Bitte Assarmo: Gellert Tamas och den svenska godheten

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

Den svenska godheten känner inga gränser. Den är faktiskt så gränslös att man kan avfärda en människas vittnesmål om sina egna erfarenheter som ett hot från ”ytterlighetshögern”. I alla fall om man får tro Gellert Tamas, den man som gjorde sig ett namn och en karriär på att skriva om de apatiska flyktingbarnen. Det har nämligen visat sig att han, och många med honom, hade fel.

Asylsökande med apatiska barn började dyka upp i den svenska samhällsdebatten under 2005. Barn, vars familjer sökte asyl i Sverige, visade upp ett katatoniskt tillstånd och det debatterades häftigt om orsakerna. Vissa ansåg att det var asylprocessens osäkerhet som låg till grund för barnens apati – andra att orsaken till apatin snarare låg i vanvård, undernäring och misshandel i hemmet. Men det dröjde inte länge förrän det blev fult och fel att ens nämna att apatin kunde bero på föräldrarna. Journalister, kändisar och aktivister – och märkligt nog många läkare, som väl mer än några andra borde ha värnat barnen framför allt – gjorde allt för att svartmåla dem som vågade andas om att det kunde handla om bluffmakeri och barnmisshandel från föräldrarnas sida, i strävan efter att få asyl.

En av de starkast bidragande till att sanningen om de apatiska drunknade i lögner var författaren och journalisten Gellert Tamas. När han 2009 kom ut med sin bok De apatiska hade i stort sett alla kritiska röster tystnat, för vem vill bli anklagad för att vara främlingsfientlig och högerextrem?

Men även apatiska barn växer upp och idag, när de blivit vuxna, kan de berätta den sanning som Gellert Tamas, och många med honom, inte ville ta del av då fenomenet var aktuellt. Det är fruktansvärda berättelser om ofattbart grymma övergrepp; fysisk och psykisk misshandel, hot, svält…

– Jag bad till Gud varje gång att någon skulle säga till min pappa: ”Vad håller ni på med, din unge är ju frisk?” De var ju utbildade läkare, de måste ha fattat. Men ingen sa något, säger ett av barnen till Magasinet Filter.

Men det fanns människor som sa något. Problemet var att de tystades av medier och politiker och aktivister som såg en chans att framställa sig själva som speciellt goda och fina människor och kanske rentav tjäna en hacka på köpet. Sådana som Gellert Tamas.

Om Tamas verkligen hade varit lika mån om de här barnen som han påstår sig vara så skulle han själv ha sökt upp dem idag, när de är vuxna. Och när han upptäckte att han hade fel – åtminstone i de fall som nu avslöjats – och därmed också underblåste barnmisshandel och övergrepp med sina felaktiga påståenden, skulle han ha erkänt det och bett om ursäkt. Istället har han bemött de apatiska barnens vittnesmål med anklagelser om att det ligger en högerextrem agenda bakom.

Anahit Arakelyan är en av de två som berättat om sina fruktansvärda upplevelser i barndomen. Efter tio år av tystnad var det dags att berätta, förklarar hon när jag pratar med henne, och om Gellert Tamas har hon inget gott att säga. Att han inte ber om ursäkt för sina lögner är direkt fegt, menar hon, även om en ursäkt inte skulle ändra på något. Och vad han säger idag, det struntar hon i. För henne räcker det med att veta att han misstror barnen och höjer upp deras föräldrar – utan någon rimlig anledning alls.

Den här typen av godhetshyckleri är alltför vanligt i Sverige. När det uppdagades att det finns romska människohandlare i Sverige satt människorättsaktivisten Hans Caldaras i TV och beklagade att sanningen kommit fram. Hellre offra några tiggare än sin egen status som människorättskämpe. Och vem kan glömma skandalen med de ensamkommande afghanerna? Det officiella Sverige valde att se mellan fingrarna på lögner om både ålder och identitet, och istället smutskasta dem som ifrågasatte det rimliga i att vuxna män skulle få asyl som barn.

Nu måste medier, politiker och aktivister ta lärdom av de apatiska barnens egna vittnesmål. Vi behöver en saklig debatt i Sverige, inte en debatt som grundas på känslosvall och egotrippar. Och vi behöver politiker och myndigheter som vågar stå raka i ryggen och tala med förnuftets röst även när massmedierna svämmar över av ansvarslösa känslostormar.