Jag har sett de fem avsnitten i HBO Nordics miniserie Chernobyl som handlar om kärnkraftskatastrofen i Ukraina i april 1986. HBO presenterar filmen så här:

En skildring av en rad modiga kvinnors och mäns öden och de kolossala uppoffringar de gjorde för att rädda Europa från en ofattbar katastrof.

Ja, det gjordes heroiska insatser av tusentals ryssar varav många förr eller senare fick sätta livet till på grund av de strålningsskador de drabbats av. Det var tragiskt. Men ännu mer tragiska var de inblickar filmen gav i sovjetsystemets funktionssätt. Jag tror att filmen ger en sanningsenlig bild av hur det fungerade. Åtminstone är det en bild som överensstämmer med mina fördomar om hur det gick till i Sovjetunionen.

Bakgrunden till olyckan var den slarv-, nonchalans- och fjäskkultur som utgjorde en avsevärd del av sovjetsystemets DNA. Man struntade i säkerhetsföreskrifterna. Man satte inkompetenta och helt oförberedda personer som ansvariga för viktiga uppgifter. Man lydde överordnade även om vederbörandes order hotade säkerheten. Sovjetunionens kommunistiska parti, SUKP, var viktigare än fysikens lagar. Man kunde muta sig förbi säkerhetsreglerna som för övrigt till stor del var okända för de inblandade. Över alltihop vilade den korrupta karriärslystnaden som gjorde att sanningen ibland sattes på undantag och var det inte karriärslystnaden som fick folk att tumma på sanningen så var det risken för repressalier från chefer, stat och parti.

Mot denna bakgrund var det inte en fråga om att utan en fråga om när ett Tjernobyl skulle inträffa. (Det finns 31 kärnkraftverk i Ryssland. Det konstiga är att det inte blivit fler smällar. Eller är det något jag missförstått eller feltolkat?)

Se trailern här:

När härdsmältan väl inträffat reagerade Sovjetunionen på två sätt. Det första var att försöka förneka och bagatellisera händelserna samt naturligtvis att skylla ifrån sig. Att världen fick reda på olyckan berodde på att radioaktivitet fördes mot Sverige av vinden och av en händelse upptäcktes vid det svenska kärnkraftsverket i Forsmark (antagligen för att det fanns mätutrustning som reagerade på strålningen just i Forsmark).

Sovjetunionens andra reaktion var att kommendera tusentals modiga och självuppoffrande ryssar, brandsoldater och kolgruvearbetare till exempel, att göra vad som kunde vara självmordsuppdrag för att i någon mån rensa upp kring den exploderade härden och förhindra ytterligare spridning av radioaktiviteten.

Hur kunde allt detta hända? Jag tror att det finns ett enda svar, nämligen diktatur. Diktatur betyder att det saknas en tillåten rivalitet mellan olika intressen som, eftersom rivalerna vill skada varandra, tvingar varje enskilt intresse att avstå från långt gången korruption som skulle kunna avslöjas och exploateras av intressets fiender inför ett folk med rösträtt. I diktaturen ingick också att det saknades är fri press och, framför allt, en ärlig samhällsdebatt där insatta människor inför allt folket långt i förväg kunnat beskriva det grasserande fusket exempelvis i kärnkraftverket Tjernobyl.

En viktig fråga är om detta har med den ryska rasen att göra. Så fånigt sagt! Det finns ju igen rysk ras och även om det funnits någon så hade den inte skiljt sig från den svenska rasen som inte heller finns. Bra. Då kan vi alltså utgå ifrån att ett Tjernobyl skulle kunna inträffa även i Sverige om det inte varit för det här med ryssarnas diktatur och avsaknad av en fri press och ett frimodigt debattklimat där inga för makten pinsamma sanningar någonsin förträngs.

Ändå har jag en obehaglig förnimmelse av att Sverige på betydelsefulla områden styrs av en kultur av den typ som i Tjernobyls fall knappast kunde sluta på annat sätt än i en härdsmälta. Det är bara det att de potentiella svenska härdsmältorna inte hotar de drabbade till livet och hälsan.

Den svenska skolan är, att döma av de nödrop som tränger ut från de berörda anstalterna, en klar potentiell härdsmälta. En del skulle säga att olyckan redan inträffat. Vi vet rätt bra vad problemen beror på. Sverige har sedan femtio år tillbaka tillämpat en egen hemmagjord pedagogik som inte fungerar. Men det är inte detta misstag för femtio år sedan som kan skapa en härdsmälta utan Sveriges oförmåga att genom decennierna dra slutsatser av den svenska pedagogikens brister och vidta korrigerande åtgärder. Vi är oförmögna att utvärdera våra experiment och rätta till saker som inte fungerar vilket beror på att de ansvariga fortfarande sitter vid makten och inte kan vidgå att de haft fel. Bättre driva misslyckandena vidare och hoppas att problemen går över. Denna oförmåga till självbättring var också inbyggd i det sovjetiska systemet.

Är det inte samma sak med migrationspolitiken? Den var fint tänkt från början. Det svenska samhället skulle få en vitamininjektion av att det kom ett stort antal välutbildade och arbetssugna människor. Sverige behövde inte ens finansiera dessa människors uppväxt utan de kunde gå rakt in i produktionen. Retroaktiv föräldrapenning för redan vuxna barn kändes naturligt. Men när sanningen visade sig vara en annan som borde kräva en korrigering av politiken gick inte att ändra något eftersom de projektansvariga inte ville utdöma sin egen politik och erkänna fel utan hellre fortsatte som tidigare.

Jag skulle tro att du lätt kan komma på andra exempel där tjernobylsyndromet regerar.