Någon har kallat Godmorgon, världen! för PK-sektens högmässa. Det ligger mycket i det. Ändå kan man också i detta program höra skarpa, egensinniga och alls inte ur PK-synpunkt korrekta analyser.

Härom söndagen utgick en analys från historikern Yuval Noah Harari, som i boken Sapiens beskriver hur de politiska ideologierna säger sig ha lämnat Gud, men, påstår han, religiösa tankemönster hänger fortfarande kvar. (Jag har inte läst boken).

Det är ju uppenbart att kommunismen och nazismen var – är – religioner. Skildringarna från Gulag om oskyldigt fängslade människor som inte såg sitt öde som en följd av systemet, utan en olycka som skett trots systemet är många. ”Bara Stalin får reda på det här kommer han att rätta till det!” Nazismen var så kortvarig att de inblandade mest verkar ha gått omkring i ett evigt rus, utan tid för eftertanke och analys. Också till synes förnuftigare åskådningar som tron på kapitalismen och nationalismen kan användas, och används, som religionssubstitut.

Men – och nu kom den upprörande svordomen i kyrkan: Liberalismen är genomsyrad av religiöst tänkande.

Liberalismen har en gud: mänskligheten. Liberalen tillber den enskilde, människan. Hon ses som en atom, utan beroende av eller ansvar för andra. Tydligt syns det i synen på straff. Människans helighet omfattar också brottslingen. Inte heller han får kränkas av någon annan, inte heller av staten.

Egentligen kan därför inte straff utmätas, men – som en eftergift till traditionella värderingar? – accepteras mycket låga straff.

Men detta synsätt förnekar brottslingens beroende av andra och deras beroende av honom: Genom att skydda brottslingen kränks brottsoffret och, vilket blivit allt tydligare under senar år, ännu fler brottsoffer kommer att skadas av samme förövare, därför att de låga straffen tillåter honom att länge förbliva aktiv.

Liberalismen är alltså föreställningen om individens obegränsade frihet att utforma sitt liv och som sådan ett slags religion. Denna religion skadar många, också därför att den upplysta, välutbildade liberalen inte vill se alla de människor som har en annan verklighetsbild, och som därför kan utnyttja det liberala samhällets friheter till att skada andra.

Just denna liberalismens blindhet inför samhälleliga beroenden, dess blinda tro på den självständigt handlande individen, är alltså orsaken till de djupnande motsättningarna i dagens västerländska samhällen.

Populismen är den enkla, helt förståeliga reaktionen mot denna religion.

Hur skall någonsin liberalen bli i stånd att möta denna reaktion, att svara mot de folkliga kraven? Det är omöjligt. De handlingar som krävs strider helt mot den liberala religionens uppfattningar.
Det är, enligt liberalen, bättre att låta varje människa som så vill träda innanför Europas och Sveriges gränser än skilja människa från människa med gränser. De följder i form av kostnader, som tvingar omkull kommuner och de brott som blir en följd av en vidlyftig invandring är en sak för sig: det viktiga är individens helighet.

Liberalen bekymras inte av de följder hans religion skapar. Han vet att han har rätt.

(Denna text är föranledd av Katarina Barrlings krönika i Godmorgon, världen! 27/7. Lyssna på den, läs den! Barrling har givetvis inget ansvar för min text).