Den här murriga tiden på året ska man krypa ihop i en fåtölj och läsa skräckberättelser. En av mina favoritförfattare i genren är amerikanen H. P. Lovecraft (1890-1937). Han är den mest sålde skräckförfattaren efter Edgar Allen Poe och beskrivs som en av den mest inflytelserika. Den store Stephen King har erkänt sin skuld till Lovecraft.

Men under sin livstid var han dock ganska obskyr – Lovecraft skrev under 1920- och 30-talet noveller för diverse billiga publikationer med äventyrs- och fantasyinriktning, så kallad ”pulp fiction”. Hittills hade skräck varit detsamma som gotisk litteratur, det vill säga jungfrur i nöd, gamla slott, ruiner, vampyrer, spöken och onda munkar. Men Lovecraft förde in science fiction i sina skräckberättelser.

Lovecraft tyckte om att besöka kyrkogårdar. Inte bara på Alla helgons dag, utan året runt. Novellen The Unnamable, publicerad 1925 i pulptidskriften Weird Tales, börjar med att två personer sitter och samtalar på en kyrkogård: ”Vi satt på en söndervittrad 1600-talsgrav sent på eftermiddagen en höstdag på den gamla begravningsplatsen i Arkham och spekulerade om det onämnbara.”

Scenen kan mycket väl komma från författarens eget liv. I sin dödsruna över Lovecraft skriver författaren och brevvännen J. Vernon Sheas: ”Redan som barn älskade Howard grottor, och det är mycket möjligt att han delade Poes nekrofila dragning till de döda. Han älskade att besöka gamla kyrkogårdar.”

I ett brev från 1920 berättar Lovecraft om upprinnelsen till novellen The Tomb som skrevs 1917. Han och hans moster Lilian Clark promenerade genom kyrkogården Swan Point Cemetary i Providence. När de kom till en gravsten från 1700-talet frågade han sig:

”Varför kunde jag inte tala med honom, och stiga mer intimt in i livet som rådde under min valda tidsperiod? Vad var det som hade lämnat hans kropp så att den inte längre kunde konversera med mig? Jag betraktade den graven länge och natten efter att jag återvände hem började jag på Graven [The Tomb]”.

Lovecrafts skönlitterära verk utgör en helhet som brukar går under samlingsbeteckningen Cthulhu-mytologin (The Cthulhu Mythos – termen myntades först efter hans död). Det är en mörk och dyster mytologi han har skapat, som i korthet går ut på att jorden i en dimhöljd urtid var bebodd av ett släkte vidunderliga monster. Dessa lever nu utanför vår värld men gör tillfälliga inbrytningar och ska en dag åter härska över jorden. Den främste av dessa monster är den store bläckfiskliknande Cthulhu som – död men drömmande – ruvar i den sjunkna staden R’lyeh på Stilla havets botten.

Lovecraft influerade inte bara författare som Stephen King med flera. Han influerade också ockultister, konspirationsteoretiker, galningar och charlataner. Lovecraft var en rationell människa, dessutom materialist och ateist med stort intresse för naturvetenskap. Men alla som läste hans verk var inte lika förnuftiga. Hans roman At the Mountains of Madness (1931) har till exempel influerat teorin om ”forntida astronauter” som går ut på att varelser från andra planeter kom till vår jord och hjälpte oss i vår utveckling. Jag har snuddat vid detta här

Novellen In the Walls of Eryx, publicerad 1939, utspelar sig i framtiden. En rymdexpedition har gett sig iväg för att utforska Venus och finner att planeten bebos av ödlefolk. Härifrån, och från andra science fictionberättelser, direkt och via omvägar, har moderna konspirationsteoretiker hittat stoffet till sina galna teorier om att vår värld styrs av rymdödlor. Den mest populära företrädaren för det som ibland kallas ”reptilhypotesen” är britten David Icke. Innan han blev konspirationsteoretiker på heltid var han sportjournalist på BBC.

Icke tar sin hypotes på stort allvar, men för de flesta av oss andra är det ett skämt. Rymdödle-konspirationen har inspirerat mememakarna på Internet som ju driver med allt och alla. Facebook-ägaren Mark Zuckerbergs stela ansikte och något mekaniska sätt att röra sig har gjort honom till föremål för otaliga memer där han framställs antingen som en robot eller som en rymdödla i människoskepnad. Memerna lyckas förena tre saker: 1) Ickes reptilhypotes, 2) tanken att sociala medier-företagen har en dold agenda och 3)  dystopiska framtidsskildringar av Storebrorssamhället.

Förutom att Lovecraft – direkt eller indirekt – influerat de moderna konspirationsteorierna om rymdödlor, kan han nu själv, genom att han råkar likna Zuckerberg, bli misstänkt för att vara en av ödlorna! I den första Tweeten tycker sig Twittraren ha sett ett kusligt sken…

Här är ett antal Tweet som tar upp likheten mellan de två, skräckförfattaren och grundaren av Facebooks ”skräckvälde”:

Den här Twittraren knyter memen till årstiden genom att anta att Zuckerberg klätt ut sig till Lovecraft för halloweenpartyt. Han kommenterar en annan som är oroad över Zuckerbergs Caesar-frisyr – förebådar det ökad repression på Facebook?

Den skräck som vissa känner när de utan förklaring blir borttagna från Facebook kanske riskerar att underblåsa en paranoia som i sin tur kan leda svaga sinnen in i ödlekonspirationernas mörka labyrint…

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa att du uppskattar vad jag gör genom att swisha en donation till 0760078008 (Eddie)