen och midsommarafton, som de kristna ”döpte” till St Johannes dag, vid sommarsolståndet.

Jag har tittat på de judiska högtiderna för att se hur de förhåller sig till årstiderna. Det verkar som att högtider som vi förknippar med bibliska berättelser går mycket längre tillbaka i tiden. När man läser om den kristna påsken får man veta att den bygger på den judiska påsken som firas till minne av judarnas uttåg ur Egypten.

Vad som sällan nämns är att den judiska påsken i sin tur sannolikt bygger vidare på en ännu äldre vårfest. På samma sätt som det i europeiska länder fanns vårfester före kristnandet, då den så att säga ”döptes” och fick en ny innebörd, så firade judarnas förfäder en fest vid vårdagjämningen, vars innebörd förändrades när berättelsen om Moses kom till.

I en artikel i den israeliska tidskriften Haaretz, ”The Surprising Ancient Origins of Passover”, läser jag om påskhögtidens utveckling genom årtusendena. Enligt artikelförfattaren Elon Gilad är påsken en sammanslagning av två äldre högtider, pesach och hag hamatzot:

As the centralized Israelite state took shape about 3,000 years ago, , the religion of the people varied from place to place and took variegated forms, hints of which we can see in the Bible, virtually the only historical narrative we have of this period. Among the different folk beliefs and frankly polytheistic practices these proto-Israelites practiced, the springtime rites seem to have had special status. Two of these rituals would later become subsumed by Passover: Pesach and Hag Hamatzot.

Pesach har sitt ursprung hos nomaderna, boskapsskötarna:

Pesach was a pastoral apotropaic ritual, that is: its purpose is to ward off evil. It was carried out by the semi-nomadic segment of Israelite society that subsisted on livestock. Spring was a critical time of the year for them, a time of lambing and a sign that soon they would have to migrate to find a summer pasture for their flock.

Medan den bofasta befolkningen firade hag hamatzot:

Hag Hamatzot, on the other hand, was celebrated by the settled segment of Israelite society, who lived in villages and who drew their subsistence from farming. For them too spring was crucial, meaning the start of the harvest, of the cereals on which they depended.

En mindre judisk fest, chanukka, firas ungefär vid vintersolståndet. Festen har dock växt i betydelse hos blivit en sorts judisk motsvarighet till julen. Man kan höra Donald Trump och tidigare amerikanska presidenter önska både ”Merry Christmas” och ”Happy Hanukkah”.

Chanukka är även känt som ”ljusets fest” och varar i 8 kvällar i november eller december. Varje kväll tänder man ett ljus i en åttaarmad ljusstake. Att fira en ljusfest under årets mörkaste tid, visst låter det bekant? På samma sätt som påsken, så har också chanukka fått sin förklaring i en biblisk berättelse, nämligen berättelsen om Judas Mackabeus återinvigning av Jerusalems tempel år 164 f.Kr.

”De nio ärorika”. Medeltida skulptur i Kölns rådhus:

Judas Mackabeus ledde ett judiskt uppror mot den grekiske kungen Antiochos IV. Mackabeus är ett epitet som betyder ”Hammaren”. Han blev känd som hjälte och en stor krigare, även i det kristna Europa.

Under medeltiden hyllade man nio hjältar som de ypperste. Dessa kallades ”De nio ärorika” och delades in i tre triader – tre hedningar: Hektor, Alexander och Julius Caesar; tre judar: hertig Josua, kung David och Judas Mackabeus; samt tre kristna: kung Arthur, Karl den store och greve Gottfrid av Bouillon.

Det finns oerhört mycket skrivit om påsken, chanukka och andra judiska högtiders ursprung och historia. I min spaning har jag bara skrapat på ytan. Ämnet är intressant, eftersom det visar att islam är den enda av de tre så kallade ”abrahamitiska religionerna”, som helt saknar högtider med koppling till vinter- och sommarsolstånd, höst- och vårdagjämning.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)