Jag drömde att jag blivit utbildningsminister i en majoritetsregering av likatänkande. Jag hade alltså makt och behövde inte förhandla varenda detalj med ett gäng PK-ister med hopsnörpta munnar från partier som bara hövligheten kan förmå mig att tala med.
Om man kokar ned det till fundamenta är utbildning en enklare och mer rättfram hantering än vad forskare, experter och skolbyråkrater vill få oss att tro eftersom de vill göra sig märkvärdiga och på den grunden få en position i samhället. Utbildning är ett samspel mellan två människor, den ene, läraren, som vet mer än den andre, eleven, och därför leder utbildningen med auktoritet. Detta visste mänskligheten för 2 500 år sedan och det har även fortsättningsvis visat sig vara sant.
I Sverige har utbildningen spårat ur. Det beror i huvudsak på svenska politikers halvsekellånga ambition att låta centralt placerade experter i centrala myndigheter centralstyra allting varigenom de sabbar relationen mellan lärare och elever. Därför måste jag som utbildningsminister som första åtgärd lägga ned de centrala myndigheterna Skolinspektionen – med det numera herostratiskt ryktbara Barn- och elevombudet som skrämmer lärare att abdikera från all auktoritet av rädsla för anmälan från kränkta elever och föräldrar – och Skolverket.
Många tror att det räcker med att beordra centrala myndigheter att styra lite mindre. Sådant fungerar inte. Ofta blir det tvärtom som exempelvis när den gamla Skolöverstyrelsen las ned år 1991 i hopp om att det skulle bli mindre centralstyrning av skolan. Det slutade med att Sverige i stället för en enda central pedagogisk myndighet alltså fick två och därför sannolikt dubbelt så mycket centralstyrning.
Att lägga ned myndigheter är inte lätt eftersom de under lång tid tränat sig på att finta bort politiker som vill något annat än de själva. Deras pladder är oändligt och de kan alltid få tiden att gå genom att bedriva den sortens låtsashandling som kallas utredning.
Först skulle jag kalla in den ena generaldirektören i mitt tjänsterum där min kompis Roland som är teveproducent hade satt upp några tevekameror. Sedan skulle jag säga åt generaldirektören att han hade tre minuter på sig att förklara för svenska folket varför hans myndighet behövs. Det skulle han inte klara. Sedan skulle jag tala in i kameran och förklara varför myndigheten bör läggas ned. Därefter skulle jag be Roland redigera och lägga ut på YouTube. Det är ett strå vassare än Trump som bara twittrar om sin politik. Jag skulle visa upp min politik med full transparens inför folket. (Nästa generaldirektör blir nog en hårdare nöt att knäcka eftersom han ju fått en varning.)
Men även om man med ett avsevärt stök kan bli av med onödiga myndigheter återstår ju hela regelverket som i många stycken är klubbat av riksdagen. Där återstår ett stort saneringsarbete som jag också skulle göra inför medborgarna på YouTube. Som tur är vet jag i just det här fallet vad jag pratar om ty för tjugosju år sedan skrev jag tillsammans med sju kommunexperter en bok som heter Medborgarnas Offentliga Utredningar 1991:3 Självständiga kommuner där vi bland annat gick igenom den då gällande grundskoleförordningens 28 sidor med paragrafer och tog bort sådant som inte behövdes. Här är ett typexempel på en redigerad sida:
Som du ser blev det några rader kvar på just dessa fyra sidor författningstext. Det handlar i detta fall om att betyg ska utfärdas.
Nu invänder du kanske att kaos skulle utbryta om de två centralmyndigheterna stängdes. Det är risk för det. Det omedelbara och otillräckliga lösningen är att utbildningsdepartementet hanterar det kraftigt minskade antal ärenden som återstår efter avregleringen.
Den långsiktiga och desto viktigare lösningen är att lärarkåren lyckas återupprätta sig själv som professionell respekterad yrkeskår med stark självaktning. Det är inte säkert att detta lyckas men det finns ingen annan väg att skapa en god skola för alla. Detta är mitt credo och min trossats och därför upprepar jag mitt påstående. Ex professoram nunca educatio salus (mitt hittepålatin som ska betyda ”utan goda lärare, ingen riktig utbildning”). Glöm bort flumpedagogiken, glöm bort postmodernistiska teorier, glöm bort IT-hypen. Läraren, se läraren!
Lärarkåren har under årtionden malts ned av beskäftiga regler och skadliga pedagogiska idéer som kringskurit deras handlingsfrihet och gradvis fått dem att tappa självförtroendet. År för år har deras behörighet att fatta egna beslut och utveckla sin egen pedagogiska stil har därmed undergrävts. Genom den decentralisering som jag genomför som minister förändras detta i grunden. Lärarna får plötsligt ett helt nytt slags frihet och en starkt utvidgad behörighet.
Problemet är att alla människor inte automatiskt förstår att utnyttja nya, vidare behörigheter. De kan få torgskräck av all frihet. De som vant sig att vara förtryckta lär sig ibland att älska sina bojor. Sådana människor har helt enkelt alltför låg behörighetsexploateringskoefficient (eller b/e-faktor som jag brukade kalla det när jag var organisationskonsult). Det är min uppgift som utbildningsminister att genom täta kontakter med lärarkåren uppmuntra dem att lära av sina mer erfarna kollegor, att utnyttja sitt förnuft och att ta ett nytt och utvidgat ansvar för utbildningen i Sverige. När detta faktiskt också sker ska jag verka för att lärarkåren får bättre betalt. Först prestation, sedan belöning, det tror jag skattebetalarna håller med om.
Men det finns en funktion som med nödvändighet måste genomföras på uppdrag av en central myndighet, möjligen utbildningsdepartementet. Det är att mäta de enskilda skolornas kvalitet vilket troligen sker genom årsvisa examinationer av PISA-typ. På det viset kan varje skola få sitt eget betyg, till exempel 87 på en hundragradig skala. Dessa betyg ska genom den centrala myndighetens försorg publiceras på internet till upplysning för alla elever och föräldrar som vill ha bättre beslutsunderlag i sitt skolval. Betygen kan också användas av utbildningsdepartementet för att identifiera dåliga skolor och dra in dessas rättigheter att erhålla skolpeng för inskrivna elever.
Vore jag riktigt djärv skulle jag ta mitt eget råd att upphäva skolplikten för att lära medborgarna att gratis skola är en värdefull förmån som skattebetalarna inte tänker erbjuda dem som inte förstår att uppskatta den. Men den saken får jag nog diskutera med medborgarna på YouTube innan den förverkligas.
DET GODA SAMHÄLLET 