Patrik Engellau: Alkoholisthustrur

Patrik Engellau

Många är arga på politikerna nu för tiden. Folket känner sig sviket.  

Vi nettoskattebetalande medelklassare är som alkoholisthustrur. Politikerna är de alkoholister vi är gifta med. Trots att de bedrar oss och ljuger för oss vill vi tro dem. Varje dag sätter de sprätt på våra pengar och fortsätter att inteckna vårt gemensamma hus. Men när de kommer lismande och säger att de varit naiva tar vi dem åter till våra hjärtan eftersom vi så gärna vill tro dem. Men lik förbannat så vet vi att de kommer att förödmjuka och förnedra oss så fort de får en chans igen.  

Den sortens alkoholistäktenskap som vi medelklassare har med våra härskare är en sorglig inrättning. Felet är vårt eget eftersom vi som alla alkoholisthustrur hela tiden tror att vi kan tala suputerna till rätta genom att förmana dem att välja den rätta vägen. Vi föreställer oss att vi kan resonera med dem. Vi pratar, vi blir upprörda, vi hötter med näven, vi skriver artiklar. Vi tror att våra män innerst inne älskar oss och att det bara är när de är på röken som de misshandlar oss.  

Kriminaliteten i Sverige är blåmärkena i ansiktet som vi inte vill visa utan försöker bortförklara. Vi skyller på invandrare eller sociala faktorer ungefär som om vi hade ramlat i trappan men i själva verket vet vi att det är maken som har drämt till oss i fyllan och villan genom att tolerera en framväxande brottslighet. Han har stått där, dyngrak, och hållit sig i en lyktstolpe för att inte ramla omkull av vimmelkantighet medan vi har varit på jobbet för att tjäna pengar så vi kan försörja honom. 

Han kör bil full också. Han kör ofta av vägen eftersom omdömet sviker. Han kan inte ens köpa insatsvaror till sjukhus när han är på lyset, vilket han är för det mesta. Då får hustrun klara sig utan den vård han fått så mycket pengar för att sköta. Gick väl till alkoholen, jojomänsan.  

Mestadels kan man inte prata med honom. För det första lyssnar han inte, för det andra lallar han bara osammanhängande. Även om man sitter alldeles tyst och gör sitt yttersta för att utröna någon mening ur hans svammel tvingas man snart ge upp och stänga av teven i sin förtvivlan.  

Han blir elak också, kanske för att han skäms över att vara försörjd av frun. Han kan fatta beslut, troligen på rent jävelskap, som han vet går tvärtemot vad frugan tycker. Gymnasieamnestin som nu kanske ska förvandlas till automatiskt PUT är ett exempel. Ökningen av anhöriginvandringen är ett annat. Han gör det för att lära frun att han föraktar henne och inte tål att höra hennes gnäll. Han tänker minsann inte bry sig om henne. Underställda mår bara bar av lite pisk så att de vet sin plats. Det är som när den stupfulle bonden gav drängen stryk så han inte fick för sig att sticka upp. 

Hustrun blir alltmer uppriven. Hon inser att alkoholismen i det här fallet är obotlig. Maken kommer aldrig att sluta. Hon går till en psykolog. Det är ditt fel, säger psykologen till hustrun. Hur kan det vara det? säger hustrun. Jag har ju gjort allt för att få honom att sluta. Men du fortsätter ju att sticka åt honom pengar varenda månad, svarar psykologen. Hur ska jag kunna låta bli? Hustrun börjar gråta. Då slår han mig. Han är mycket starkare än jag. Psykologen säger att i så fall begriper jag att du har ett problem.  

Psykologen hummar för sig själv. Har han någon älskarinna, förresten? Hustrun får tårar i ögonen. Ja, hon är socialsekreterare. Jaså, är hon också alkis? Ja, jag tror det. När han har varit hos henne blir han ännu mer oregerlig och skriker att jag borde jobba ett skift till för han behöver mer pengar. Han tycker att jag ska jobba som tidningsbud på morgonen innan jag går till jobbet.  

Vill du fortfarande ha honom kvar? frågar psykologen. Hustrun hulkar. Frågan är väl om han vill ha mig kvar. Han har börjat tala om att byta ut mig. Det är väl socialsekreteraren han tänker på. Han funderar nog på att kasta ut mig från villan för han säger att socialsekreteraren är bra på att fixa lägenheter åt ömmande fall. Fast nu ska hon visst bli generaldirektör, det har han och hans fyllekompisar bestämt.